Äntligen har man känslan av att man skriver för någon istället för bara sig själv,Å gudarna skall veta att det har jag gjort i många,många år så det har jag fått nog av.
Den så kallade klassiska dagboken var ett överreklamerat instrument. Det är i stort sätt helt omöjligt att använda sig själv som bollplank,men att bolla tankar och funderingar mellan sig människor emellan.är helt urhäftigt.Speciellt om man träffat någon som är väldigt verbal och har massa ideér som man själv aldrig hade kunnat komma på,bara så där.
Nä alla de år som jag skrivit ner mina tankar på papper,papper som bara jag själv har läst. Har varit som att stå på en klippa ock skrika ut sina innersta känslor ut mot havet i full storm.Det är skönt att få ut dem men man är lika tom efteråt som man var innan.För det är ingen som fyller en,med nya tankar och intryck.Min gamla farmor brukade säga" Det spelar ingen roll om du är vacker,beläst intelligent,framgångsrik,älskvärd, modig eller stark,utan en annan människa att spegla detta ,är du bara en enda sak........ensam. " Tänk på det......vi människor behöver varandra hur märkligt det än tycks vara.
3 kommentarer:
Dagböcker ja.
Jag minns när jag började att blogga då var det också en envägskommunikation. Det fanns visserligen möjlighet att maila in svar men det var inte riktigt samma sak som idag när man som du själv säger bollar sina tankar och åsikter. Därför har jag inte mycket till övers för bloggare som censurerar (såvida det inte är ett uppenbart brott) eller morsor som kommer springande som värsta hönsmamman när man kritiserat något på barnets blogg. Det sk ”barnet” är 18 år.
Jag vet ju att du kritiserat mig under några avseenden på min blogg och även om jag inte tycker detsamma skulle jag aldrig drömma om att ta bort för mig opassande åsikter.
Nä, låt informationen flöda fritt. Bara på det sättet kan man utbyta åsikter och de starkaste argumenten kommer att överleva.
Jag...kritisera?.....moii!!!?
inte du mao ;-)
Skicka en kommentar