Dagarna blir, så allt mer korta,
snart är dagsljuset ju nästan borta.
Kylan kryper sakta längs din rygg,
men framför brasan blir du mjuk och trygg.
Trygg och varm vill mänskan alltid vara,
så man kurar då i stugvärmen den rara.
Sen tänder vi då julens första jlus,
som sprider gyllne stämning här uti vårt hus.
Den glansen tänder varsamt själens låga,
så att även genom denna vinter vi oss våga.
1 kommentar:
Det var fint sagt
Själv känner jag mig som en röd kräfta i ett akvarium. Alldeles för mycket panorama här, och lite regn skulle inte skada
... fast man ska ju alltid klaga... the swedish way
Skicka en kommentar