Morsdag!...........snart

I värlens spel den enda som förstår,
den lilla människan som inte allt förmår.
Så hämmad av sitt ursprung
och formad i kulturens mall.
Då kravens börda vilar tung,
det är svårt nog att stå pall.

En hand som stöder i vind och kyla svår,
en varm som varsamt stryker bort ditt hår.
Stämman öm av värme och beskydd,
en rynkad panna på henne som blev brydd.
Det känns helt lätt när hon FINNS DÄR, messamma!,
den enda oersättliga i livet, de är helt visst en MAMMA.