Vissa har attityd problem

Andra dagen på jobbet i går,allt har fallit på plats igen och rutinen infunnit sig. Jag var på ett strålande humör,då jag för första gången faktiskt fått en löneförhöjning,som inte skatter och valutasänkningar äter upp med en gång. Livet var på det stora hela rätt behagligt.Jag(som arbetar i canservården)stod framför hissen med en patient som skulle upp till sin avdelning, då jag hör en en ilsken röst .
-:Den hissen tar du inte, du kan ta den här äldre i stället,jag måste upp med en vagn.
Jag vände mig om och sa-:Nej jag tar ingen annan hiss,jag har rätt att åka i denna då jag transporterar patienter,och jag var faktiskt först.
Varvid han rusar in i hissen och samtidigt som han låser den mitt framför ögonen börjar att skälla ut mig(framför patienten). Jag påpekade att eftersom strålpatienterna har speciella tider att passa måste jag ha tillgång till hissen,emedan jag försöker hinna med allting,så att ingen patient blir lidande,eller
personalen på något behandlingsrum blir sen.Så jag vägrade att låta mig hunsas.
Han låter då hissen åka till SIN våning, samtidigt som han smädar mig och kränker mig med ord som" att ju äldre jag blir desto oförskämdare blir jag",ljuger och säger att jag varit oförskämd mot många andra och att det pratas om hur otrevlig och oförskämd jag är. Allt inför min patien som åhör detta med uppspärrade ögon.
Behöver jag säga att min sinnes-stämning inte längre var så solig, kränkt ledsen och med en stor klump i halsen var jag inte längre så samlad,utan kunde inte till sisst hålla mig så förnuftig som man skall vara, utan väste mellan sammanpressade tänder,..
-:ÄT SKIT. Ångrade i nästa sekund mitt utfall,det var ju i alla fall inför patienten,
tittade skyldigt på min patient och bad om ursäkt.
Tänk er min lättnad när han sa-:Du behöver inte be om ursäkt,om det var någon som var oförkämd var det den där typen, att ge honom skit att äta vore allt för milt. Jag hade nog sagt något ännu värre om det varit jag.
Jag gav honom en stor kram och vandrade lättad iväg, men mitt goda humör ville tyvär inte infinna sig igen. Det är inte kul att veta att någon man ser på sitt arbete dagligen sprider skitsnack om en och skapar en dålig arbetsatmosfär,för att inte tala om det goda namn jag faktiskt har haft tills detta, inte direkt blir detsamma,när han snackat skit om mig inför alla de andra.För det vet man ju,om man kommer ny till ett arbete tar man lätt intryck från den om är stor i korken och i käften.
Men skit samma jag skall visa dem att JAG inte är på samma låga nivå, och visa ett glatt och trevligt ansikte(oavsett min ålder)så nu skall jag ta och lyfta mig i kragen och lägga det bakom mig. För den som har problemet är ju han ,attitydproblem eller hur.