Jag är ett trädgårdsfreak.........Det är bara att inse det, och "fejsa hur totalt tjatig man är så här års.Det enda som gör mig riktigt lycklig numer är om det är extrapris på Klematis, eller om det är en drive på gamla rotäkta Engelska klängrosor (den doftande sorten),
ni vet köp 3 betala för 2. Jag plöjer igenom reklamutskicket från Plantagen, Blomsterlandetoch andra "planteringsförlustande" korekta smultronställen, som om det vore den mest rafflande deckare. Ett inköp av fjärilslavendel kan göra mig tillfredställd i flera veckor, och det är mer än någon karl har lyckats med (nånsin).Jag kan inte säga att det är något som dykt upp nu på senare år, även om intresset eskalerat en del. Näe, jag har enda sedan 20års åldern drömt om en stoooor rosenträdgård alá Engelskt cottidge, och nu kan jag äntligen ge mig HÄÄÄÄÄN! Och det gör jag kan ni skriva upp. Näst intill odräglighetens gräns (om jag får tro vissa). Men jag är glad över att mitt intresse även gläder andra, så då får jag inte så dåligt samvete för att jag köper en "del" plantor så fort jag har en chans.
De säger ju att summan av lasterna är konstant.
Så vad säger det om mitt resterande liv tro???
Det tål att tänka på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar