Tankar i fredagsnatten

Natten ligger utanför som en svart filt, jag dövar ensamheten med nostalgisk musik brasa i öppna spisen och ett kallt vitt vin.Grannen har fest och jag hör en ung kvinnoröst skrika förtjust(någon spelade nog henne ett "hemskt" spatt).
Jag har på senare tid blivit extrem förtjust i Nina Simone ,och sätter på hennes "My baby" för säkert 10:e ggn, undrar om grannen tröttnar på Nina Simone.
Jag har kommit underfund med att ,alla de människor som man tror man betyder något för, egentligen har villt upp med sig själva och skiter rätt mycket i hur man har det.
Det är ju så ,alla har fullt upp med sig själva. Så vem är intresserad av en kvälls samvaro och en middag,??? inte många!
Men det är inte synd om mig,..För det första är jag ett alldeles ypperligt sällskap, och för det andra så jag har kanske inte ett jätteuppbåd av vänner, men de få jag har de är äkta, så jag gråter inga tårar utan njuter av sången och häller upp ett nytt glas KALLT vitt vin, Skål på er.

Ingen gratis-utelning av min vänskap längre

"Umgås ofta med din vän, för en oanvänd stig växer snart igen"
Något som en del jag "känner" tydligen inte är medvetna om,
Men när de behöer något typ en tjänst av något slag, skaffar de sig en lie, så att de kan slå sig en väg tillbaka.
Och blir antagligen mycket förvånade när jag inte har lust längre att vara en "juste kompis" och låta mig användas endast när det främjar dem.
Av någon nledning så anser jag att en vän är någon som ibland kommer och hälsar på dig, och inte alltid skall ha vänskapen "levererad till dörren" som en pizza.
Kort sagt en vän är någon som har tid att lyssna, och tid att ägna sig åt något annat än sig själv, kanske rent utav göra något för Dig utan egen vinning.
Snacka om ett utdöende släkte, idag är det mer intressant att ha bekanta som ger utdelning.
Jag är inte synisk eller bitter, men har insett att några av dem som jag känt sen ungdomen och inbillat mig var mina vänner, bara hade mig som utfyllnadsmaterial och någon istället för de som var VERKLIGT intressanta.
Trist men sant, så det är bara att spotta sig i händerna och se frammåt, och strunta i de stigar som vuxit igen.