Hon tittade på mig med misstänksamma ögon "Du kan lika gärna gå din väg ,sa hon, jag har inga pengar ,så det finns inget att ta" Jag försökte att förklara att jag bara ville länma tillbaka handsken hon tappat , men hon tog ett steg tillbaka med rollatorn emellan oss , precis som om den var ett skydd av något slag.
"Din handske" försökte jag igen, jag kännde ett lätt obehag för situationen. Jag vill bara ge dig din handske. "Tro inte att du ska få något , jag ropar på polis om du kommer närmare" väste hon mellan bleka läppar. "Gud! tänkte jag, tänk om hon får en hjärtattack, vad ska jag ta mig till?! Nåväl jag kände att eftersom jag satt igång det hela så var jag så illa tvungen att fixa till det innan allt spårade ur helt och hållet. Långsamt närmade jag mig den tunna lilla damen, hennes knogar vitnade kring hantagen på rollatorn. Och precis när jag såg hennes mun öppnas till ett rop,antagligen på en polis eller hjälp, sliter jag upp handsken som jag hållit i min hand en stund, lägger den ovanpå rollatorn, mummlar ett "Varsågod"varpå jag snabbt skyndar mig iväg och lämnar henne chockad bakom mig. Presic som jag viker om hörnet, hör jag den tunna sprukna rösten ropa " HAH där blev du allt rädd!!"
Det är sånt här som kan få vem som helst att längta efter en "stänkare",.....SUCK!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar