-:Va ska ni göra till midsommar, frågade hon. Tystnaden var obekväm och tryckande. De flesta svarade nåt ohörbart, mumlande skruvade de på sig och försvan med en genomskinlig bortförklaring. Kvar fanns bara Minna, hennes förut så goda vän. Men det var innan de började läsa på högskolan.
-:Det kommer bli jätte coolt; sa Minna innan de hade börjat sina sommarjobb.
-:Tänk va mycket kul vi ska göra tillsammans.
Jovisst, JÄTTE mycket kul tilsammans. Tillde såg knappt röken av Minna, och när hon gjorde det var Minna bara besvärad, och såg ut som hon inte kunde komma därifrån fort nog.De hade glidit isär för Tillde tillhörde inte den COOLA innerkretsen som Minna gjorde.
Tillde grimaserade för sig själv(Vem trodde Minna att hon var),beslutade sig för att inte nog med att hon skulle fira Midsommar själv, hon skulle "ta mig faan" ha trevligt också.
Midsommarafton kom, och det var klart väder ute, röster musik och skratt hördes från sommarhotellet. Hon hade klätt upp sig och satt vid köksbordet i föräldrarnas sommarhus, fönstret var öppet och vinden svepte in, tog med sig ljudet av musiken och skrattet som gjorde att hon bara kände sig ännu mer ensam.
Det hela hade verkat som en bra ide´, DÅ när hon ännu var arg, men nu hade modet trutit och hon kännde bara för att krypa in under en filt och gråta.
-:Vad spelade det för roll vad hon gjorde ?,vad hon tog på sig eller gick?
Hon var den där "freaken" som folk skrattar åt, den där som alltid sitter utanför och tittar på. Det var ingen risk att någon skulle vilja umgås med henne, hon var för töntig.
Men hur som helst så var det ett ljuvligt väder ute, och hon tänkte, att det vore synd att sitta inomhus.
Sagt och gjort hon tog med sig en flaska vin, korkskruv och ett glas, öppnade köksdörren och gick ut i trädgården.
Där ute var det fortfarande ljust på sätt och vis, men ändå syntes månen och stjärnorna klart och tydligt, och doften av pioner hade svept in trädgården i en underbar kännsla av sommar.
Tillde satte sig vid det av ålder lite slitna och flagiga trä bordet, öppnade sin flaska, och hällde upp det porlande vita vinet. Det känndes kallt och bubbligt och stack lite i näsan. Hon tog en klunk till, och skulle sätta ner glaset då det PLÖTSSLIGT!! brakade till! Skyndsamt fångade Tillde upp glaset som hon nästan tappade på stenplattorna, hon torkade bort lite vin från hakan, och ropade;
-:HALLÅ!!!!VEM DÄR!!
Tystnaden efteråt var öronbedövande,hon kunde höra sitt eget hjärta slå hårt i bröstkorgen.
Skulle hon svimma eller springa in?....Ingetdera tydligen för hon kom inte ur fläcken.
Hon ropade igen;-Vem där!!!visa er.Hon låtsades modig och barsk på rösten.
-:GE ER TILLKÄNNA!! ANNARS SÅ FÅR NI SMAKA PÅ BLYHAGEL!!Hon tog upp piasavakvasten och tryckte den bestämt under armen,samtidigt som hon tog två steg emot det mörka hörnet vid häcken i trädgården. Det smällde till som när en kvist går av och en nysning hördes;
-:Aatjoo!!! Ett ansikte dök upp i häcken, det skramlade till som av metall och små klockor, och resten av figuren klev ut i månskenet.
-:Ursäkta det var inte min mening att vare sig störa eller skrämma dig, sade den underliga figuren som stod framför henne.
-:Jag råkade bara veja för en hare och cycklade rätt in i häcken här. Förresten Vännman heter jag, vad heter du? Snygg kvast ser ut att vara i leopard, det ser man inte så ofta fnissade han.
Hon kännde sig mycket generad, och försökte gömma kvasten bakom ryggen.
-:Du skrämde mig, sa hon tamt,jag brukar inte sikta på folk med kvastskaft men det är inte varje dag som konstiga figurer ramlar in genom häcken.
-:Folk!,...konstiga figurer,....Ja, mycket har jag blivit kallad men konstig figur, tar nog priset,sa han förtrytsamt.
Namnet var Vänmann, herr Vännman om jag får be. (forts.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar