Minnet av honom (liten novellet)

Tågets hjul dunkade mot rälsen, kadunk...kadunk...kadunk, hon satt och slötittade ut genom det regndropps stänkta fönstret. Det var ett tag sedan hon satt på ett tåg, förr var det vanligare att hon reste fram och tillbaka, mellan olika städer i sverige.
Hon var ett tag ständigt pendlande mellan först och främst Göteborg och Trollhättan, av skäl som hörde hjärtat till.
Ett tag var hon säker på, att det var den stora kärleken som hon hade hittat, men ingenting går ju som man hoppats, så det tog slut med mycket tårar och många långa dramatiska samtal.
Han hade varit beroende av alkohol så hon fick stå tillbaka, för det som alltid kom i första hand.
Tankarna fram-manade hans bild, nu när hon satt där och mindes, det stack till i hjärtat, för hon hade ju älskat honom trotts allt ändå.
Svårt för andra att fatta, men det hade ju inte bara varit dåliga dagar, ibland hade de haft det helt enkelt underbart.
Hon insåg att det är mycket vanligt att missbrukare har karismatiska personligheter, dvs när vederbörande inte är Pissfull eller helt väck av något annat.
Men det fanns minnen som aldrig skulle blekna och solkas, av fylla och elände.
Stunder med stillhet och samförstånd, när hon suttit och lutat sin kind emot hans bröst och känt hans torra varma hand stryka över hennes hår. Hört honom mumla kärleks ord, halvt dold i hennes lockar.Å så den natten när de satt sammanslingrade på stranden, tätt tätt och bara såg in i varandras ögon, inga ord behövdes emellan dem. Allt var perfekt.
Hon hade som sagt sina minnen och det kunde INGEN ta ifrån henne,... nånsin.
Hon satt där och tänkte på allt, samtidigt som hon lyssnade till det rytmiska ljudet,
..kadunk.
EN tår letade sig ner för kinden, för det var för sen att göra något.
Han var borta för evigt, och det kunde inget ändra på,och det sövande ljudet fortsatte,...kadunk.....kadunk.....kadunk....