Så är det så igen..........

Man tror att i samma ögonblick som man får möjligheten att skriva något som andra kan läsa ,så blir det automatiskt ett epos om världsproblemen och de helt geniala lösningar som man kommit på , helt själv naturligtvis. men döm om min förvåning då det enda jag retar upp mig på är killen som satte sig bredvid mig på bussen. Aaaaltså snacka om dålig andedräkt,det var så näshåren svartnade och föll. HUR KAN man ha en andedräkt som är så vederstygglig att den kunnat användas som biokemiskt stidsmedel, och INTE VETA OM DET! Jag höll formligen på att lägga en pizza i knät på denne grabb, som förresten tycktes tro att det var en god ide´att lägga in en stöt på undertecknad.Så där satt jag på bussen,kl.6.45 på morgonen,knappt vaken med en fämmande människas ansikte 2dm från mitt eget.Inte nog med att jag antaligen färgmässigt påminde om en tomat då jag försökte att inte andas mer än "nödvändigt".Jag började känna mig gravt illamående,och försökte desperat att hitta en utväg ur det dilemma som hans påstridiga uppvaktning försatt mig i.Jag kastade mig upp förbi hans förvirrade uppsyn,mummlade någon riktigt dålig ursäkt" Ursäkta jag har sån växtvärk" Samtidigt som bussen plötsligt bromsar in, och jag flyger med huvet in i en mycket morgontrött man
som fräser: Sere för fö fan!
Jag trillar ut ur bussen, vid "min" hållplats helt omtumlad och obehagligt medveten om att jag bet mig i kinden vid krocken med den vresige resenären.
När jag kom fram till mitt arbete möts jag av min kamrat som strålande hojtar :
ÄR DET INTE EN HELT UUNNNDERBAAAR DAG!! Jooorå visst ere (HERRE GUUUUD) suck!