jag ett bufe´bord

Att jag är poppulär hos fästingssläktet det har jag ju fattat men nu börjar det ta löjliga proportioner,förra helgen var jag i stort sätt bara innomhus hela helgen , om man inte räknar de snabba turer i frustrerad brodska jag företog mig till utedasset.Vad i hela friden har hänt, är dom organiserade , står dom i rad på grässtråna, med en plutonchef som vrålar" VAR BEREDDA ! NU KOMMER HON ....VID TRE HOPPAA!!!!!! Å så tar dom sats ,å bara kastar sig ungefär som man bordar ett skepp.
Jag plokkar å plokkar dessa j-a fästingar, och det verkar som om det aldrig tar slut. Finns det inga smarrigga kaniner eller nån älg med gott om plats som kan vara lockande att hugga in på?. NÄ det skall naturligtvis va en välgödd göteborgs "tjej" som börjar bli lite blodfattig om ni förstår vad jag menar.På de sissta nio åren har jag haft Borelia sju gånger, det börjar liksom bli lite tjatigt .
Man kanske skulle bjuda runt lite andra blodprover så att de fick klart för sig att det finns mycket smarrigare bodgrupper än min "out there", så kanske jag får vara ifred ibland.Men tills det har uppfunnits ett motmedel mot dessa illvilliga små kryp som är ute efter mitt blod, så får man väl ta det som en hel kvinna och noppa vidare
det ena krypet efter det andra. man e ju inget annat än en buffe´?´eller hur monsieur fästing?!......-