Grannar är som äpplen, bra..mmmmm, dåliga...urk!

I en gammal slagdänga från 50,60-talet av Påvel Ramell så går refrängen "ä de nån som har en våning åt mig". Det handlar om en stackare som har otroligt störande grannar, och som håller på att helt enkelt "flippa över". Han försöker att säga till snällt, men det hjälper inte. Han försöker då med att säga till på skarpen , men DET hjälper då ännu mindre. Till sist blir han så desperat att han spelar in dem allihop, och sätter på bandet likaledes högt, så de får uppleva vad han har upplevt i en längre tid. Och vad resulterar detta i tror ni?..........JO!!!!! Han blir VRÄKT.
Vad vill jag belysa med detta lilla inlägg, tror ni?
Jo, det är ju så att vi har ju bråkiga grannar lite var till mans, även jag.
Och ibland blir det för mycket (ganska ofta numer)då väggarna är tunna, fast det inte borde vara så egentligen (det är ett gammalt sekel skifteshus 18-1900)
Men eftersom det inte hjälpt att jag vänligt sagt till, och jag har svårt att säga till på skarpen (man bor ju i samma trapp och skall träffas rätt som det är)så fattar jag ju att detta problem inte kommer att gå sin väg av sig själv.
Och jag vill absolut inte bli "kärringen som bara klagar", men jag har ju ett liv jag med, och detta "krampar min livs-stil".
Grannarna över är unga grabbar som gillar att "parta"vid varje möjligt tillfälle och gärna med efterfester till ca 3-4 på morgonen.Jag hajar,jar har ju också varit 20 nånting och livet var oändligt (trodde jag i alla fall).
Men nu är det så att många gånger när de kommer hem redo för efterfest så skall jag upp kl 05.30, för jag ska till jobbet. Då är det inte så kul att ha "de stora elefanterna" dansande över mitt huvud till de öronbedövande tonerna från "Red hot chili pepper", bra musik men INTE kl 03.45 på morgonen.
så har vi familjen under, som vid ALLA tider på dygnet, skäller på varann, ungarana gallskriker ibland upp till 20 min i sträck, för att inte tala om de två stora hundarna de har, som skäller av ALLA anledningar dygnet runt i skift.
och sist men inte minst nu i säsong och allting.
Sport dårarna vid sidan av mig, som bjuder in hela gänget att titta på sporten, och vid minsta tecken på att nått händer... (både bra och dåligt), vrålar så huset nästan flyttar på sig. Ni vet,...."MÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL, HUHH HUHH HUHH HUHH" osv osv.
Man vet inte vad man ska göra eller säga,UTAN att bli intensivt avskydd.
Så jag sitter och försöker få lite målat, höjer cd-spelaren för att kunna dölja oljudet (klockan är ca 20.00) DÅ DUNKAR MIN GRANNE I VÄGGEN, och jag hör ett dovt....
"SÄNK MUSIKEN FÖR FAÀN".
Vad trött jag blir, (ja, jag vet att det är ett uttryck jag använder ofta, men fatta...) E de nån som har en våning åt mig(suck)