I HENNES BLOD
Hon går långsamt in i den tomma ladan , den är glest byggd så stjärnhimlen syntes mellan de torra grånande plankorna. En duva flaxar till under takstolarna, och hon rycker till.
Det var länge sedan nu, och tiden har flugit fram, men hon minns fortfarande.
Det var en Nyårsnatt och hon var på väg hem efter en glad afton. Vägen hem gick förbi Antons gamla lada, han hade varit bortgången i 10 år men det var och kommer alltid att vara Antons lada.
Snön föll tätt då precis som i kväll, och vinden ven om axlarna.
Hon hade hört ett skarpt ljud, som när en riktigt kraftig gren går av, och ett skärande skrik hade ekat i den iskalla natten.
Trotts vind och snö så skar det som en som en kniv genom mörkret.
Mot allt förnuft sprang hon mot ladan och spanade in mellan plankorna.
På golvet låg en man på knä, och runt honom stod tre män med gevär pekande mot hans huvud.
Hans huvud var täkt av blod och hängde modfällt
De hade antagligen roat sig med att misshandla honom en bra stund.
Han reste sitt huvud, och ansiktet syntes tydligt, i fotogen lampans ljus.
Hon flämtade till,.....det var hennes far och han var illa tilltygad.
Vreden växte som en eld inom henne och allting färgades rött.

Hennes instinkt tog över och tvingade henne att handla.

Dagen efter hittades kropparna efter tre män i ladan, till stor del totalt oigenkännliga pga. sina sargade tillstånd.
Hennes far mindes ingenting morgonen efter, när han vaknade i soffan, i sitt vardagsrum svårt tilltygad men levande.
Rättsläkaren rapporterade efter sin obduktion, att det antagligen rörde sig om ett Puma angrepp,
eller något annat vilt djur. Alla sa att hennes far kunde vara glad som hade överlevt, med blotta förskräckelsen.
Själv mindes han ingenting,
Post Traumatic Stress Disorder sa man, och skakade sorgset på huvudet

Hon mindes allting mycket luddigt, skriken och smaken av blod.
Hur deras ansikten förvreds av fasa, och känslan av kraft som strömmade genom henne.

Efteråt stannade hon till vid bäcken som fortfarande hade en öppen och strömmande del,
och tvättade av sig blodet, fån sin nakna kropp, trotts kylan.
Efteråt när hon kommit hem tog hon fram nya kläder, och skylde sin frusna kalla kropp.

Hon hade nu inte haft någon incident på mycket länge, men det stod smärtsamt klart att det var något som hon inte kunde styra över längre när det blev ett katastrof tillfällen. Det stod alldeles för klart för henne, och formade hennes beslut att flytta som en ren akutåtgärd.
Att ta sitt pick å pack, och dra till the "Big Apple". var en nödvändighet.
Där märks inte ett "freak" på samma sätt som i en liten by.
Och ingen skulle misstänka en liten tjej på 1,68, som det monstruösa vilddjuret, som vandaliserar våldtäktsmän och annat mänskligt bottenskrap.
Och om sanningen ska fram, så var hon ändå lite tacksam mot de tre männen,  som den natten tog fram hennes sanna jag.

Golvet knarrade plötsligt under hennes fötter, och bagen med ombyteskläderna föll till golvet.
Hon vänder sig om och ser på mannen som kommit in, det var en av de tre. Mannen som efter lång sjukhusvistelse klarade sig med livet i behåll, trotts grava skador på både bål och ansikte ändå stod här, och såg på henne med blicken svart av ilska och hat.
Han har kommit för att ta itu med henne, ett lätt byte tror han, och hon inväntar honom, lugn och samlad.
Och visst var det tillfredställande att se, hur det självbelåtna grinet, förbyttes till en mask av fasa.
Då hon antar sin sanna form.
Och visst är det underbart med smaken av färskt blod, rinnande nerför  svalget.
För då känner hon sig så levande igen i varje fiber. Framtiden ter sig plötsligen vibrerande och full av nya möjligheter, Hon vänder sig om, ser sig i spegeln, hon är naken och blodet rinner sakta nerför hennes bröst, och hon ler i mjugg.