Kvinnan efter sista förbrukningsdagen (Eller tji sex och noll apeal):
Jahap, så har man nått till den åtråvärda åldern av "varför står du här och skräpar fortfarande"
eller "fucking waist of space" som en ung manlig medborgare väste åt mig i affären.
Det är konstigt jag känner mig inte annorlunda, och är minst lika smart som förut.
Men det är ett faktum att män blir inte vindögda av lusta när de ser mig längre,
och min bak har en förmåga att välta ner saker när jag (skratta inte nu) drar in magen och inbillar mig att jag är lika "sylfidsmal" som förr. Vet inte hur många vinglas och kaffemuggar jag puffat ner med min aktersalong.
Och frisyren påminner väl mer om en påsk båls (ris)hög innan på eldning.
Det är lätt att glömma sitt utseende, när huvet är fullt av planer om renoveringsarbete,
och byggprojekt.
Så man får väl förstå postkillens minst sagt chockade uppsyn, när jag öppnade dörren i "mumlissar"
med målarfärg och hål på alla möjliga och omöjliga ställen.
Håret fullt av löv och kardborrar efter en krypande expedition efter en mått stock på rymmen.
Och tydligen hade jag gnuggat mig i ansiktet med en inte allt för ren hand så jag hade både rödfärg och smuts runt mun och panna.
Hej! Sa jag. Han sa ingenting bara stirrade på mig med ett minst sagt roat uttryck i ansiktet.
Fick syn på mig själv i fönstrets glasreflex, skattade till´, med orden Ja, jag förstår att du har svårt att tygla dig i min erotiska utstrålnings närvaro.
Jag log med mitt skitiga ansikte mot honom....det tog 5 sekunder.
Sen skrattade vi så tårarna rann.
Jag fick sätta mig ner på soffan på uteplatsen. Tittade upp med orden... du hade väl ett ärende antar jag. Han nickade och tog fram ett paket.
Detta var till dig och jag tänkte att eftersom du är hemma så lämnar jag det, istället för att du måste hämta ut det själv.
Tja, jag kan ju inte klaga, även om jag inte är förödande attraktiv, så har jag i alla fall en bättre postservice än kärringarna i stan. Och det är ju inte att förakta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar