En liten tanke.......

Någon mycket smart och med en hel del självdistans har sagt;.......

"Om du inte kan vara ett gott föredömme,

kan du ju alltid vara ett varnande exempel.

Då ställer jag mig undrande frågan "What am I", som om det skulle spela någon roll.

Vi måste lära oss en gång för alla att inte ta oss själva på ett sånt jävla allvar jämt.

Eller hur?

Titanernas kamp

Så stod jag där, omlädd i förståndiga kläder(eller utklädd till baglady skulle nog en del säga) och utrustad till tänderna, med spade ,järnspett och yxa.
Här skulle friläggas och grävas upp det "omöjliga "projekte av en härva bestående av 1st MYCKET stor Kaprifol (ca 2.30hög och 1.40bred) 2st klematis av betydande storlek och sisst men inte minst ett blåregn på sitt 4e år (ca3,5mlånga slanor).
Allt samman slingrat i en STOR volm." Detta går alldrig" sa en bekant" det är lika bra att du lämnar kvar den,detta är för stort och trassligt att ta upp och få med sig ,det är omöjligt".
OMÖJLIGT, där var det där ordet igen , ingen skall komma och säga att något är omöjligt för mig. Hade jag inte funderat på att ta den med mig innan, så var det defenitivt bestämt nu, den ska med. Sagt och gjort, här stod jag nu och sanning å säga var jag inte så säker på min egen förträfflighet nu. Med sagt är sagt, och det skulle inte gå att backa ur nu (med fejset i behåll). Så jag kastade mig in i vad som skulle bli en kamp emellan mig och naturens skapelse. Jag slet och bände grävde och skar, och tänkte inte ge mig en millimeter. Och uppenbarligen hade detta sora"buskage" bestämt sig för detsamma. Ju mer jag drog desto hårdare tyckte jag att det satt, till sisst bestämde jag mig för att ta en paus, jag var helt slut .
Men så fick jag ett infall tog järn spettet och bände till, plötsligt kom hela sjoket fallande rätt emot mig . Jag fick känslan av att vara under attack och fäktade villt för att komma fram under växten,kravlade fram ,ställde mig upp och såg förvånat på högen som nu låg frmför mig på marken. Det såg ut som om den blivit utspottad , som en slagen hjälte. Resten av packeteringen av rotpaketen m.m. var en piece of cake, jag var fylld av triumf,
omöjligt va???(FNYS) Men nånting som jag lärde mig av upplevelsen är; Det finn s faktiskt sånt som ÄR nästan omöjligt för att inte säga helt omöjligt , Och JAG behöver inte ta på mig allt,det är bara dumt och utmattande. Men jag måste tillstå ,attdet kändes skönt att se den lyckligt planterad på mitt nya sommarställe, och allt intakt och helt.
HMMMmmmm förresten,!.... om JAG inte kan klara av allt så kan man väl i alla fall säga nästan va??????

Ett tokroligt farväl av Gnyttebo

I dessa dar förekommer det en frenetisk aktivitet i mitt liv.(förklaring) Mitt gamla sommar ställe sen 10år tillbaka skall rivas och en fyrfilig väg skall läggas precis över mitt hus och tomten jag vårdat och planterat på som en galning. Följd därav är att alla(och jag menar ALLA) växter som jag petat ner i den där myllan skall upp ur jorden,förpackas i för sig anpassade påsar eller säckar och flyttas till mitt nya sommar ställe.Behövs det tilläggas att det är ett j-a slavarbete,

och jag kommer bli så glad när det är över.

Jag har ett par rätt så pikanta minnen från det gamla stället:

Eftersom det förekom lite småstölder på tomten,trädgårdsprydnader,plaststolar,utanpåkrukor m.m. Tänkte jag att"ett staket är ju modellen, det håller folk på utsidan och det är i varge fall inte så lätt att släpa med sig grejor från tomten".

Vi skaffade staketnät träpålar,och satte igång .

Det var slitigt och svettigt och det hamrades i både träpålar och på fingrar, myggorna stacks och festingar"hakade på", ryggen blev mör och armarna värkte, men till sisst stod det där,och jag var mycket stolt.

Det sattes upp för att man inte skulle stjäla ifrån min trädgård, så var tanken.....................

så vad f.........n tror ni att jag blev bestulen på då?...........

Det jävla staketet, ursäkta mitt språk , det är ju så man kan bli katatonisk för mindre.

Säg sen inte att människor inte är taskiga innerst inne, och att alla är goda i grunden.Eller hur....!

Ett annat är den ordentliga Gardin tjuven;.....en modern variant av guldlock och de tre björnarna.........

Jag hade istort sätt alldeles nyligen blivit stolt"ägare" till mitt lilla torp ,rött med vita knutar med rosor och klängHortensia längs väggarna, vad kan man mera önska sig.

Tills jag började få besök när jag inte var där ,dörren stod öppen och låset var avklippt(vem) någon hade druckit öl,(vem) någon sovit i soffan och(vem) någon hade läst lite tidningar,mystiskt tyckte jag. Men det märkligaste var att ökburkar, glas och askfat var ställt på diskbänken,tidningarna låg i en snygg hög på bordet, soffan var tillsnyggad med tillvikta filtar och kudde. Men det lustigaste i situationen var att denne någon hade stulit mina SPETSGARDINER(antagligen vek han/hon ihop dem noga) och SATTE UPP GARDINSTÄNGERNA EFTER SIG. Ja det är ju beklagligt när inbrotttjuvarna har bättre känsla för ordning, än min sambo hade. Dom skulle nog kunna lära honom ett och annat i det området, skulle jag tro.

Nåväl efter nätter med skogsmonster,Kattjakt i natten ,spindelrädda arbetskamrater som kommer uthoppandes från utedasset met brallerna vid fotknölarna,grannar med överskott av energi som sätter dig i arbete(och sig själva) med fönster puts och golvskurande , när du är bakis efter en fest och helst vill ligga i hängmattan och chilla.Cyckelture som sluta i diket och grillfester,kräftskivor som hållit på till soluppgången ,och alla vänner.

Nu är det en era som går i graven, och känslan är både glädje över det nya stället och sorg och saknad efter det som varit, men "what ewer" man skall se uppåt och frammåt eller hur, så

HERE I GO.

Katten också

Katten i huset skiter gärna i gruset Katten ihuset gör som hon vill
Katten i huset går inte ut när det är fruset
nej på kudden så ligger hon då gärna still
Katten i huset har helt andra vanor, och hennes tankar de vandrar i helt andra banor.
du tänker att skönt det är att sova i natt ,va du vill hon bryr sig inte ett skvatt.
Du fixar säckar med kattsand och mat å så vatten,
det skiter väl hon i , hon sket i rabatten.
Å i det ger hon katten.

Förstår inte det här?
Jag tog ju halvpension, det stod inget om"bath inkluded"

Passar inte galoscherna så prova kartongen

Ibland undrar man faktiskt , vad folk väntar sig utav en,det spelar ju ingen roll va man gör ,det retar alltid någon. Är man glad och uppåt skrattar mycket och pratar otvunget, så är man bara för mycket,en del tycker för forserad ytlig och pladdrig. Är man tyst och eftertänksam men vänlig , så är man sur deprimerad

innåtvänd och tråkig, Bestämd=sur och förbannad ,Trött=bakis och sleten,eller om man stannar kvar på jobbet för att det är mycket att göra =man maskar för att fåmer obtimmar att ta ut, går man tidigare för att det är dagen till ära ganska lite attgöra,

seru den va ?,smiter tidigare från jobbet,tja vissa behöver tydligen inte abeta för sin löning.

ALLTSÅ JAG BLIR SÅ TRÖTT! Va f-n vill dom, man önskar att en del kunde bestämma sig nån gång. Eller "what the fuck" jag e som jag e, och passar inte garlosherna så kan dom förbanne mig prova kartongen. JEPP

Morsdag!...........snart

I värlens spel den enda som förstår,
den lilla människan som inte allt förmår.
Så hämmad av sitt ursprung
och formad i kulturens mall.
Då kravens börda vilar tung,
det är svårt nog att stå pall.

En hand som stöder i vind och kyla svår,
en varm som varsamt stryker bort ditt hår.
Stämman öm av värme och beskydd,
en rynkad panna på henne som blev brydd.
Det känns helt lätt när hon FINNS DÄR, messamma!,
den enda oersättliga i livet, de är helt visst en MAMMA.

Tomorrow is another day

Åter en dag har gått ,och jag konstaterar än en gång att jag har karaktär som en vägglus.
Visst är det sant som man säger att vägen till helvetet är kantad med goda föresatser, man ville så väl men det bidde så fel eller nåt. Jag lever mitt liv som i en evig nyårsafton, i morgon så.... då så ska jag minsann.....
i morgon dåååå är alting Annorlunda och Nytt, då skall vi börja om igen. Ta i med nya krafter, JO JO det fattar man väl att allt blir lättare i morrn..................för det är ju inte i dag som tur e.
Sa jag föresten att jag har en fantastisk karaktär?, jovissst naturliga lockar m.m.

Stig fram ur hopen, säg ifrån

Man säger inget om det men................
man bränner häxor ännu uti dessa dar.
Blundar och säger...."snälla jag förklarar sen"
men jag känner ändå smärtan när den hänger kvar,
av alla brustna hjärtan och drömmar som dom ksossar.
Man kan se pöbeln som uti de pikantaste detaljer frossar'
men säg var kommer känslan in var har vi empatin.
stig fram du med och sluta vara ett sånt veritabelt svin.
Det finns en gräns för hur mycket man kan två sina händer.........
MOBBING KOMMER ALDRIG ATT VA COOLT!!!!!!!

Mitt elddop

Jag är sedan många år ganska kraftigt höjdskraj, så det är ju inte mer än väntat att jag skaffar ett torp som är i desperat behov av att få ett nytt tak.
Torpet är inget litet behändigt envåningshus, som man lätt klättrar upp och ned från taket på,
nä ett hus i två vån med ett ganska brant tak ska det naturligtvis vara,"what else" ...... ganska väntat när man känner mig. Så nu skall jag svettas och våndas dag som natt tills taket är klart, men kan dock inte beklaga mig , eftersom jag själv valt mitt elddop. Försökte först fegt att hitta hjälp som skulle förlösa mig ur detta som jag upplever dillema, någon som naturligtvis skulle vara in till märgen så billig i kostnad, att den barmhärtige sammariten skulle kännas som en ripoff, men med tiden har verkligheten hunnit upp mig ,.....om jag skall ha det här nya taket får jag banne mig lägga det själv(hjälp). Så det är bara att bita ihop , och klättra upp , och börja med
att ta bort takpannorna och släpa upp takpapp och tjärklister.
Men är det någon i mina trakter som ser en ovanligt ful gök som sitter på en takås och hoar,
så är det bara jag som inte kommer ner . För det är ju som dom säger,"Allt är OK bara man inte tittar ner" You think.................?

Vad gör inte en del för isterband och stuvad potatis

Jag såg honom redan när han steg ur sin svarta jagga, en bedagad plyboy i 60-års åldern. Han GLED in i det lätt nedgångna långtradarhaket , vi stod i kön för att få dagens lunch, då han likt en pansar kryssare prejade in på 2:a
plats presis framför mig. Stinkande av Packorabanne stod han flåsandes och torkade sin svett, med en antagligen alldeles för dyr näsduk(vem f-n använder silkesväsdukar i dessa dar) mumlar nånting om pack och sneglar på mig. Jag å min sida inte känd för att hålla käften och vara politiskt riktig, frågar ; förlåt sa du nåt
Han ser på mig som om jag representerat det katten lägger i lådan, flyttar blicken ut genom fönstret och säger
:Jag tyckte mig höra löss hosta. Fråga mig inte vad som flög i mig ,men jag lyfter min inte att förakta, högklackade sko och med snabbhet och pressision, tryckte jag ned den i hans svarta(antagligen GUCCI)
lofers. Varpå jag sa : du ska också ha isterband antar jag? Alla ser på honom.... Han nickarANSRÄNGT ser skrämt på mig, och skyndar iväg med sin tallrik. Jag vänder mig om och säger till resten av kön: En del gör vad som helst för isterband och stuvad potatis,...Eller hur?

What ever...........

Du vaknar upp , och ser ännu en morgon gry, vågar du känna lycka?......
Inser att det är samma gamla grå trasa till liv som du återkommit till,
What ever..................! Samma gamla jobb, där ingen uppskattar dig, och ingen bryr sig.
Samma dåliga lön, en klapp på huvet å duktig idiot(efter som du stannar kvar).
Samma tråkiga fejs i spegeln, och antagligen med stor sannolikhet skulle där ingen förbättring ske .
Frukosten smakar sågspån( mûsslin tenderar att smaka hö efter ett tag, f-n ta ekonomipack), för det är ju helt omöjligt att tänka sig att arbeta efter champagne och jordgubbar eller?...............
Vad skall man göra för att bryta sig ur denna grå fälla , som hindrar dig från att LEVA ditt liv?
Ingen är intresserad av att anställa , umgås med eller sätta på ett paket, vilkens bäst före datum redan passerat, eller hur?, hur var det med livskvalite´n alla talar om , kan man köpa den för rabbaterat pris? Hur som helst, det ser faktiskt inte så lovande ut ,from where I stand,
men för all del jag kan ha fel, tveka inte med att överbevisa mig.
Jag är ju trots allt tvungen att leva mitt liv, hela vägen till slutstation, men what the fuck.......
WHAT EVER!!!!!!!!!"!!........

Helg i flitens tecken

Fredag och helgen står för dörren , men jag har ju naturligtvis varit smart och bundit ris för egen rygg, dvs satt mig själv i sån situation att "vila och ta det lugnt" inte ens bor i samma solsysstem som jag . Nä, det vore väl inte en riktig helg om inte jag fick slita och stressa med stuff som jag natyrligtvis fixat på mig själv. Undrar om det finns stödgrupper för sånna som jag, om inte så borde det finnas , för det är definitivt sjukt att medvetet plåga sig med extra jobb som tar ifrån en det enda som man verkligen ser fram emot..........LEDIGHETEN! suck

Samtidigt som allt är som ett Niagarafall av info och komunikation, så blir människan mindre och
mindre (värd), i det som kallas samvaro emellan människor. Men tänk efter det är ju så med allt ,ju mer och fler det finns av någonting och ju lättare tillgång det är på det, desto mer inflation
går det i dvs det blir minrde värt. reflektera på det .

inte så intressant som du tror

Något som den här livsstilen av idag lär dig är att du är inte så viktig eller intressant som du tror ,och en del inte bara tror utan är helt övertygade om sin suveränitet ,men ojjjj va dom bedrar sig . Att synas i tv´s otaliga och ovesäntliga dockusåpor verkar som dagens svar på odödligheten(tror dom)men sanningen är den att de flesta har glömt bort dem i samma ögonblick de stänger av tv´n, och i sanningens namn är det bara de som själva inte har något
eget liv som sitter och tittar på sån veritabel smörja. Inte för en sekund reflekterar de över att
medan de sitter enfaldigt och lapar i sig vad bigbrothergökarna förnedrar sig själva medi tv,
så är det deras eget liv som långsamt rinner ner i avloppet(iq-70).mediahysterin är patetisk och talar bara om att dagens människor inte klarar av att leva utan verifiering,att bli bekräftad, av den breda massan. och det gäller nog också bloggar och hemsidor, en desperatönskan "se mig".
Konstigt det är faktiskt den faktorn som verkar mest avtändande på mig, det där att vilken maniak som helst kan gå in och bedömma mina tankar och mitt liv.
Med det vill jag ju naturligtvis inte mena att alla är galningar, men det är inte nåt man kan
kontrollera, eller hur.

Så är det så igen..........

Man tror att i samma ögonblick som man får möjligheten att skriva något som andra kan läsa ,så blir det automatiskt ett epos om världsproblemen och de helt geniala lösningar som man kommit på , helt själv naturligtvis. men döm om min förvåning då det enda jag retar upp mig på är killen som satte sig bredvid mig på bussen. Aaaaltså snacka om dålig andedräkt,det var så näshåren svartnade och föll. HUR KAN man ha en andedräkt som är så vederstygglig att den kunnat användas som biokemiskt stidsmedel, och INTE VETA OM DET! Jag höll formligen på att lägga en pizza i knät på denne grabb, som förresten tycktes tro att det var en god ide´att lägga in en stöt på undertecknad.Så där satt jag på bussen,kl.6.45 på morgonen,knappt vaken med en fämmande människas ansikte 2dm från mitt eget.Inte nog med att jag antaligen färgmässigt påminde om en tomat då jag försökte att inte andas mer än "nödvändigt".Jag började känna mig gravt illamående,och försökte desperat att hitta en utväg ur det dilemma som hans påstridiga uppvaktning försatt mig i.Jag kastade mig upp förbi hans förvirrade uppsyn,mummlade någon riktigt dålig ursäkt" Ursäkta jag har sån växtvärk" Samtidigt som bussen plötsligt bromsar in, och jag flyger med huvet in i en mycket morgontrött man
som fräser: Sere för fö fan!
Jag trillar ut ur bussen, vid "min" hållplats helt omtumlad och obehagligt medveten om att jag bet mig i kinden vid krocken med den vresige resenären.
När jag kom fram till mitt arbete möts jag av min kamrat som strålande hojtar :
ÄR DET INTE EN HELT UUNNNDERBAAAR DAG!! Jooorå visst ere (HERRE GUUUUD) suck!