Så stod jag där, omlädd i förståndiga kläder(eller utklädd till baglady skulle nog en del säga) och utrustad till tänderna, med spade ,järnspett och yxa.
Här skulle friläggas och grävas upp det "omöjliga "projekte av en härva bestående av 1st MYCKET stor Kaprifol (ca 2.30hög och 1.40bred) 2st klematis av betydande storlek och sisst men inte minst ett blåregn på sitt 4e år (ca3,5mlånga slanor).
Allt samman slingrat i en STOR volm." Detta går alldrig" sa en bekant" det är lika bra att du lämnar kvar den,detta är för stort och trassligt att ta upp och få med sig ,det är omöjligt".
OMÖJLIGT, där var det där ordet igen , ingen skall komma och säga att något är omöjligt för mig. Hade jag inte funderat på att ta den med mig innan, så var det defenitivt bestämt nu, den ska med. Sagt och gjort, här stod jag nu och sanning å säga var jag inte så säker på min egen förträfflighet nu. Med sagt är sagt, och det skulle inte gå att backa ur nu (med fejset i behåll). Så jag kastade mig in i vad som skulle bli en kamp emellan mig och naturens skapelse. Jag slet och bände grävde och skar, och tänkte inte ge mig en millimeter. Och uppenbarligen hade detta sora"buskage" bestämt sig för detsamma. Ju mer jag drog desto hårdare tyckte jag att det satt, till sisst bestämde jag mig för att ta en paus, jag var helt slut .
Men så fick jag ett infall tog järn spettet och bände till, plötsligt kom hela sjoket fallande rätt emot mig . Jag fick känslan av att vara under attack och fäktade villt för att komma fram under växten,kravlade fram ,ställde mig upp och såg förvånat på högen som nu låg frmför mig på marken. Det såg ut som om den blivit utspottad , som en slagen hjälte. Resten av packeteringen av rotpaketen m.m. var en piece of cake, jag var fylld av triumf,
omöjligt va???(FNYS) Men nånting som jag lärde mig av upplevelsen är; Det finn s faktiskt sånt som ÄR nästan omöjligt för att inte säga helt omöjligt , Och JAG behöver inte ta på mig allt,det är bara dumt och utmattande. Men jag måste tillstå ,attdet kändes skönt att se den lyckligt planterad på mitt nya sommarställe, och allt intakt och helt.
HMMMmmmm förresten,!.... om JAG inte kan klara av allt så kan man väl i alla fall säga nästan va??????
Här skulle friläggas och grävas upp det "omöjliga "projekte av en härva bestående av 1st MYCKET stor Kaprifol (ca 2.30hög och 1.40bred) 2st klematis av betydande storlek och sisst men inte minst ett blåregn på sitt 4e år (ca3,5mlånga slanor).
Allt samman slingrat i en STOR volm." Detta går alldrig" sa en bekant" det är lika bra att du lämnar kvar den,detta är för stort och trassligt att ta upp och få med sig ,det är omöjligt".
OMÖJLIGT, där var det där ordet igen , ingen skall komma och säga att något är omöjligt för mig. Hade jag inte funderat på att ta den med mig innan, så var det defenitivt bestämt nu, den ska med. Sagt och gjort, här stod jag nu och sanning å säga var jag inte så säker på min egen förträfflighet nu. Med sagt är sagt, och det skulle inte gå att backa ur nu (med fejset i behåll). Så jag kastade mig in i vad som skulle bli en kamp emellan mig och naturens skapelse. Jag slet och bände grävde och skar, och tänkte inte ge mig en millimeter. Och uppenbarligen hade detta sora"buskage" bestämt sig för detsamma. Ju mer jag drog desto hårdare tyckte jag att det satt, till sisst bestämde jag mig för att ta en paus, jag var helt slut .
Men så fick jag ett infall tog järn spettet och bände till, plötsligt kom hela sjoket fallande rätt emot mig . Jag fick känslan av att vara under attack och fäktade villt för att komma fram under växten,kravlade fram ,ställde mig upp och såg förvånat på högen som nu låg frmför mig på marken. Det såg ut som om den blivit utspottad , som en slagen hjälte. Resten av packeteringen av rotpaketen m.m. var en piece of cake, jag var fylld av triumf,
omöjligt va???(FNYS) Men nånting som jag lärde mig av upplevelsen är; Det finn s faktiskt sånt som ÄR nästan omöjligt för att inte säga helt omöjligt , Och JAG behöver inte ta på mig allt,det är bara dumt och utmattande. Men jag måste tillstå ,attdet kändes skönt att se den lyckligt planterad på mitt nya sommarställe, och allt intakt och helt.
HMMMmmmm förresten,!.... om JAG inte kan klara av allt så kan man väl i alla fall säga nästan va??????
1 kommentar:
Du har helt fastnat på det där med blommer å koskit va?....
Skicka en kommentar