Natten utanför är ruvande svart
snart kommer huskatten spatserande in
Månen på himlen lyser osäkert matt
men i bröstet jag längtar efter famnen som var din

Men meningslösa tankar föser jag resignerat bort
ingen ide att älta i onödan ingen ide att dröja
bara acceptera att ljuvligt är kort
Se och acceptera sitt liv som det, är att låta sig nöja

Radion spelar "Sommar" i repris på låg volym
och elden sprakar i spisen med aggressiva kast
varmt här inne, ute kallt fast i opålitlig sommarkostym
I stillheten kommer minnet av det liv som brast

Ibland så kommer dom som oinbjudna gastar
mörka spöken med hesa röster ropar de mitt namn
Och ekot av passerad glädje och högljudda skratt obarmhärtigt runt mig kastar
det svider av besviken saknad i mitt ännu unga hjärta lite gran

Men livet går vidare, ingen tid att hänga läpp
skit samma att man inte längre är så bra som p 80-talet
att dåtidens vän mitt självförtroende slog med sin tungas käpp
Tiden läker alla sår och allt glöms, allting både fint och galet

För just här just nu är månen vit och vacker
och katten ligger ihoprullad i mitt knä
jag glömmer blåa tankar och alla mörka "svacker"
För jag lever i nuet eller gör jag verkligen det.....................