För mig är livet som en av väder och vind ärrad gammal brygga,ytan är grånad och väderbiten, men ser bedrägligt stark ock trygg ut. Föga anar man var träet är dött och mörket, och rasar därför helt oförberett rakt igenom tryggheten, och ner i den svarta kalla förtvivlan. Någonting knuffar omkull dig när du minst anar.
Detta har inte varit den sommar jag väntade mig, javisst var jag beredd på att den skulle bli tuff, med hårt kroppsarbete och senaa timmar, men det gör mig ingenting.
Föga hade jag anat att detta skulle bli sommaren, då döden hade bokat tid i min kallender. Det känns ofattbart att förlora sin nära vän på arbetet, sin far, och till sisst min "pälskorv å kompis sen 20 år,min katt, på samma månad.
Det känns ibland som om jag tagit på mig en för trång väst och luften får inte plats innanför. Men det tar väl ett tag att ta sig igenom, så vi får väl se frammåt så småning om, just idag är det svårt. återkommer efter begravning å dyl.
Tills vidare ha de gott.
2 kommentarer:
Beklagar all sorg !
>T< o >E<
Det värmer med lite vänlighet i allt knögligt som händer ibland ,tack så innerligt mucket.
Skicka en kommentar