Natten ruvar svart och fåglarna ej längre hörs
månens strålar kvävs i dimma, ljuset svinner bort
ligger i min säng och kämpar sårat av det onda som nu görs
För som andetagen i mitt bröst, livet är så kort
Gråter i min kudde, och svettas i mitt hår
För du sa jag duger ej som vän till dig, inget du vill ha
Och min personlighet kan inget ge dig, inte ens ett spår.
Och fakta kvarstår smärtsamt, att jag är ingenting att ha.
Det vore lättare att smälta, om detta var en kärleks deal
men du och jag var faktiskt vänner för alltid trodde jag
men vid ditt ord jag undrade, är detta "all fore real"
Och till sist jag såg dig som du e, ynklig krass och svag.
Så du kan faktiskt listigt dra och och brinna,
Du är inte värd, en tanke eller tår
Och varför inte helt enkelt ta, och taktfullt snyggt försvinna.
Men det är väl kanske nåt, du aldrig kan begripa och förstå.
Så vänskap, är nu mera ett devalverat omodernt begrepp.
När jag nu vet att förbrukningsdagen, tydligen helt klart för mig passerat.
Du dumpa mig som taskigt barlast, ja släppte mig helt resolut.
Men "Dont you worry" min vänskap har du helt kasserat,
Ja.. min "kvävande" vänskap är nu slut.
Så Tack för alla de år som du fått utnyttja mig
Din fd vän
Så Tack för alla de år som du fått utnyttja mig
Din fd vän
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar