Än rycker det i stubbar och blad( kanske lite sex??)

Nu är semestern över och det är kanske inte det muntraste, och detta säger jag till alla dysterkvistar som deppar runt.
-:Ni behöver inte se ut och bete er som om NI VAR PÅ ER EGEN BEGRAVNING!!!!!
Jag är så innerligt trött på alla pessimister och gnällspikar.
Försök för fan att se lite glad ut, livet kan ju inte va HELT KASST, bara för att du måste jobba.
DÖÖÖÖhh!! Skärp dig

Mitt "sommarlov" del 1...............eller, VI HADE I ALLA FALL INTE TUR MED VÄDRET

Redan vid avfärden borde jag förstått att det blir inte som man har tänkt sig. Med nya jeans på (väldigt tighta)såg jag påfallande ut som en falukorv på rymmen, där jag knatade över Södravägen mot parkeringsplatserna på Heden. Jag var fullastad med prylar och kassar, och ställde kosan mot räcket som delade av gång och syckelbanan från busshällplatsen och parkeringsplatserna. Galant svängde jag det ena benet över räcket, och skulle just till att göra det samma med det andra, det var då (mitt i rörelsen)som jag förstod, att..."detta kommer att gå åt H-E".
På grund av de tighta och förut aldrig använda jeansen, fick jag inte upp benet hela vägen, utan ca 2cm från kanten sa det stopp, jag försökte rädda situationen och ryckte spastiskt med benet.Varpå jag drösade i asfalten som en säck potatis,eller rättare sagt en golvad flodhäst.
Kassar och grejer, flög som konfetti runt skallen på mig, och jag hann att tänka,
"hur mycket kommer att gå sönder".
Där låg jag och krälade på marken bland pinaler och kattmat, glasögonen hade kanat till sidan av mitt huvud, och jag kännde mig som en idiot. Tänk vad några futtiga sekunder kan kännas långa.
Kön till parkeringsbiljettautomaten var ovanligt fullmatad, och en lång rad av nyfikna och roade ansikten betraktade mig undrande, medans jag kravlade mig upp.
Snacka om att jag hade kunnat ge mycket för ett hål i marken som man kunnat gömma sig i.Genast när jag stödde på vänster ben kännde jag att något inte var ok, men med en hurtig min borstade jag av mig och gav dem ett glatt leénde.Med all min självbehärskning låtsades jag att allt var alldeles kanonbra ,och med raska steg passerade jag kön med ett....."Där fick jag för att ha för brottom" samtidigt som jag nickade glatt.
Når jag passerat och ingen tittade längre, linkade jag haltandes med tårar av smärta rinnandes efter kinderna, sissta biten till bilen.
-: Jag förnekar mig aldrig, tänkte jag. När skall man annars skada sig om inte i början på semestern, det har jag ju faktiskt nästan gjort till en tradition.
Men allt var glömt en vecka efteråt när foten åter var OK.
Av detta lärde jag mig ; gå in nya tighta jeans hemma, eller gå runt nästa gång,....Eller hur???

mitt "sommarlov" del 2.............. bättre en stek på grillen än en mus i huset

Regnet har som bekant, i stort sätt öst ner till och från varge dag(utan ca 5 dagar), de 5 veckor jag varit ledig.
Så emellan TV, Video; och att påta sporadiskt i trädgården, så har jag farit som en tätting emellan möblerna minst 1gng/dag i en hysterisk musjakt.
Eftersom Sudden, husets eminenta "kattracka", har lagt sig till med divalaten, att INTE äta mus för maten i skålarna är MYCKET godare. Och inte heller dödar han dem, bara leker med dem.
NÄÄÄÄ........han går ut, och hämtar en "leksak" bär IN DEN I VARDAGS RUMMET (mycket mysigare förstårs) och släpper lös den där!!!!!!!!!!SUUUUCK!!!!!!!!!
När han har lessnat sticker han ut eller går och äter, och lämnar musproblemet till en lindrigt road matte.
Som i sin tur jagar liver ur sig för att fånga musen,så man får den UT UR HUSET!!!
För att ovan nämnda inte skall sedemera dö och ligga inkrupen nånstans och börja lukta.
Så sagt och gjort, på med hanskarna och må bäste mus/matte vinna.
Detta inträffar 1-3ggr om dagen, och ni ska bara fatta hur snabba de är , när man tror att man har dem, pilar de plötsligt iväg emellan benen på en.
Men..... som nämnts i mitt inlägg här förut har det även varit kul och mysigt, då faktiskt jag fick besök (de flesta har svårt att ta sig ut hit)av min vän Wojjen och hans goa dotter Jackie.
Så det blev både grillning och trevligt umgänge i en av de få goa sommarkvällarna vi haft.
Med kyckling, kotletter och lite vin å öl. Heltrevligt alltså

mitt "sommarlov" del 3 ..........."lite jobb" skadar aldrig

Men det har ju inte bara varit musjakt och förlustelser (framför videon),lite arbete har jag faktiskt lyckats klämma in, på sissta 3:e delen av semestern.
Då var det ett par dagar med uppehåll och sol, som gav mig lust att jobba igen.
"Lilla verandan" som jag kallar rummet I DAG, förut, (p.g.a. att det bara fanns ETT litet litet fönster och därför var jätte mörkt och tråkigt) kallades det ibland för "mörka hålan" eller "prånget". Så det behövdes verkligen göras i ordning.
Jag hade redan förut satt in ett större fönster, och nu återstod "BARA" att spackla, slipa och måla tak å lister samt tapetsera, plus applisera tapetmönstret, jo så var det ju den där lilla detaljen att lägga golv och sätta dit golvlisterna också.
Tja, jag vill ju inte skryta men jag blev faktiskt hyfsat nöjd med resultatet.
Eller vad tycker ni (se bilderna ovan från början till färdigt resultat).
Fasaden får väl vänta till nästa år, och då får det faktiskt tillkallas en fackman som tar tag i grejerna, det är lika bra.
Nä,.....här kan inte jag sitta och "filofosera"(hihihi), nu när man börjat jobba igen så fattas det ingen sysselsättning.

P:S Sudden (musleverantören) är totalt chockad över att ha blivit bortförd till staden. Efter 5 veckor i total frihet på landet, känns väl min balkong på södravägen som Kumlafängelsets rastgåd.
Tja vad kan jag säga?.....Det gäller oss båda......Det är bara att gilla läget.

Regn i Folkesberg

Här sitter jag på mitt land och har just tagit ett sipp av mitt vin, min bästa vän är här med sin dotter. Mörkret har lagt sig och allt är lungt, katten sover i "sin" fotölj. Det har regnat och regnat och regnat, man frågar sig varför man inte tog semester tidigare.

Men emellan dig och mig jag har det så bra här, och mår finfint, det finns inte så mycket mer att tillägga.

Bara att goda vänner och detta underbara ställe är nog för att få en tjej må bra.
CIAO!!

Hostningar och snor i fasad tider

Så var det så igen, förkyld på tredje veckan, rena pitten alltså. Men man får ju tro att detta är finalen. Med tanke på att jag skall ha en förhoppningsvis givande semester, så MÅSTE den bara vara borta tills dess. Så fram med alla huskurer (kom gärna med tips) Wiskey, ägg, honung, varm strårom och vad som kan vara det värsta för de små organismerna som orsakar det här.(Inatt dunkade grannen i väggen för att jag hostade för mycket, och för högt, hela tiden i ca 2 tim.)Detta är absolut inte kul längre, om ni förstår min "point". Det skulle ju vara bra om jag var någorlunda frisk, för fasaden skall klä´s om på sydsidan, och vi lär inte bli fler än 2 pers., för de som man frågat är naturligtvis ALLDELES för upptagna.
Att hjälpas åt är tydligen inte inne längre. Det var ju tråkigt att jag inte insåg det alla gånger dessa "vänner" bett om och fått hjälp genom åren.
Tex med fotografering, måla lampor, väggar,hjälp med flytt och tapetsering mm mm.
Nu bad jag om hjälp, för EN gång skull, men ICKE.
Nåväl skit i det, vi fixar detta själva, utan dessa upptagna människor.
Men nu VET man var man har dessa molusker. Om någon av dem som jag frågat läser detta, och blir arg, för att de tar åt sig.
Så har jag bara en sak att säga....... IF THE SCHOE FIT´S!
Hur som helst jag tror att efter denna sommar blir det mycket roligare att vara ägare till detta hus, för det kommer att se finare ut. Det känns mysigt.
CIAO !!! (vi hörs)

To arive or not arive that´s the qestion.

Åkte buss till landet i fredags, inte helt utan problem måste jag tyvär säga. På vägen upp blev vi försende inte med bara ett par min. utan skillnaden rörde sig om ca20 min., min anknytningsbuss hade gått (naturligtvis), för den bussföraren som vi åkte med, medelade inte på radion och talade om att han hade sålt biljetter som inkluderade den här bussen. Utan släppte bara av oss mitt ute på landet en fredag kväll, utan transport inom de närmaste dryga 3tim.Helt J-A sjukt.
Hur jag tog mig fram,med 2kassar en axelväska och en tung katt-korg, är en lång och svettig historia.
Sen efter helgen tror man att nu skall det väl inte kunna strula (den resan var utan byte).
HAAH!!!!! Den var KRAFTIGT försenad, och KNÖFULL(folk stod i gången)Chaffören fick med nöd och näppe in 5st, däribland mig då, fortfarande fullpackad och med kattkorg.
-:Detta är inte sant, tänkte jag drygt 1 1/2tim stående med tung packning och ingen stans att sätta den. underbart!!!!
Jag fick stå i ca 20 min då vi stannade i Torp, och några gick av, en av dem (en äldre dam) erbjöd mig sin plats, och resan (samt dagen) var räddad, Jag hade aldrig orkat stå i en timme till drygt.
Sedan var det som om allting lättade upp,chauffören som var väldigt vänlig och optimistiskt inställd, talade till oss i högtalaren, förklarade hur hela missödet hade kunnat inträffa, bad oss om ursäkt å ledningens vägnar, samt sa att om vi hjälpte varandre att öka komforten tex ta barnen i knät istället för i egen stol,
hjÄlpas åt med bagaget för varandra osv.Skulle han göra vad han kunde för att vi skulle köra in de försenade min., för deras skull som skulle vidare med tåg odyl.
Han körde in tiden sånär som på 2min, utan att "speeda", lugnt och smidigt som bara en rutinerad och skicklig förare gör. Å det säger jag att planeringen innom Väst trafik lämnar en hel del att önska, men de har en och annan helt otroligt duktiga förare. Hoppas de får den uppskattning de förtjänar(troligtvis inte).
Men när vi ankom till Göteborgs bussterminal, och alla skulle hinna med sina tåg och bussar, brast vi alla ut i en spontan applåd (som om det var nån charter-resa eller nåt), men han blev både rörd och glad.
Vilka bussresor va, skall man komma fram eller inte det är frågan.
CIAO!! L

R:I:P: MIKAEL JACKSON

Natten till i dag dog Mikael Jackson, hjärtinfarkt säger man. Det spelar ingen roll vad man hade för uppfattning om honom, likgiltig lämnade han ingen, alla hade en åsikt om denna skandalomsusade poppikon. Hur som helst han var en mycket duktig artist, det kan ingen ta ifrån honom, och det är nog inte många som inte minns och har nynnat till hans låtar.
Så Mikael du har lämnat en hel värld i undran, hur det kunde gå så här med en man som lade ner så mycket energi på att leva länge är svårt att fatta(syre tält m.m. m.m.).
Hur som helst vila i frid Mikael(äntligen), för det hade du nog inte så mycket av i ditt liv.
Och tack för alla häftiga låtar.

Midsommarkluring (novell del 2.)

Framför henne stod en figur av antagligen okänt ursprung, och log med hela ansiktet.
Hon tänkte på honom som "figur" för varken kille eller man passade in på honom,..ja man kunde förstå att det var en han, men inte i vanlig bemärkelse, om nu det kan förklara hans underliga uppenbarelse.
Han var inte så lång egentligen, men liksom avlång i hela sin utstrålning. Håret var mörkt och så tjockt att det stod rätt ut, ögonen var ömsom alvarliga och ömsom fulla med skratt, hakan lätt utstickande och hela den grönklädda kroppen verkade inte kunna stå still utan ingav en känsla av att han var skapt till att dansa i det bleka skenet från månen.
-:Jag väntade inte besök, stammade hon fram, fortfarande med den pinsamma kvasten i handen. Och du kom inte den normala vägen om man säger.........
-:JA JA JA, ja vet, men du skall veta att det är inte så lätt att läsa brev samtidigt som man cycklar i det här ljuset.
-:Läsa brev kan man ju inte när man cyckla, det vet väl vem som helst, fnyste Tillde otåligt.
Hon vände sig mot bordet, och gav därmed honom ryggen. Hoppades att han skulle fatta vinken och gå sin väg.
Trodde hon ja, när hon tittade mot bordet upptäckte hon att han...herr Vännman, satt sig vid bordet, och helt fräckt hällde upp ett glas vin åt sig själv.Inte i hennes glas utan i ett eget exakt lika dant som hennes. Var hade han fått glaset ifrån och hur det kom sig att hon inte såg honom sätta sig. Allt var helt förvirrande, men hon kännde att det inte fanns någon orsak att vara rädd. HUR???...vem vet?

Förundrad satte sig Tillde mitt emot Vännman vid bordet, och innan hon visste ordet av rann allt ur henne. Om ensamheten, känslan av att inte duga och sisst men inte minst sorgen av att bli sviken av "den bästa vännen".
Vännman tog Tilldes hand och tvärt emot som hon trott var den varm och mjuk, ja nästan som sammet, och kännslan som strömmade ut ur den var trygghet.
-:Ja vet sa han, du blev helt utesluten ur gemenskapen, och det som gör ondast är ju när någon lovar vänskap och så lätt glömmer bort en.
Det var precis som om han läste i hennes hjärta, och som om hans sorgsna men varma ögon smekte hennes kind där tårarna hade runnit för inte så länge sen. Och att han visste varenda desperat tanke som korsat hennes huvud denna kväll.
-:Jag sa ju att jag läste brev,ditt brev, dina ord av smärta.
Nu blev hon alldeles snurrig i huvet, satt han och drev med henne,Tillde kännde hur iritationen började krypa i henne.
-:SÅ SÅ SÅ, sa han han,du vet att jag inte är någon "vanlig" figur som du utryckte det. Du har suttit här i kväll och sett på månen och berättat vad som finns i ditt hjärta, och månen lyssnar alltid.Men det är JAG som får den praktiska uppgiften att ge dig ett svar, och att ge tröst när man bäst behöver en vän.
Han grepp om hennes hand var fast, när han sa,-:Du skall inte misströsta om sann vänskap, ge Minna lite tid och låt henne själv upptäcka var hon har sin BÄSTA vän.
Och framigenom så kommer du få andra vänner också,alla sorters.
DET ÄR ETT LÖFTE!!!
Han hoppade upp från stolen och tog tag i kvasten, snurrade runt på dess skaft.
Hoppade ner framför henne och tog tag i henne med ett "Får jag lov!!!!"
De dansade omkring i månens sken, till en tokig melodi som verkade komma ifrån stjärnorna och månen. Tillde tänkte "detta är verkligen Midsommar, jag dansar med ett sagoväsen till toner av stjärnorna."
Vännman tog hennes hand och höjde den högt så att hon snurrade runt, runt, runt,runt och med ett sidosteg stannade hon.
Tillde såg sig omkring, men det fanns ingen där, han var borta.
Vart tog han vägen så snabbt? Hon såg upp mot månen och tyckte sig se hans ansikte flimmra förbi i den bekanta ytan,och hörde ekot av en smäktande och vild musik i blågöna toner.
Tillde sjönk ner på sin trädgårdstol, förde glaset till läpparna och föll i tankar.
När man behöver en vän,tänkte hon. Vännman, vän... man...man...vän...Vännman,JISSES!!!!!

-:TILLDE!!! TILLDE!!......TIÌÍILLDEE!!
Tillde ryckte till och vände sig om . Där kom Minna gående upp för grusgången, och hon log och vinkade.
-:Snälla snälla Tillde, förlåt mig snälla du , jag har varit en riktigt Bitch emot dig.Jag vet inte hur jag har tänkt för farao! Jag vet bara att ikväll när jag satt där och hade tråkigt med dom där självupptagna idioterna,så plötsligt när jag såg upp emot månen, visste jag bara, att jag ville att VI skulle göra nåt ihop, precis som förr.De kramades och pratade i munnen på varandra för de hade så mycket att ta igen.
Och månen lyste milt ner på de två vännerna som skrattade och skålade under det stjärnklara himlavalvet, och nånstans i fjärran spelade någon blågröna vilda toner i natten.

SLUT

Midsommarkluring (novell del 1. )

-:Va ska ni göra till midsommar, frågade hon. Tystnaden var obekväm och tryckande. De flesta svarade nåt ohörbart, mumlande skruvade de på sig och försvan med en genomskinlig bortförklaring. Kvar fanns bara Minna, hennes förut så goda vän. Men det var innan de började läsa på högskolan.
-:Det kommer bli jätte coolt; sa Minna innan de hade börjat sina sommarjobb.
-:Tänk va mycket kul vi ska göra tillsammans.
Jovisst, JÄTTE mycket kul tilsammans. Tillde såg knappt röken av Minna, och när hon gjorde det var Minna bara besvärad, och såg ut som hon inte kunde komma därifrån fort nog.De hade glidit isär för Tillde tillhörde inte den COOLA innerkretsen som Minna gjorde.
Tillde grimaserade för sig själv(Vem trodde Minna att hon var),beslutade sig för att inte nog med att hon skulle fira Midsommar själv, hon skulle "ta mig faan" ha trevligt också.

Midsommarafton kom, och det var klart väder ute, röster musik och skratt hördes från sommarhotellet. Hon hade klätt upp sig och satt vid köksbordet i föräldrarnas sommarhus, fönstret var öppet och vinden svepte in, tog med sig ljudet av musiken och skrattet som gjorde att hon bara kände sig ännu mer ensam.
Det hela hade verkat som en bra ide´, DÅ när hon ännu var arg, men nu hade modet trutit och hon kännde bara för att krypa in under en filt och gråta.
-:Vad spelade det för roll vad hon gjorde ?,vad hon tog på sig eller gick?
Hon var den där "freaken" som folk skrattar åt, den där som alltid sitter utanför och tittar på. Det var ingen risk att någon skulle vilja umgås med henne, hon var för töntig.
Men hur som helst så var det ett ljuvligt väder ute, och hon tänkte, att det vore synd att sitta inomhus.
Sagt och gjort hon tog med sig en flaska vin, korkskruv och ett glas, öppnade köksdörren och gick ut i trädgården.
Där ute var det fortfarande ljust på sätt och vis, men ändå syntes månen och stjärnorna klart och tydligt, och doften av pioner hade svept in trädgården i en underbar kännsla av sommar.
Tillde satte sig vid det av ålder lite slitna och flagiga trä bordet, öppnade sin flaska, och hällde upp det porlande vita vinet. Det känndes kallt och bubbligt och stack lite i näsan. Hon tog en klunk till, och skulle sätta ner glaset då det PLÖTSSLIGT!! brakade till! Skyndsamt fångade Tillde upp glaset som hon nästan tappade på stenplattorna, hon torkade bort lite vin från hakan, och ropade;
-:HALLÅ!!!!VEM DÄR!!

Tystnaden efteråt var öronbedövande,hon kunde höra sitt eget hjärta slå hårt i bröstkorgen.
Skulle hon svimma eller springa in?....Ingetdera tydligen för hon kom inte ur fläcken.
Hon ropade igen;-Vem där!!!visa er.Hon låtsades modig och barsk på rösten.
-:GE ER TILLKÄNNA!! ANNARS SÅ FÅR NI SMAKA PÅ BLYHAGEL!!Hon tog upp piasavakvasten och tryckte den bestämt under armen,samtidigt som hon tog två steg emot det mörka hörnet vid häcken i trädgården. Det smällde till som när en kvist går av och en nysning hördes;
-:Aatjoo!!! Ett ansikte dök upp i häcken, det skramlade till som av metall och små klockor, och resten av figuren klev ut i månskenet.
-:Ursäkta det var inte min mening att vare sig störa eller skrämma dig, sade den underliga figuren som stod framför henne.
-:Jag råkade bara veja för en hare och cycklade rätt in i häcken här. Förresten Vännman heter jag, vad heter du? Snygg kvast ser ut att vara i leopard, det ser man inte så ofta fnissade han.
Hon kännde sig mycket generad, och försökte gömma kvasten bakom ryggen.
-:Du skrämde mig, sa hon tamt,jag brukar inte sikta på folk med kvastskaft men det är inte varje dag som konstiga figurer ramlar in genom häcken.
-:Folk!,...konstiga figurer,....Ja, mycket har jag blivit kallad men konstig figur, tar nog priset,sa han förtrytsamt.
Namnet var Vänmann, herr Vännman om jag får be. (forts.)