Gammalt , scharmigt och kul

En liten glimt från Gilles antik och loppmarknad i Munkedahl,men detta är bara ett litet exempel på allt som man kan hitta där.
Ett himmelrike av gamla "grejer".Kolla in det nån gång om du har vägarna förbi

Besök Gilles för "nåt nytt " och lite gammal hederlig trevnad

Har tagit lite fler bilder på Gilles, så att ni kan bilda er en egen uppfattning om detta störtcoola ställe.
Paret som äger det gör också besöket till nåt väldigt trevligt kan jag garantera.
Så unna er lite och gör ett besök.

Rock me alltrough the night...

Med risk för att bli betraktad som en gammal dinosaurie, så vidhåller jag att det som är skrivet och är bra innom musiken,kommer mestadels från -80talet. Och det gör dagens ungdom allt för att intyga,varför skulle de annars hämta en så stor del av sin musik därifrån? Jovisst de simplar den, men de kan tydligen inte låta bli låtarna från det mycket produktiva 80talet. Det finns snart inte en enda go låt som de inte har varit och "pillat" på,eller som jag tycker förstört, de är ju oftast helt justa som de är och behöver inte simplas med någon medioker rappare, eller slätas ut till nån tjatig tekno el. dyl.
Detta är något som jag har reflekterat över, sen jag var ute i fredas och hamnade på ett ställe,där killarna som spelade körde en hel massa låtar från "förr".Guuuud så det svängde, det var det bästa jag hört på länge, där kunde man snacka om att rocka skiten ur folk. Man fick en sån otrolig dos rockmusik, så jag mår fortfarande bra på den och kommer på mig själv att gå och nynna. Det enda som är tråkigt är,att det är sällan man får uppleva sånt numer,ni vet när ett band spelar med hela själen,istället för med plånboken och hungern att bli berömd och få va med i media.
Men kul var det,och jag är glad att jag fick en chans att säga det till dem,men ledsen att deras namn kom bort i den ganska höga musiken,så jag får väl fråga arangörerna om detta,så jag får väl återkomma.
Tills dess Hej.....

Ljus i den långa vinternatten

Dagarna blir, så allt mer korta,
snart är dagsljuset ju nästan borta.
Kylan kryper sakta längs din rygg,
men framför brasan blir du mjuk och trygg.
Trygg och varm vill mänskan alltid vara,
så man kurar då i stugvärmen den rara.
Sen tänder vi då julens första jlus,
som sprider gyllne stämning här uti vårt hus.
Den glansen tänder varsamt själens låga,
så att även genom denna vinter vi oss våga.

Borde inte bara vara en plikt

Nu är det snart dags igen,och innombords bävar man. När jag var liten kunde jag inte förstå de vuxnas prat om stress, detta var ju nåt alldeles uuunderbart,.....Nu är skon på den andra foten, och magsyran reagerar bara man hör talas om den,....JULEN.
Det är inte det att jag ogillar julen på något sätt, nejdå tvärt om.Men det är det tryck som min omvärld satt på mig ,efter det att de upptäckte att jag är ett "julfreak"och sedan utnyttjar det.
-:ÄÄEEHH!,du kan väl fixa det där,du som är så bra på det.Du får det ju ALLTID att bli så bra.Detta är inte den komplimang som det kan låta som, det är ett sätt att själva slippa jobbet med att,sätta upp adventsstjärnorna,jusstakarna,pynta och sisst men inte minst klä granen.Då skall jag berätta att på mitt arbete sätts varje år upp fyra stycken granar, 3st på avdelningen (det är en STOOR avdelning)plus en i fikarummet. Missförstå mig inte nu,jag tycker det är kul att klä granen, men efter den andra börjar det bli rätt träligt, för allt måste göras på sidan om.Man har ju ett arbete att sköta också, och det är inget som man får hjälp med.Och så är det,det där med belysningen,......Alltså! Finns det nån liten smurf eller gnoom,som som varje år sätter sig och trasslar till hela "paketet"?! För när jag varje år tar fram alla julgranssakerna, så slår det aldrig fel,belysningen ser ut som ett veritabelt trassel.
Det tar minst 45min att bara reda ut,den sorgliga röra som kallas julgransbelysning, och då har jag fem stycken inräknad min egen,..... ni fattar!?
Detta är vad som hoppar omkring i mitt huvud, så här sissta veckorna i November.
Och att det är helt hysteriskt alla redan med julbord, skyltningar och julbelysning genom staden, gör det inte bättre.
Så när allt är klart och pyntat upplever jag bara en stor lättnad,och funderar väl lite på att det skall tas ner igen också.
Det vore roligt om man kunde få bli bjuden på julstämning nån gång,istället för att vara den som alltid skall ge andra detsamma, typ att man varit den som ordnat julfester, men aldrig själv blivit hembjuden på NÅN.
Men vad vet jag, det kanske blir bättre detta året man vet aldrig,eller hur?
Så en så småning om GOD JUL, till er alla önskar jag(igen).

Attityd

En mckille från Götet,
fick frågan om han har skötet,
nån svenne helt kallt,
han nicka åt allt.
Men visste så sant att han skrötet

Sår man skit får man skörda skit

I går fick man läsa om åklagaren i Trollhättan, som hotas och utsätts för attentat av ett mcgäng, för att hon vill att lagen skall följas. Det har blivit som i Italiens maffiakretsar, om någon försöker att sätta dit någon av dessa megahulliganer får dom pynta med sitt liv, verkligheten börjar likna en riktigt dålig kriminalroman,eller rysare i värsta fall.
Vad har hänt med det vanliga förnuftet hos dessa tydligen helt "avskruvade"huvuden? Är uppfattningen om vad som är rätt och fel, helt "off road" i dessa "en gång i tiden helt normala" människor? Eller är det helt och hållet det animala beteéndet, som råder i den här "vargflocken"?Det är synd för det FINNS mcgäng som faktiskt har som huvudsyfte att samla ett gäng runt ett gemensamt motorcyckelintresse, och som är mycket justa och trevliga människor. Det är för dessa tjejjer och killar som de förstör, men jag tror inte att dom bryr sig nåt nämnvärt tyvär.Vad har hänt med tanken att den som sig i leken ger får leken tåla, och "If you can`t do the time dont do the crime" M A O, om du hittar på nåt olagligt skit så får du väl för faán skylla dig själv om du åker dit, du kan ju inte skylla på åklagare och poliser, ELLER?.........

Döm inte bara efter förpackningen....

Damen i stolen på andra sidan hennes köksbord verkade mycket sympatisk, och hon kände sig glad och lättad.
-Ja men det det är ju jättebra ,säger damen, då flyttar jag in på måndagen den 5:e då,och kontonumret har jag så jag sätter in pengar så fort jag kan. Hon fick nyckeln ,som hon stoppade i sin handväska.De skakade hand och log, och det hela var bestämt,den vänliga damen skulle hyra hennes rum.Glädjen över att det var klart, och att hon inte skulle behöva giddra med en massa med mer eller mindre störiga människor känndes som en otrolig lättnad.
En suck lät undslippa henne ,tänk att hon inte skulle behöva oroa sig för hyran denna månaden var helt enkelt bara TOO SVEET!
Tiden gick och det började dra sig mot de 5:e, det var bara 3dagar kvar och hon hade ordnat en juste TV i rummet,det skulle bli en överaskning att visa henne alla kabel kanalerna som hon kunde få in.Hon satte sig att gå igenom posten,och uppmärksammade ett tjokt men litet brev i högen-:Undra vad det här kan vara,det skramlar om det?
Med ett snabt grepp öppnade hon brevet, och ut ramlade hennes nycklar, innuti låg ett mycket kort medelande att "hon TYVÄR inte kunde ta rummet i alla fall. Tankarna virvlade runt i hennes huvud,...det var redan en bit IN i månaden så denna månad kunde hon glömma. Det skulle bli mycket kärvt nu, då hon dristat sig att skaffa den där TV:n. För hon var ju så säker på att det var OK, och att "damens" ord gick att lita på.Hon kunde inte fatta att den äldre kvinnan inte hade varit justare, hon hade kunnat ringa och personligen talat om att hon inte skulle ha rummet. Óch att vänta in i det sissta det var så himla orent spel,det gick inte ihop liksom.
PLUS sisst men inte minst VEM var så oansvarig mot andra, så man POSTAR en nyckel i ett brev med ADRESSEN på framsidan, men inte någon avsändare så man skulle kunna nå henne, det var nästan som om hon bjöd in vem som helst att göra inbrott. Denna fräckhet fick det att rusa i huvudet. Hon kände besvikelsens och ilskans tårar bränna innanför ögonen.

Dagen efter skulle hon fytta på ett par saker som var lit tunga och bära dem uppför en backe, det högg till i ryggen och hon fick stödja sig mot ett träd.
:-Farfar också ,mumlade hon , det var ju själva .....,nu av alla tidpunkter valde ryggen att lägga av.Hjälplös som ett barn bara stod hon där med pannan stödd mot ett träd ,Och nu kom tårarna .Hejlöst och utan förbehåll släppte hon ut sin besvikelse och smärta.Varför...,Varför måste detta hända just henne och just NU??!
Det hela tog en och en halv vecka innan hon var på fötter igen, och på sitt arbete,och hon försökte att se det hela med så mycket optimism som möjligt. Men det var svårt, då en redan svår situation blivit ännu värre ,för att inte säga ohållbar. Det for igenom hennes huvud"varför höll jag rummet till henne när hon bad mig ?, hade jag låtit bli hade jag haft det uthyrt nu!"alla tankar gjorde det svårt att konsentrera sig på arbetet.
Kvällen innan hade hon haft en god vän på besök,han hade några år innan pluggat juridik och han informerade henne om att........
Muntliga avtal är också bindande ,och att hon hade fått nyckeln var ett bevis på att avtal hade ingåts, även att inget sagts förrän en bit in i månaden förband "damen" att ta ansvar för att ha ingått i påbörjad månad,vilket hon måste betala för enligt gällande paragraf,plus att det om inget annat beslutats gäller tre månaders uppsägning. Den märkliga "damen"trodde sig ha gömt sig ,men glömt att hon hade lämnat sitt mobiltelefonnummer,och genom detta letades adressen fram .
Så genom detta lär man sig endast EN sak,..... gråt inte över spild mlölk....
lär dig dina rättigheter i stället.
Så tills vidare är det nog bäst att vara ,...MYCKET FÖRSIKTIGARE i fortsättningen (på alla vis)

Efter alla dessa år (Mkt liten novell)

Han stod där på perongen...;fem minuter kvar.Suck, tiden gick långsamt tyckte han, samtidigt som det gick upp för honom att ettiketten satt kvar i nacken på den nya skjortan(den skavde).Högtalarna skrek ut sitt medelande om att tåget han väntade på, snart skulle anlända till perongen, munnen kändes torr och längtan efter en öl blev starkare. Faán..... att han inte han in till restaurangen för en snabb en. Han kunde se loket långt borta i fjärran nu, han betvingade lusten att med ena ögat stängt kisande leka att han kunde hålla det mellan tummen och pekfingret, olusten växte i bröstet. Vad skulle hon säga ?, skulle hon hata honom med en gång,...eller kanske skulle dom kunna prata ordentligt om det här. Det värsta var ovissheten om var han stod i hela den här märkliga situationen. Han komm ihåg sisst de sågs, hon hade suttit i skenet från den otroligt fula köks lampan i brunt och grönt, och tittade på honom med förhoppningsfulla ögon, och frågade med ljus röst: Skall vi spela kort när du kommer tillbaka? Tar det lång tid? Snääälla skynda dig tillbaka..... Han hade tagit sin ryggsäck, och gått därifrån med panik i bröstet och den sorts olust som kommer av att svika dem som älskar och litar på en. Han hade dränkt sitt dåliga samvete i öl ,vin och allt som kunde sudda ut verkligheten för en stund,och på den vägen var det . Å nu stod han här med en blom kvast i sin svettiga hand, åter kändes suget efter en öl, och han såg sig skyggt omkring.Tåget hade stannat. Stannat hade också hjärtat i hans bröst, åtminstone kändes det så. Där borta såg han henne ,det ruffsiga håret dansade med sina lockar lekfullt i vinden,och det glittrade som guld. Gud vad hon var vacker. Hon stannade framför honom, och såg rakt in i hans ögon.Ansiktet sprack upp i ett leénde,samtidigt som hon sa:Pappa vad jag har längtat efter dig!!, och slog sina armar runt hans hals. Tårarna formligen forsade nedför hans kinder, ALDRIG hade han varit lyckligare än han var NU.