Blodbesudlad fikapaus

Ja så var det semestertider och måsarna har ungar på vår innergård igen, ursäkta mig HADE menar jag. För fast vi har jättefina fikarum och tre restauranger på sjukhusområdet, så tål vi tydligen inte att avara den lilla kokvarma innergården ett par veckor så att de små måsungarna kan få ha lite "barnkammare" ett tag.
NÄÄ!! Antisimex på tråden och så var de ett minne blott, ett obehagligt minne av att en del inte kan se det goa i de små ulliga fågelungarna. Utan gör som de flesta människor gör idag, dödar allt i sin väg för sin egen komfort skull.
Så nu kan man äta och fika där i lugn och ro, om man inte har nåt samvete.
Det man såg, var att dessa helt osentimentala män, travade fram med en sopsäck och slängde ner dem och knöt igen.
Jag kan precis som alla reta mig på fiskmåsarna ibland, men som de flesta ungar i naturen är även måsungar otroligt bedårande, och jag kan tycka att detta var onödigt sadistiskt. Bara så att ett gäng egoistiska käringar ska få sitta där och dricka kaffe.
USCH!!

Vårförälskelse

Jag stannar upp en stund,
hör morgonljuden.
Känner en doft av kaffe,
nerifrån Maja´s Café i backen.
En koltrast sjunger sin serenad,
i sig en hyllning till livet.
Då går DU förbi,
staden får färg och luften blir skönare att andas.




--------------------------------

Liten jamare behöver också frihet

Ja, så går han här fortfarande med sin tratt om huvudet, min tåliga och tillgivna katt (och kompis) Sudden. Gång stilen är i modell "ålning medelst hasning", med magen nästan i golvet. Att fråga om han har vant sig vid sin skydds makapär, och "gillar läget". Är som att säga att brännässlor går att vänja sig vid, eller att skavsår kräver lite anpassning bara. Hela hans väsen visar i alla rörelser, att detta är fruktansvärt störande på alla sätt, men han försöker att foga sig. Inte ett pip eller något annat klagande har undsluppit denna lilla märkliga varelse. Lika tillgiven ock kelig som vanligt, för att inte tala om sällskaplig.
Nåväl, jag har en liten överaskning till honom när jag kommer hem idag.
När han fått sin sissta portion antibiotikapasta, ska tratteländet av. Och jag är ganska säker på, att det första han kommer att göra, är det han försökt sig på i 3dagar nu. KLIA SIG I ÖRAT......YESS! YESS! YESS!
Det har varit rörande att se hur han försökt, men bara kunnat krafsa på plasten på tratten. Och i sin för katter helt naturliga drift att tvätta sig med tungan, så har han de mest välslickade tratt i världshistorien.
Sen (efter frisläppandet av huvudet så att säga) så skall vi åka ut till landet där han kan hoppa omkring som han vill.
Jag kommer att njuta av att se hur, glad och fri han kommer att känna sig.
För det skall ni veta, hans lilla pälsrumpa ser LYCKLIG ut när han skuttar iväg mellan syrener och Pioner.
Man kan riktigt höra honom ropa,TJOHOOOO!!!!!

Kom gärna till antibimbokompaniet (listo4youblogspot.com)


-------------------------------------

Med näsan i myllan (LYCKLIG)

Jag är ett trädgårdsfreak.........Det är bara att inse det, och "fejsa hur totalt tjatig man är så här års.Det enda som gör mig riktigt lycklig numer är om det är extrapris på Klematis, eller om det är en drive på gamla rotäkta Engelska klängrosor (den doftande sorten),
ni vet köp 3 betala för 2. Jag plöjer igenom reklamutskicket från Plantagen, Blomsterlandetoch andra "planteringsförlustande" korekta smultronställen, som om det vore den mest rafflande deckare. Ett inköp av fjärilslavendel kan göra mig tillfredställd i flera veckor, och det är mer än någon karl har lyckats med (nånsin).Jag kan inte säga att det är något som dykt upp nu på senare år, även om intresset eskalerat en del. Näe, jag har enda sedan 20års åldern drömt om en stoooor rosenträdgård alá Engelskt cottidge, och nu kan jag äntligen ge mig HÄÄÄÄÄN! Och det gör jag kan ni skriva upp. Näst intill odräglighetens gräns (om jag får tro vissa). Men jag är glad över att mitt intresse även gläder andra, så då får jag inte så dåligt samvete för att jag köper en "del" plantor så fort jag har en chans.
De säger ju att summan av lasterna är konstant.
Så vad säger det om mitt resterande liv tro???
Det tål att tänka på.

Sudden och matte i rumsarest

Så kom den, den skönaste helgen på myyyyycket länge. Jag skulle upp till landet var planerat, och vilken toppen helg det skulle bli. Vädret skulle bli KANON, det stod i alla tidningar, och på tv4´s väder prognos fanns det inget tvivel. Vädret bjöd på SOL, SOL och åter SOL.Jag var med andra ord taggad.
Men så började det, med att de där utslagen som jag hade märkt på mitt vänstra smal ben för ett par veckor sedan , plötsligt började bre ut sig och bli större och fler.
-:Rosfeber, sa en arbets kamrat. Kan vara smittsamt!!
Jag flippade över, försökte få en tid på Akuten på Hudkliniken.
-:NEJ, det går inte, sa hon(sköterskan på hudakuten), du måste ha remiss!!!??
REMIISS!! till en AKUTMOTAGNING. Har någon hört nåt så jävla befängtnån gång.Det är väl det som är grejen med en akutmotagning, att du kan komma direkt. För att det är AKUT!!!!!
Jag fick tag på en läkare på min avd, och frågade efter en remiss. Men nej, det kunde (eller ville) hon inte ge mig.Utan sa till mig att gå iväg (från jobbet) till den vårdcentral som jag var registrerad hos, och låta en läkare undersöka mig.
Anledningen till att jag ville ha en remiss, var just att jag skulle slippa lämna arbetet. Men är man motarbetad så är man, varför göra någonting lätt när det går att göra det kompliserat?
Så iväg till Kungsportsläkarna, och där blev jag sittande ett tag.
Efteråt, när jag fått recept och de konstaterat att det var något inflamatoriskt, gick jag hem. Där min katt låg pall under sängen, och det visade sig att han hade fått en inflamation, och måste in till Smådjursakuten (det är faktist en akutmotagning som man KAN komma till i AKUTA situationer)där tog de in honom och tömde infektionshärden på var, sedan fick han dränage(små gummislangar som sys fast, där ev. rester av vätska och var kan rinna ut) och stränga order om att han INTE fick vara ute, och det måste rengöras i öppningarna flera gånger om dan första dagen, andra dagen två gånger och sedan en gång om dagen. Samt att han måste få antibiotika 2ggr om dan. SÅ DET VAR DET DET. Inget landet denna helg. Jag med mitt inflamatoriska exem och han med sina slangar i huvudet, WHAT A PARE!!
Så vi kan väl kanske konstatera, att medanas alla studenter utanför fönstret ute på Södravägen skrålade om hur underbart livet var, så SÖÖÖÖÖG helgen inne hos mig,
BIG TIME!!
Men för den universella balansens skull, så får vi hoppas att det kommer fler såna sköna helger i sommar. Så att jag också får sjunga,...Den blomstrande framtid är VÅÅÅÅÅÅÅÅR.
Ciao L

PS: Bilden föreställer INTE Sudden, men tyckte att den var målande för hur vi båda har kännt oss denna helg.