Hon stod där mitt på golvet,vattnet droppade ner på marmorn från hennes fortfarande våta hår,och stirrade på de snabbt dunstande fotspåren på golvet. de skulle snart vara borta och ingen skulle tro henne om hon sa något.Den köld hon kände hade inget med vädret eller temperaturen att göra,utan en otäck känsla av maktlöshet blandat med rädsla,hon huttrade till i den fuktiga handuken.Och tanken som hade gnagt lite i henne sen första början,poppade upp till ytan och visade sitt fula ansikte,"Varför hade hon rest ENSAM"
Hon ruskade om sig själv,och sa högt :-Ryck upp dig nu,det är säkert inget att vara orolig för.Jag förstorar upp det,bara för att jag är trött efter resan,se till att få på dig klädena och gå ut och ät någonting.Sen efter en natts sömn ska du se att allt känns bättre.Det finns säkert en alldeles naturlig förklaring till allt. Hon kastade en blick ut genom glasdörren,för att kolla om någon sett eller hört hur hon pratar med sig själv.
Det stora franska fönstret såg inte så charmigt ut längre,det fick henne att känna sig som en akvariefisk,och gav ingen trygghetskänsla precis.
Hon gled in i en lätt bommulsklänning, som passade bättre in i sammanhanget än de svarta jeansen hon burit tidigare. Fick sandaletterna på fötterna,och slank ut genom dörren efter ett hastigt ruskande av det fortfarande lite våta håret.
Klackarna klapprade mot sten trappan och den varma vinden känndes mjuk mot kinden,hon nickade mot bartendern som stod och gnodde med en trasa på den blänkande koppar disken. Han log brett och gastade ett"Welkom miss,I`m your bartender,my name is Elvis.Hope to see you later??!!"Hon log brett tillbaka,och styrde sina steg mot receptionen,och Goadalupe. Den unga kvinnan såg lika sval och vacker ut som förut med den lilla förändringen att nu log hon varmt emot Lena.
:-Vad kan jag hjälpa dig med, sa hon.
:-Jo,sa hon,jag skulle vilja ha något att äta kan du rekomendera en bra restaurang?
:-Visst,jag hade tänkt att gå och äta själv,om du kan sitta ner och vänta ett par minuter så skall jag bara lämna nycklarna till nattportieren?
Lena nickade tacksamt,lättad över att inte behöva äta ensam första kvällen.Hon sjönk ner i en bekväm fotölj av rotting och mjuka kuddar.Det satt några gäster i foajén,men annars var det mycket lungt denna kväll.
Hon satt och lyssnade på ljudet av alla grodor som "visslade"ute i den svarta kvällen,då hon plötsligt fick en känsla av att vara iaktagen,hon vände snabbt på huvudet ,och såg rakt in i ögonen på en man som stod alldeles utanför hotellet,det var visserligen en glasruta emellan men hon kände sig med ens väldigt sårbar och utelämnad.Hans ögon såg rakt in i hennes och de var alldeles ISKALLA.
Hon kände en hand på sin axel,och ryckte till.
:-Vad sitter du och drömmer om ,frågade Lupe.
Hon vände sig om för att visa Lupe mannen,men han var spårlöst borta.
Lena var alldeles torr i munnen av all sinnesrörelse,men samlade ihop sig och log mot sin vän. Maten de åt var både god och billig,och restaurangen påminde om ett mellanting mellan ett lusthus och en dansbana,en stor åttakantig byggnad ytan fönster med ett lätt konformat tak med spira på toppen.Den låg alldeles nära havet nere på stranden,och man förstod att det inte var ett turistställe,för gästerna bestod av uteslutande lokalbefolkning.
Hon skämdes lite för att hon var frånvarande och disträ,men skyllde på jetleg och trötthet.
Lupe log varmt och sa att hon förstod "kompletly"och klappade henne på handen.Hon hade helst sluppit att gå till det ensamma hotellrummet,men kvällen började lida mot sitt slut, då Lupe var tvungen att gå hem för hon hade ju arbete nästa dag.
De skildes utanför hotellet ,och de sa "Godnight".
Hon stod åter igen nedanför den vackra spiraltrappan,men denna gången känndes den inte så inbjudande....................(frts.del4)
Hon ruskade om sig själv,och sa högt :-Ryck upp dig nu,det är säkert inget att vara orolig för.Jag förstorar upp det,bara för att jag är trött efter resan,se till att få på dig klädena och gå ut och ät någonting.Sen efter en natts sömn ska du se att allt känns bättre.Det finns säkert en alldeles naturlig förklaring till allt. Hon kastade en blick ut genom glasdörren,för att kolla om någon sett eller hört hur hon pratar med sig själv.
Det stora franska fönstret såg inte så charmigt ut längre,det fick henne att känna sig som en akvariefisk,och gav ingen trygghetskänsla precis.
Hon gled in i en lätt bommulsklänning, som passade bättre in i sammanhanget än de svarta jeansen hon burit tidigare. Fick sandaletterna på fötterna,och slank ut genom dörren efter ett hastigt ruskande av det fortfarande lite våta håret.
Klackarna klapprade mot sten trappan och den varma vinden känndes mjuk mot kinden,hon nickade mot bartendern som stod och gnodde med en trasa på den blänkande koppar disken. Han log brett och gastade ett"Welkom miss,I`m your bartender,my name is Elvis.Hope to see you later??!!"Hon log brett tillbaka,och styrde sina steg mot receptionen,och Goadalupe. Den unga kvinnan såg lika sval och vacker ut som förut med den lilla förändringen att nu log hon varmt emot Lena.
:-Vad kan jag hjälpa dig med, sa hon.
:-Jo,sa hon,jag skulle vilja ha något att äta kan du rekomendera en bra restaurang?
:-Visst,jag hade tänkt att gå och äta själv,om du kan sitta ner och vänta ett par minuter så skall jag bara lämna nycklarna till nattportieren?
Lena nickade tacksamt,lättad över att inte behöva äta ensam första kvällen.Hon sjönk ner i en bekväm fotölj av rotting och mjuka kuddar.Det satt några gäster i foajén,men annars var det mycket lungt denna kväll.
Hon satt och lyssnade på ljudet av alla grodor som "visslade"ute i den svarta kvällen,då hon plötsligt fick en känsla av att vara iaktagen,hon vände snabbt på huvudet ,och såg rakt in i ögonen på en man som stod alldeles utanför hotellet,det var visserligen en glasruta emellan men hon kände sig med ens väldigt sårbar och utelämnad.Hans ögon såg rakt in i hennes och de var alldeles ISKALLA.
Hon kände en hand på sin axel,och ryckte till.
:-Vad sitter du och drömmer om ,frågade Lupe.
Hon vände sig om för att visa Lupe mannen,men han var spårlöst borta.
Lena var alldeles torr i munnen av all sinnesrörelse,men samlade ihop sig och log mot sin vän. Maten de åt var både god och billig,och restaurangen påminde om ett mellanting mellan ett lusthus och en dansbana,en stor åttakantig byggnad ytan fönster med ett lätt konformat tak med spira på toppen.Den låg alldeles nära havet nere på stranden,och man förstod att det inte var ett turistställe,för gästerna bestod av uteslutande lokalbefolkning.
Hon skämdes lite för att hon var frånvarande och disträ,men skyllde på jetleg och trötthet.
Lupe log varmt och sa att hon förstod "kompletly"och klappade henne på handen.Hon hade helst sluppit att gå till det ensamma hotellrummet,men kvällen började lida mot sitt slut, då Lupe var tvungen att gå hem för hon hade ju arbete nästa dag.
De skildes utanför hotellet ,och de sa "Godnight".
Hon stod åter igen nedanför den vackra spiraltrappan,men denna gången känndes den inte så inbjudande....................(frts.del4)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar