Mitt "sommarlov" del 1...............eller, VI HADE I ALLA FALL INTE TUR MED VÄDRET

Redan vid avfärden borde jag förstått att det blir inte som man har tänkt sig. Med nya jeans på (väldigt tighta)såg jag påfallande ut som en falukorv på rymmen, där jag knatade över Södravägen mot parkeringsplatserna på Heden. Jag var fullastad med prylar och kassar, och ställde kosan mot räcket som delade av gång och syckelbanan från busshällplatsen och parkeringsplatserna. Galant svängde jag det ena benet över räcket, och skulle just till att göra det samma med det andra, det var då (mitt i rörelsen)som jag förstod, att..."detta kommer att gå åt H-E".
På grund av de tighta och förut aldrig använda jeansen, fick jag inte upp benet hela vägen, utan ca 2cm från kanten sa det stopp, jag försökte rädda situationen och ryckte spastiskt med benet.Varpå jag drösade i asfalten som en säck potatis,eller rättare sagt en golvad flodhäst.
Kassar och grejer, flög som konfetti runt skallen på mig, och jag hann att tänka,
"hur mycket kommer att gå sönder".
Där låg jag och krälade på marken bland pinaler och kattmat, glasögonen hade kanat till sidan av mitt huvud, och jag kännde mig som en idiot. Tänk vad några futtiga sekunder kan kännas långa.
Kön till parkeringsbiljettautomaten var ovanligt fullmatad, och en lång rad av nyfikna och roade ansikten betraktade mig undrande, medans jag kravlade mig upp.
Snacka om att jag hade kunnat ge mycket för ett hål i marken som man kunnat gömma sig i.Genast när jag stödde på vänster ben kännde jag att något inte var ok, men med en hurtig min borstade jag av mig och gav dem ett glatt leénde.Med all min självbehärskning låtsades jag att allt var alldeles kanonbra ,och med raska steg passerade jag kön med ett....."Där fick jag för att ha för brottom" samtidigt som jag nickade glatt.
Når jag passerat och ingen tittade längre, linkade jag haltandes med tårar av smärta rinnandes efter kinderna, sissta biten till bilen.
-: Jag förnekar mig aldrig, tänkte jag. När skall man annars skada sig om inte i början på semestern, det har jag ju faktiskt nästan gjort till en tradition.
Men allt var glömt en vecka efteråt när foten åter var OK.
Av detta lärde jag mig ; gå in nya tighta jeans hemma, eller gå runt nästa gång,....Eller hur???