Hon är blott en främling,
en resande själ.
En stängd dörr av marmor,
som någon låst väl.
Fast ögonen kisar,
som om hon log.
Och munnen såg glad ut,
hon alla bedrog.
Det glittrar av glädje,
i hennes fasad.
Och färg-glad är skruden,
man ser hon e glad?!
Men dörren som låstes,
förbliver nog så.
Hon fortsätter låtsas,
och fortsätter gå.
Så munnen den skrattar,
du tror att du ser,
en styrka som sprudlar
och krafter som ger.
Men djup uti själen,
hon sliter sitt hår.
Sig vrider och gråter,
för ingen förstår.
Att ensam hon föddes,
och ensam hon dör.
Och allt som hon nuddar.
hon nogsamt förstör.
Hon vet att idyllen,
av falskhet är byggd.
Och dricker i klunkar,
sin bitterhetsbryggd.
Det finns ingen saga,
med underbart slut.
Och ingen som släpps,
i från fängelset ut.
Ej prinsar på hästar
som fixar allting.
Nej bara ensamheten,
som finns överallt överallting.
6 kommentarer:
Det är omöjligt att vara ensam, även om vi hade velat. Alla vi människor här på jorden är ju sammanlänkade med allt runtom oss. Vi är skapade av vår jord. Allt hör samman.
Vi är som olika blad på ett träd. Det är omöjligt att vi skulle finnas till utan trädet.
:)
Varför så nere? Ryck upp dig! Det är snart vår!
HMMMM...ryck upp dig,ganska vanlig komentar eller hur?Vår sa du?,.....
var då nån stans?,här är det snö,snö och kallt.Men var inte orolig jag är inte mer nere än vanligt.Undrar dock över komentaren som togs bort?????.......
Kommentaren som togs bort är troligen skapad av någon som har bloggerkonto. Jag tror inte de går att ta bort annars.
Och visst är det vår snart. Det är bara ett sista ryck vintern fick. Här är det inte mycket bättre, fast åt andra hållet. Årets varmaste månad... och det är VARMT
Skall bli skönt att komma till nordligare breddgrader va!?
Skall bli kul att se dig igen,och din fru naturligtvis.
Skicka en kommentar