To arive or not arive that´s the qestion.

Åkte buss till landet i fredags, inte helt utan problem måste jag tyvär säga. På vägen upp blev vi försende inte med bara ett par min. utan skillnaden rörde sig om ca20 min., min anknytningsbuss hade gått (naturligtvis), för den bussföraren som vi åkte med, medelade inte på radion och talade om att han hade sålt biljetter som inkluderade den här bussen. Utan släppte bara av oss mitt ute på landet en fredag kväll, utan transport inom de närmaste dryga 3tim.Helt J-A sjukt.
Hur jag tog mig fram,med 2kassar en axelväska och en tung katt-korg, är en lång och svettig historia.
Sen efter helgen tror man att nu skall det väl inte kunna strula (den resan var utan byte).
HAAH!!!!! Den var KRAFTIGT försenad, och KNÖFULL(folk stod i gången)Chaffören fick med nöd och näppe in 5st, däribland mig då, fortfarande fullpackad och med kattkorg.
-:Detta är inte sant, tänkte jag drygt 1 1/2tim stående med tung packning och ingen stans att sätta den. underbart!!!!
Jag fick stå i ca 20 min då vi stannade i Torp, och några gick av, en av dem (en äldre dam) erbjöd mig sin plats, och resan (samt dagen) var räddad, Jag hade aldrig orkat stå i en timme till drygt.
Sedan var det som om allting lättade upp,chauffören som var väldigt vänlig och optimistiskt inställd, talade till oss i högtalaren, förklarade hur hela missödet hade kunnat inträffa, bad oss om ursäkt å ledningens vägnar, samt sa att om vi hjälpte varandre att öka komforten tex ta barnen i knät istället för i egen stol,
hjÄlpas åt med bagaget för varandra osv.Skulle han göra vad han kunde för att vi skulle köra in de försenade min., för deras skull som skulle vidare med tåg odyl.
Han körde in tiden sånär som på 2min, utan att "speeda", lugnt och smidigt som bara en rutinerad och skicklig förare gör. Å det säger jag att planeringen innom Väst trafik lämnar en hel del att önska, men de har en och annan helt otroligt duktiga förare. Hoppas de får den uppskattning de förtjänar(troligtvis inte).
Men när vi ankom till Göteborgs bussterminal, och alla skulle hinna med sina tåg och bussar, brast vi alla ut i en spontan applåd (som om det var nån charter-resa eller nåt), men han blev både rörd och glad.
Vilka bussresor va, skall man komma fram eller inte det är frågan.
CIAO!! L

R:I:P: MIKAEL JACKSON

Natten till i dag dog Mikael Jackson, hjärtinfarkt säger man. Det spelar ingen roll vad man hade för uppfattning om honom, likgiltig lämnade han ingen, alla hade en åsikt om denna skandalomsusade poppikon. Hur som helst han var en mycket duktig artist, det kan ingen ta ifrån honom, och det är nog inte många som inte minns och har nynnat till hans låtar.
Så Mikael du har lämnat en hel värld i undran, hur det kunde gå så här med en man som lade ner så mycket energi på att leva länge är svårt att fatta(syre tält m.m. m.m.).
Hur som helst vila i frid Mikael(äntligen), för det hade du nog inte så mycket av i ditt liv.
Och tack för alla häftiga låtar.

Midsommarkluring (novell del 2.)

Framför henne stod en figur av antagligen okänt ursprung, och log med hela ansiktet.
Hon tänkte på honom som "figur" för varken kille eller man passade in på honom,..ja man kunde förstå att det var en han, men inte i vanlig bemärkelse, om nu det kan förklara hans underliga uppenbarelse.
Han var inte så lång egentligen, men liksom avlång i hela sin utstrålning. Håret var mörkt och så tjockt att det stod rätt ut, ögonen var ömsom alvarliga och ömsom fulla med skratt, hakan lätt utstickande och hela den grönklädda kroppen verkade inte kunna stå still utan ingav en känsla av att han var skapt till att dansa i det bleka skenet från månen.
-:Jag väntade inte besök, stammade hon fram, fortfarande med den pinsamma kvasten i handen. Och du kom inte den normala vägen om man säger.........
-:JA JA JA, ja vet, men du skall veta att det är inte så lätt att läsa brev samtidigt som man cycklar i det här ljuset.
-:Läsa brev kan man ju inte när man cyckla, det vet väl vem som helst, fnyste Tillde otåligt.
Hon vände sig mot bordet, och gav därmed honom ryggen. Hoppades att han skulle fatta vinken och gå sin väg.
Trodde hon ja, när hon tittade mot bordet upptäckte hon att han...herr Vännman, satt sig vid bordet, och helt fräckt hällde upp ett glas vin åt sig själv.Inte i hennes glas utan i ett eget exakt lika dant som hennes. Var hade han fått glaset ifrån och hur det kom sig att hon inte såg honom sätta sig. Allt var helt förvirrande, men hon kännde att det inte fanns någon orsak att vara rädd. HUR???...vem vet?

Förundrad satte sig Tillde mitt emot Vännman vid bordet, och innan hon visste ordet av rann allt ur henne. Om ensamheten, känslan av att inte duga och sisst men inte minst sorgen av att bli sviken av "den bästa vännen".
Vännman tog Tilldes hand och tvärt emot som hon trott var den varm och mjuk, ja nästan som sammet, och kännslan som strömmade ut ur den var trygghet.
-:Ja vet sa han, du blev helt utesluten ur gemenskapen, och det som gör ondast är ju när någon lovar vänskap och så lätt glömmer bort en.
Det var precis som om han läste i hennes hjärta, och som om hans sorgsna men varma ögon smekte hennes kind där tårarna hade runnit för inte så länge sen. Och att han visste varenda desperat tanke som korsat hennes huvud denna kväll.
-:Jag sa ju att jag läste brev,ditt brev, dina ord av smärta.
Nu blev hon alldeles snurrig i huvet, satt han och drev med henne,Tillde kännde hur iritationen började krypa i henne.
-:SÅ SÅ SÅ, sa han han,du vet att jag inte är någon "vanlig" figur som du utryckte det. Du har suttit här i kväll och sett på månen och berättat vad som finns i ditt hjärta, och månen lyssnar alltid.Men det är JAG som får den praktiska uppgiften att ge dig ett svar, och att ge tröst när man bäst behöver en vän.
Han grepp om hennes hand var fast, när han sa,-:Du skall inte misströsta om sann vänskap, ge Minna lite tid och låt henne själv upptäcka var hon har sin BÄSTA vän.
Och framigenom så kommer du få andra vänner också,alla sorters.
DET ÄR ETT LÖFTE!!!
Han hoppade upp från stolen och tog tag i kvasten, snurrade runt på dess skaft.
Hoppade ner framför henne och tog tag i henne med ett "Får jag lov!!!!"
De dansade omkring i månens sken, till en tokig melodi som verkade komma ifrån stjärnorna och månen. Tillde tänkte "detta är verkligen Midsommar, jag dansar med ett sagoväsen till toner av stjärnorna."
Vännman tog hennes hand och höjde den högt så att hon snurrade runt, runt, runt,runt och med ett sidosteg stannade hon.
Tillde såg sig omkring, men det fanns ingen där, han var borta.
Vart tog han vägen så snabbt? Hon såg upp mot månen och tyckte sig se hans ansikte flimmra förbi i den bekanta ytan,och hörde ekot av en smäktande och vild musik i blågöna toner.
Tillde sjönk ner på sin trädgårdstol, förde glaset till läpparna och föll i tankar.
När man behöver en vän,tänkte hon. Vännman, vän... man...man...vän...Vännman,JISSES!!!!!

-:TILLDE!!! TILLDE!!......TIÌÍILLDEE!!
Tillde ryckte till och vände sig om . Där kom Minna gående upp för grusgången, och hon log och vinkade.
-:Snälla snälla Tillde, förlåt mig snälla du , jag har varit en riktigt Bitch emot dig.Jag vet inte hur jag har tänkt för farao! Jag vet bara att ikväll när jag satt där och hade tråkigt med dom där självupptagna idioterna,så plötsligt när jag såg upp emot månen, visste jag bara, att jag ville att VI skulle göra nåt ihop, precis som förr.De kramades och pratade i munnen på varandra för de hade så mycket att ta igen.
Och månen lyste milt ner på de två vännerna som skrattade och skålade under det stjärnklara himlavalvet, och nånstans i fjärran spelade någon blågröna vilda toner i natten.

SLUT

Midsommarkluring (novell del 1. )

-:Va ska ni göra till midsommar, frågade hon. Tystnaden var obekväm och tryckande. De flesta svarade nåt ohörbart, mumlande skruvade de på sig och försvan med en genomskinlig bortförklaring. Kvar fanns bara Minna, hennes förut så goda vän. Men det var innan de började läsa på högskolan.
-:Det kommer bli jätte coolt; sa Minna innan de hade börjat sina sommarjobb.
-:Tänk va mycket kul vi ska göra tillsammans.
Jovisst, JÄTTE mycket kul tilsammans. Tillde såg knappt röken av Minna, och när hon gjorde det var Minna bara besvärad, och såg ut som hon inte kunde komma därifrån fort nog.De hade glidit isär för Tillde tillhörde inte den COOLA innerkretsen som Minna gjorde.
Tillde grimaserade för sig själv(Vem trodde Minna att hon var),beslutade sig för att inte nog med att hon skulle fira Midsommar själv, hon skulle "ta mig faan" ha trevligt också.

Midsommarafton kom, och det var klart väder ute, röster musik och skratt hördes från sommarhotellet. Hon hade klätt upp sig och satt vid köksbordet i föräldrarnas sommarhus, fönstret var öppet och vinden svepte in, tog med sig ljudet av musiken och skrattet som gjorde att hon bara kände sig ännu mer ensam.
Det hela hade verkat som en bra ide´, DÅ när hon ännu var arg, men nu hade modet trutit och hon kännde bara för att krypa in under en filt och gråta.
-:Vad spelade det för roll vad hon gjorde ?,vad hon tog på sig eller gick?
Hon var den där "freaken" som folk skrattar åt, den där som alltid sitter utanför och tittar på. Det var ingen risk att någon skulle vilja umgås med henne, hon var för töntig.
Men hur som helst så var det ett ljuvligt väder ute, och hon tänkte, att det vore synd att sitta inomhus.
Sagt och gjort hon tog med sig en flaska vin, korkskruv och ett glas, öppnade köksdörren och gick ut i trädgården.
Där ute var det fortfarande ljust på sätt och vis, men ändå syntes månen och stjärnorna klart och tydligt, och doften av pioner hade svept in trädgården i en underbar kännsla av sommar.
Tillde satte sig vid det av ålder lite slitna och flagiga trä bordet, öppnade sin flaska, och hällde upp det porlande vita vinet. Det känndes kallt och bubbligt och stack lite i näsan. Hon tog en klunk till, och skulle sätta ner glaset då det PLÖTSSLIGT!! brakade till! Skyndsamt fångade Tillde upp glaset som hon nästan tappade på stenplattorna, hon torkade bort lite vin från hakan, och ropade;
-:HALLÅ!!!!VEM DÄR!!

Tystnaden efteråt var öronbedövande,hon kunde höra sitt eget hjärta slå hårt i bröstkorgen.
Skulle hon svimma eller springa in?....Ingetdera tydligen för hon kom inte ur fläcken.
Hon ropade igen;-Vem där!!!visa er.Hon låtsades modig och barsk på rösten.
-:GE ER TILLKÄNNA!! ANNARS SÅ FÅR NI SMAKA PÅ BLYHAGEL!!Hon tog upp piasavakvasten och tryckte den bestämt under armen,samtidigt som hon tog två steg emot det mörka hörnet vid häcken i trädgården. Det smällde till som när en kvist går av och en nysning hördes;
-:Aatjoo!!! Ett ansikte dök upp i häcken, det skramlade till som av metall och små klockor, och resten av figuren klev ut i månskenet.
-:Ursäkta det var inte min mening att vare sig störa eller skrämma dig, sade den underliga figuren som stod framför henne.
-:Jag råkade bara veja för en hare och cycklade rätt in i häcken här. Förresten Vännman heter jag, vad heter du? Snygg kvast ser ut att vara i leopard, det ser man inte så ofta fnissade han.
Hon kännde sig mycket generad, och försökte gömma kvasten bakom ryggen.
-:Du skrämde mig, sa hon tamt,jag brukar inte sikta på folk med kvastskaft men det är inte varje dag som konstiga figurer ramlar in genom häcken.
-:Folk!,...konstiga figurer,....Ja, mycket har jag blivit kallad men konstig figur, tar nog priset,sa han förtrytsamt.
Namnet var Vänmann, herr Vännman om jag får be. (forts.)

Regn i blomsterkransen

Midsommar närmar sig, och jag skall ta det OTROLIGT lugnt. Låter kanske tråkigt, men vis av erfarenhet, så får det bli en antagligen regnig midsommar i avstressande stämning, och kanske läsandes en bok-atmosfär.Kan faktiskt vara riktigt mysigt när man tänker efter.
En tänd brasa som sprakar, ljudet av regndroppar mot fönsterbläcket, en god bok, ock katten som är ihoprullad som ett litet knyte i knät.
Det kommer att bli ljuvligt rent ut sagt, även om inte solen skiner. För jag känner för lite time out nu.
Det kan man behöva ibland, eller hur?
Till er alla en kalas go midsommar,
CIAO!!

Tyck till bara

Hej på er, jag säger er för enligt information så är ni några stycken som kommer hit, och ögnar igenom vad jag skrivit.
Det vore faktiskt kul att få höra vad ni har för åsikter om sånt jag plitat ner, även om ni inte har samma åsikt.
Så känn er välkomna att skriva en rad, det skulle va kul.

Kanske bäst att vara bara sig

Hon målade om ett rum,
och köpte nya möbler.
Hon började löpträna,
och köpte för det nya kläder.

En ny frisyr och sprayad bränna,
och gucciväskan som id-grej.
Hon log och lät sig viktig känna,
och när hon log så log hon emot "bara"dig.

Det ytliga i livet hon glatt konsumerar,
och snart hon konsumerats själv av samma sak.
Det visar bara att hur du än filosoferar,
din ända den har du "ändå" bak.

Manlig primör i liverts eftermiddag

Såg ett program på TV´n (tror att det var 1:an faktiskt), på ett program som hette "Sura gamla gubbar".
Jag tror det är en serie, om mannen och hans irritations moment i åldrandets tid, jag säger bara SE DET!!!!!!
Det var länge sedan jag skrattade så hejdlöst åt hårtofsar i öronen, tillbakadragande hårlinjer, attityder som inte skiljer sig så mycket från den svettiga kvinnan i övergångsåldern.
Om man har lite självdistans och en stor skopa humor, så blir detta det roligaste på länge, det lovar jag.
Jag fann mig själv fullständigt hoppande av skratt, vilket var befriande i sig, men innehållet gav mig faktiskt en distans till hela den här prylen med åldrandet och hur ytligt vi ser saker för det mesta.
Jag kan av hela mitt hjärta rekomendera den (jag är övertygad om att det är en serie).
Med önskan om att ni får en underbart rolig halvtimma,
CIAO!!!