En dröm.................. del 5

Röster,...först avlägset ,sen alldeles nära.Nattvakten snublade in i rummet,och tittade förskräkt på hennes misshandlade ansikte.Lena var som bedövad,....vad var det som hände,hon hade svårt att samla sina tankar.Ytterligare två personer hade kommit in i rummet,vad hon kunde förstå var det hotellägaren och hans fru,de surrade omkring henne som nervösa flugor och ställde tusen frågor.Vem var han?Kännde hon mannen? Hade hon själv tagit in honom,visste hon inte att det var förbjudet?Rösterna känndes mer och mer avlägsna,och mörkret slöt sig omkring henne,och hon gled bort.
När Lena vaknade igen låg hon i sin säng,en man tvättade hennes ansikte med en bekymrad min,hon förstod att han var läkare.Han såg henne i ögonen och sa;
:-Det är en ordentlig omgång du fått,det bästa är nog om du förblir sängliggande ,åtminstone idag.Man vet ju inte om du fått en hjärnskakning............?Han skulle just till att presentera sig,då rummet plötsligtblev mörkt.Hans hand som sträkts fram ,sjönk ner i hans knä ,alla såg mot dörren. Siluetten av en enormt storvuxen man avteknade sig i dörrhålet,i stort sett fyllde ha det helt. Lena kännde hur strupen snörde ihop sig och hjärtat stannade i bröstkorgen,rädslan nästan kvävde henne.Han lösgjorde sig och stegade in,när ljuset föll på mannens ansikte såg hon de vänligaste ögon hon någonsin sett.Det var som om mildhet,lugn och vänlighet formligen strålade från honom.
:-God morgon,jag är kriminalinspektör James Seawer, tillåt mig å hela ön´s vägnar beklaga detta fruktansvärda som hänt dig.Jag är verklige hemskt ledsen.
Hans hand var jättelik,varm och trygg.Han var den största svarta man Lena hade sett,hon log tacksamt emot honom med sina svullna och spruckna läppar,presenterade sig och berättade för honom om allt som hänt de sissta dagarna.Han betraktade henne intresserat samtidigt som allt antecknades nogrant.Det tog tid,då allt gicks igenom flera gånger för att ingen tillsynes obetydlig detalj skulle missas."Det är oftast de små detaljerna som fäller brottslingen",sa inspektör Seawer leénde.
När han var klar, efter att allt stöts och blöts i fyra timmar,var Lena helt slut.
:-Jag vet att docktorn sa att du borde ligga till sängs,sa han.Men jag tror att det är bättre för dig att komma ut,jag skjutsar dig till stranden så du får umgås med dina vänner.Du skall inte vara ensam nu,och det går lika bra att ligga på en solstol under ett parasoll.Han tog Lena under armen och ledde henne ut till sin bil.Hon var väldigt tacksam över solglasögonen i "Garbo"stil som var tillräckligt stora för att gömma hennes ansikte bakom,eller rättare sagt det som var kvar av det.
Hon insåg att polisinspektören gjorde ett "statement" när han tog ner henne till den alla redan rikt befolkade stranden,de väckte stor uppmärksammhet kan man nog lugnt säga,den store svarte mannen och den lilla blonda kvinnan.
:-Jag ville bara att "beachhustlerna" skall se att du inte står utan beskydd,sa han med ett brett flin,ryktet sprider sig och du blir inte betraktad som ett lätt byte längre.Men kom det ihåg, att det är fullständigt tokigt för en vit kvinna att semestra här ensam,hela ön består uteslutande av ättlingar till slavar som den vite mannen forslade hit som boskap,och synen på vita är därefter.Jag är ledsen men det är tyvär sant.
Han hjälpte Lena med solstolen hälsade på de andra,och gick med orden,att han skulle titta till henne varge dag.Det kändes onekligen skönt att höra.
Efter att hon naturligtvis fick berätta för "gänget" vad som hänt,bestämde de att hon inte skulle behöva sova ensam framöver,utan de skulle bytas av att göra henne sällskap som "pyjamaskompis".Lättnaden gjorde att hon kunde koppla av,och faktiskt roa sig igen.Hon gick ingenstans utan sina "Greta Garbo" men dem vande hon sig vid efter ett par dar,och alla var lättade att hon inte gjorde en stor dramagrej av det hela,inte minst hotellägarna.Det charmerande och numer mycket lättade paret ,hade varit "frikostiga"och inkluderat Helpension i vistelsen,vilket underlättade en hel del .Våldsmannen hade nämnligen varit inne och tagit pengar,kamera,stereobandaren och hennes smycken.HA!tänkte Lena,han kommer bli rätt snopen när han tittar närmare på dem,...Skickligt gjorda men likfult falska kopior,rätt åt honom!
De följande dagarna passerade utan några större "exitéments"och Lena hade nästan kunnat lägga det bakom sig.Åtminstone visade hon ingenting för de andra,hon hade tagit på sig en tapper mask,och började nästan tro på den själv. (fortsoch slut i del 6)