Sommartid? igen.......

Så var det den här SOMMARTIDEN?!!!Det är väl ett ganska intressant fenomen att när det blir"sommartid"så blir det plötsligt helt svart på morgonen igen.Ljuset som man mödosamt släpat sig fram till,rycks plötsligt bort ifrån en.Är det ingen som forskat i hur det påverkar den,i sitt anletes svett arbetande låginkomsttagaren,som inte har mycket mer att glädja sig åt än lite ljus på morgonen.Nåja det blir ju ljusare på kvällen kontrar någon,om man inte är för trött av sitt jobb,så kan man ju glädjas åt det.Men är det någon mer som tycker att det är bra sjukt med 7 månader sommartid och bara 5 mån "vintertid"d.v.s. realtid,den tid som det egentligen ÄR.Människan är i sanning en kaxig jävel,vi ändrar,spränger,gräver och bygger monster-projekt som numer börjat anta"monstruösa"proportioner.Suger ut jorden från alla sina naturtillgångar,och spyr ut en massa skit i både haven och atmosfären.Och som om DET inte var tillräckligt,så har vi mage till att trotsa tiden,det enda som egentligen borde vara omöjligt,då den beräknas efter jordens och solens plasering i förhållande till varandra.Men detta är för människan"oviktiga"faktum,och står naturligtvis inte i vägen för en varelse,som så uppenbart inte har någon respekt eller ödmjukhet inför något av universums företéelse eller skapelse.
Nä,det skall förändras om det går att förändra,spelar ingen roll om det är till det bättre,bara någon kan tjäna pengar på det.
Jag blir så trööööt,på alla lobbyister som snackar sig harmynta för"projekt"som varge vettig individ egenligen borde VETA är helt åt helvete.Men med en oljad käft och"djävulens advokat"kan man tydligen driva igenom vad som helst.
Jag säger som Sara Leander:-Vilken tur att man inte är 16 längre,......typ.
Nä det är bara till att se jävligt glad ut,ta medecinen(fastän den kan va bitter)
och göra lemonad"när man fått citroner".
För livet är just nu,och går inte i repris.

Bara mys

En riktigt GLAD PÅSK till er alla!
VI HÖRS

Schimär = Illution

Hon är blott en främling,
en resande själ.
En stängd dörr av marmor,
som någon låst väl.

Fast ögonen kisar,
som om hon log.
Och munnen såg glad ut,
hon alla bedrog.

Det glittrar av glädje,
i hennes fasad.
Och färg-glad är skruden,
man ser hon e glad?!

Men dörren som låstes,
förbliver nog så.
Hon fortsätter låtsas,
och fortsätter gå.

Så munnen den skrattar,
du tror att du ser,
en styrka som sprudlar
och krafter som ger.

Men djup uti själen,
hon sliter sitt hår.
Sig vrider och gråter,
för ingen förstår.

Att ensam hon föddes,
och ensam hon dör.
Och allt som hon nuddar.
hon nogsamt förstör.

Hon vet att idyllen,
av falskhet är byggd.
Och dricker i klunkar,
sin bitterhetsbryggd.

Det finns ingen saga,
med underbart slut.
Och ingen som släpps,
i från fängelset ut.

Ej prinsar på hästar
som fixar allting.
Nej bara ensamheten,
som finns överallt överallting.

Våren bryr sig inte om almenackan

Numer vaknar man upp på mornarna,med lite mindre avsmak för livet. Anledningen är,..
.......det är nästan ljust ute.Där jag bor kan man tyvärr inte höra koltrasten,men dom finns överallt det vet jag. Även om det är så,att utanför mitt fönster har alla gamla kajor från Hitchkockfilmen"Fåglarna"morgonmöte i alla trän,så vet jag att just nu nånstans i stan sitter det en sångfågel och drillar vackert och sjunger sin sång om vår och kommande sommarhärligheter,trots utsikten som påminner om fladdermus betäckta trän,eller svarta lövbeklädnader som fladrar och skriker.Inte nog med att det ser läbbigt ut,det är ett sånt helvetes oljud och kakafoni,inte trevligt alls.
Det vore faktiskt inte för mycket begärt ,att komunen gallrar ut lite ibland kajbeståndet,det är faktiskt ett större problem än både Duvorna och fiskmåsarna tillammans.
Nog om det,här kommer man ut,det är nästan ljust och solen börjar strila emellan husen.Människor ser inte så truliga och trötta ut,en och annan ler faktiskt.
Busschaffören viker ihop sin metro ler och säger godmorgon,när jag kliver på bussen,jag sätter mig ner och läppjar på min medhavda mugg kaffe(med lock),och skrattar lite åt en hund som försöker kissa på ett barn i en sittvagn.Behöver jag säga att mamman är lindrigt road,och matte mycket stressad och bekymrat ologisk i sitt förfarande.
Hunden "missar"barnet och blir i kissposerande skick släpad mot busshållplatsen.
Om man är uppmärksam så kan man bli bjuden på en liten "morgonteater",där man sitter på första parkett på bussen.För livet är ju en teater,vedervärdig eller underbar,drama,tragedi eller komedi. Det är en pyttipanna av allt,för som jag alltid har sagt,...Vi har alla huvudrollen i vår egen film,till och med killen du avskyr som pesten,i hans film är det DU som har en biroll,kanske en mycket obetydlig sådan till och med.Så om man tänker efter så är hela världen full av miljarders filmer,och över alla lyser solen stor och bekymmerslös utan att göra skillnad på vita svarta,rika eller fattiga.
Nåt att fundera över,eller hur?...

Vänner när det passar och man har lust

Livet går och man lägger ett år till,till sitt liv,födelsedag tror jag visst det heter. Det borde inte betyda någonting men ändå svider det,när ingen säger något och i mailen det inte finns några lyckönskningar,utan den är lika tom som när jag tömde den i går.
Jag är en vuxen kvinna och borde kommit förbi allt sånt,men...........
Jag kan inte hjälpa att det känns som ett stort svek av alla människor jag ställt upp för under livet,alla som sovit på min soffa ätit av min mat druckit av mitt öl och tagit del av min gästfrihet, att jag är så lätt att glömma,att vänskap är en så obeständig konstalation i dessa dagar.För ett grattis(eller beklagar sorgen)skulle faktiskt inte ha suttit helt fel, jag har aldrig varit den krävande sorten när det gällt vänskap,en sån som fått alla sina vänner att agera tjänstejon när de är på besök,typ gör de, hämta det,bär detta och typ ÄHHH du kilar och......
Jag var den blåsta typen som trodde att om jag ställer upp för min polare här,så finns han till för mig en annan gång.Och att det man sår får man skörda.
JA JA jag skall inte hålla på att älta och framstå som värdens största självömkare, men visst skulle det ha varit kul om alla dessa människor,hade visat sin uppskattning
utan att jag bjudit på något,utan bara för att de av egen maskin kommit på att de gillar mig.
NÄ nog gnällt,det är väl bara att inse att vänskap är oftast en utopi (med några få undantag)och att man kom till världen ensam,och ensam går man ur,så det där med att ingen är en ö,det är totalt BULLSHIT!! Vi lever i det separerade samhället,där alla chattar men ingen samtalar,där man känner till många människor,men inte riktigt känner NÅGON.Ytlighet ett levnadssätt,och innerlighet en bristvara.För innerst inne är vi alla separerade i var sin liten cell.