Döm inte bara efter förpackningen....

Damen i stolen på andra sidan hennes köksbord verkade mycket sympatisk, och hon kände sig glad och lättad.
-Ja men det det är ju jättebra ,säger damen, då flyttar jag in på måndagen den 5:e då,och kontonumret har jag så jag sätter in pengar så fort jag kan. Hon fick nyckeln ,som hon stoppade i sin handväska.De skakade hand och log, och det hela var bestämt,den vänliga damen skulle hyra hennes rum.Glädjen över att det var klart, och att hon inte skulle behöva giddra med en massa med mer eller mindre störiga människor känndes som en otrolig lättnad.
En suck lät undslippa henne ,tänk att hon inte skulle behöva oroa sig för hyran denna månaden var helt enkelt bara TOO SVEET!
Tiden gick och det började dra sig mot de 5:e, det var bara 3dagar kvar och hon hade ordnat en juste TV i rummet,det skulle bli en överaskning att visa henne alla kabel kanalerna som hon kunde få in.Hon satte sig att gå igenom posten,och uppmärksammade ett tjokt men litet brev i högen-:Undra vad det här kan vara,det skramlar om det?
Med ett snabt grepp öppnade hon brevet, och ut ramlade hennes nycklar, innuti låg ett mycket kort medelande att "hon TYVÄR inte kunde ta rummet i alla fall. Tankarna virvlade runt i hennes huvud,...det var redan en bit IN i månaden så denna månad kunde hon glömma. Det skulle bli mycket kärvt nu, då hon dristat sig att skaffa den där TV:n. För hon var ju så säker på att det var OK, och att "damens" ord gick att lita på.Hon kunde inte fatta att den äldre kvinnan inte hade varit justare, hon hade kunnat ringa och personligen talat om att hon inte skulle ha rummet. Óch att vänta in i det sissta det var så himla orent spel,det gick inte ihop liksom.
PLUS sisst men inte minst VEM var så oansvarig mot andra, så man POSTAR en nyckel i ett brev med ADRESSEN på framsidan, men inte någon avsändare så man skulle kunna nå henne, det var nästan som om hon bjöd in vem som helst att göra inbrott. Denna fräckhet fick det att rusa i huvudet. Hon kände besvikelsens och ilskans tårar bränna innanför ögonen.

Dagen efter skulle hon fytta på ett par saker som var lit tunga och bära dem uppför en backe, det högg till i ryggen och hon fick stödja sig mot ett träd.
:-Farfar också ,mumlade hon , det var ju själva .....,nu av alla tidpunkter valde ryggen att lägga av.Hjälplös som ett barn bara stod hon där med pannan stödd mot ett träd ,Och nu kom tårarna .Hejlöst och utan förbehåll släppte hon ut sin besvikelse och smärta.Varför...,Varför måste detta hända just henne och just NU??!
Det hela tog en och en halv vecka innan hon var på fötter igen, och på sitt arbete,och hon försökte att se det hela med så mycket optimism som möjligt. Men det var svårt, då en redan svår situation blivit ännu värre ,för att inte säga ohållbar. Det for igenom hennes huvud"varför höll jag rummet till henne när hon bad mig ?, hade jag låtit bli hade jag haft det uthyrt nu!"alla tankar gjorde det svårt att konsentrera sig på arbetet.
Kvällen innan hade hon haft en god vän på besök,han hade några år innan pluggat juridik och han informerade henne om att........
Muntliga avtal är också bindande ,och att hon hade fått nyckeln var ett bevis på att avtal hade ingåts, även att inget sagts förrän en bit in i månaden förband "damen" att ta ansvar för att ha ingått i påbörjad månad,vilket hon måste betala för enligt gällande paragraf,plus att det om inget annat beslutats gäller tre månaders uppsägning. Den märkliga "damen"trodde sig ha gömt sig ,men glömt att hon hade lämnat sitt mobiltelefonnummer,och genom detta letades adressen fram .
Så genom detta lär man sig endast EN sak,..... gråt inte över spild mlölk....
lär dig dina rättigheter i stället.
Så tills vidare är det nog bäst att vara ,...MYCKET FÖRSIKTIGARE i fortsättningen (på alla vis)