Rus i "spökhus"

Meningen var att min "lillbästis"och "leasingdotter"skulle följt med upp till sommar huset denna helg också, men något hade väl kommit emellan sådär som det bara kan,när man är i den härliga åldern av 12år,och sommarlovet just har börjat. Alltså bar det iväg upp för (bara)mig och katten. Detta skulle bli underbart och så mycket det skulle bli gjort,trodde jag .

Vi kom upp efter en relativt lugn resa ,inte SÅ mycket pip och jamande från min ålderstigne men obekvämt krävande pälsklädda vän,d.v.s.katten, och det känndes verkligen inte som 10 mil och en timmas resa. Så var vi där!!!!..., och bilens baklyktor försvann i kurvan, vi var ENSAMMA!!.....

"Gud va skönt" sa jag till mig själv, samtidigt som jag bar in kassarna."Nu skall jag banne mig bara ta det lugnt i kväll, slappa framför tv´n (1an,2an och 4an bara men bättre än inget ändå) och ta ett glas kallt vitt vin, å bara ha det gött".

Det började redan samma kväll, fast jag VILLE väl inte fatta, det var bara för weird och lite ogreppbart, på det hela taget rent ut sagt LEBBIGT.

Jag satt där framför tv´n med ett glas vitt och mös med katten i knät, då hördes en dunk påföljt av ett "ramlande" buller, jag stelnade till för en kort sekund, men övertalade mig själv att en del ljud får man räkna med i så här gamla hus, jag gick raskt ut i köket och hällde för mig en stadig Gin." PUHH! det ska fan till att ha starka nerver,när man har hus.Det hade jag ingen aning om!"

Stärkt av ett par rediga klunkar gin gick jag tillbaka in i tv rummet,och slog mig behagfullt ner i soffan. Det gick en halvtimma och allt började kännas helt OK igen , då det kom ett ljudligt BOOIINGG! från el-elementet i vardagsrummet, det gick 5min. å så BOOIINGG! igen efter 6é eller 7é gången hade jag fått nog "Faan, jag tror jag tar och stänger av det där eländiga elementet, så man får tyst på skiten", jag reser mig och går(nu stärkt av starka droppar och inte ont anandes) ut i vardagsrummets mörker, fammlar mig fram till elementet, stäcker mig efter knappen,men känner att något är fel.DET ÄR ALLDELES KALLT, elementet fungerar INTE.

Kännslan av ilande rädsla rann från nacken och ner efter ryggen,jag snubblade snabbt tillbaka in till tv´rummet, nu inte så kaxig längre. Men det finns väl inte så mycket av den varan som lite

grogg inte kan fixa så sagt och gjort en till blev det , och kvällen förblev lugn (tror jag ) i alla fall vad JAG uppfattade. Jag gick och la mig vid 2tiden, frös lita så jag drog överkastet ovanpå täcket för att få lite extra värme, och somnade som en nockad ,vilket jag antagligen var också.

Morgonen infan sig och jag vaknade huttrande "FAN va det var KALLT"sätter mig upp i sängen, och känner mig totalt förvirrad.BÅDA täckenna OCH överkastet är BORTA !!!!!!!!!

Jag går upp tar på mig mina floppissar och kliandes mitt huvud letar jag runt sängen.......ingenting...., utanför sovrummet...... ingenting....,som ett frågetecken snubblar jag ner för trappan.DÄR i en stor hög på golvet, ligger alltihop båda täckena och det stora överkastet??????

En lång stund bara stod jag där, och stirrade fånigt .

Hur än jag försöker att förklara detta så får jag inte till det, att jag skulle gått i sömnen, nått jag aldrig gjort enligt de som vet, och förresten vem somhelst som sett den där trappan förstår det otroliga i att gå i sömnen och klara av den utan att bryta nacken i NYKTERT! tillstånd, så hur i all världen skulle jag fixa det med groggarna innanför västen??

Å jag frös ju så det är inte troligt att jag har gjort mig av med täcket frivilligt.

Senare på kvällen gick åt att smälta det som inträffat , med katten tätt tryckt intill mig och hinkandes vitt vin, dövade jag mig med videofilm vin och att prata med katten, som föresten inte hade några svar att ge mig och det var väl tur det , så jag inte helt hade tappat förståndet.

Elementet smällde i och för sig till ett par gånger, men jag hade lyckats att försätta mig i ett "never mind"tillstånd, och efter att jag bundit fast täcket med ett skärp somnade jag troskyldigt och lungt som endast den skitfulle gör. Efter denna mycket speciella helg,skall jag alldrig mer säga att jag känner mig helt ENSAM.