Så fet fel .........Eller?

Man känner ju allt ibland, att det kanske är helt meningslört att skriva nånting på bloggen i huvud taget,med tanke på att de som läses mest och komenteras oftast är meningslösa varianter som skriver om klacken du MÅSTE köpa och jeansen du bara inte kan leva utan.
Allt utav en tjej som inte ens har tillräckligt många somrar bakom sig, så hon kan "kamoflera" upp det till att likna erfarenhet.Man kan känna blöjdoften i de så kallade livsviktiga levnads tipsen, om inneställen,coola assesoarer, och sisst men inte minst det viktiga skvallret om vilken "vannabee kändis" som drog över en annan lika otroligt ointressant "vannabee". Jag blir så trött......
När man läser dessa i mitt tycke ytliga och totalt ut-tråkande tirader, förstår man plötsligt de otroligt farsartade konversationer som man får bevittna mellan representanter för vår framtid (gråt mitt hjärta), ibland på våra spårvagnar och bussar.
När man sen sitter och plitar i sin blogg, och anstränger sig för att komma med nåt meningsfullt och kanske till och med underhållande, känner man sig faktiskt ibland totalt löjlig.
För vem är intresserad i huvud taget, av att läsa ärliga tankar om livet, när det finns blogga som talar om var du kan köpa väskor som ser NÄSTAN HELT UT SOM PRADA!!
Eller hur?, förstår ni min känsla, Typ....Eller????

Bra att ha i tankarna

Till alla förvirrade och yrvakna själar, som inte riktigt har fattat det här med skilnaden mellan att leva och existera. Och som en del jag har det märkliga nöjet att följa nästan varge dag, på nära håll. Inte fattar att andra kan bli lika besvikna och ledsna som dom själva, vill jag säga, Ta och använd det du har fått "av vår skapare" till någonting annat än att snacka skit om andra.
Och ta vara på ditt liv,DET GÅR INTE I REPRIS!!!!!

PS: Till dem som jag vet fattar läget,en STOR kram med vårblommor och fågelsång till.
ciao!

Idioter i toppen

Sitter här och funderar, funderar på hur det bara blir fulare och fulare på min arbetsplats, ju mer de renoverar och bygger om. Ta tex den lilla plats som ligger emellan husen här på Sahlgrenska sjukhuset, förut en liten park för personal och patienter att sitta i vackra dagar, att söka skugga under de ca 100år gamla gullregnsträden eller bara drälla på gräsmattan läsande och pratandes med kollegor.
Det skulle byggas om Gud bevars, och traktorer och bulldosers raserade och slet upp med stora kättingar de vackra träden. Brutalt och känslokallt bröts de sönder av den oömma behandlingen, jag var inte ensam om att reagera på det okänsliga sätt man gjorde det på.
Nåväl, jag förstår att för att få plats med div. arbetar byscher, och material så får det offras lite.Men man trodde ju att det skulle planteras något i deras ställe, åtminstone sås lite gräs. Men där blev vi rått blåsta kan man säga, för det enda som gjordes var att lägga dit grus.
Ja, och det som förut var en oas för alla på sahlgrenska, förvandlades till en kal grusplan!!!!!!!!!!!!!
Fy fa....rao(hmmmm), de borde fasiken skämmas.
Säger man något kommer säkert politiker och högt uppsatta chefer att skylla på pengar,och att de inte har råd att köpa nya växter.
Men hur försvarar de då att de gräver upp och sliter sönder vackra buskar och trän och slänger som om det vore sopor istället för att återvinna dem, det är ju faktiskt växter vi talar om, inte gammalt skrot.
Men de fortsätter att slita upp och riva sönder, för att sedan köpa(om de nu planterar nåt nytt i huvud taget vill säga)mindre och ynkligare exemplar som tar flera år att växa till sig.
Och då är det naturligtvis dax att slita upp "skiten" igen.
Och folk undrar varför det inte finns några pengar,det är ju helt uppenbart att detta är sättet de går till väga på, och det kan jag sätta min gamla faster på att det gäller inte bara planteringar och växter, utan är en metod som ideligen ideligen används i alla situationer.
Det är nåt att fundera över, eller hur.
NEJ det säger jag, vi vill ha tillbaka vår lilla park, det är det minsta ni kan göra med tanke på de ynkliga lönerna och slitiga arbetet som vi(som inte får någon bonus eller fallskärm om vi måste sluta)har som grå och inte alltför glättad vardag.
Ge oss i alla fall skuggan av ett träd att sitta under, på sommarens lunchrast
(Snåljåpar)
Med Vänlig Hälsning träl 0288

Ensamhet och gamla bedömningsnormer

Ensamheten,...jag känner väl till den.Både den själv-valda och den påtvingade, ett slag vakumets jing och jang, motpoler som är varandras skugga.
Under mitt liv som godtrogen idiot har jag upplevt att efter en traumatisk händelse bli helt lämnad ensam, med en stum telefon, i en tystnad som ringde gällare än någon ringsignal i världen. Då!, när jag behövde dem som mest, de som så innerligt bedyrat sin vänskap innan, och svängde sig med ord som "Vi är vänner för evigt" och "Du är min bästa vän vad skulle jag göra utan dig" efter att jag lånat ut min soffa och fött vederbörande med mat och öl,för vilken gång i raden vet jag inte.Det hände efteråt, att jag lyfte på luren och kollade om den fungerade fortfarande, det kunde inte falla mig in att de hade svikit mig ALLIHOP. Men det är så att problem och ångest luktar illa, och människor skyr en som pesten under sådana omständigheter.
Och senare i livet, så har jag nog blivit lite van vid att bara ha mig själv som sällskap emellanåt, och tycker det faktiskt kan vara rätt skönt ibland, kravlöst liksom.Men visst är det en frukansvärd känsla att uppleva, att alla har lite generade vänt dig ryggen, för att det är för jobbigt att konfronteras med dina demoner.
Men jag har accepterat att det är så "vanligt folk" fungerar, DVS om du inte är känd eller rik,eller de kan ha någon annan nytta av dig,så dumpar den "bäste" kompis dig som en het potatis.
Det är bara så det är!
Det att man får skörda det man sår, gällde på den tiden som människor uppskattade att man "bara" var en bra vän och en bra människa.
Och det där att de inte har tid, är B.S., om intresset finns, finns tid.

Den stora frågan

Jag sitter längst bak på bussen, en grupp med unga studenter (ca19-20år)står framför mig, och diskutions ämnet är meningen med livet.
Den ena tillkrånglade teorin efter den andra poppade upp, de riktigt njöt av att vara så djupa som möjligt,
Mina tankar började sakta driva iväg, men ämnet stannade kvar i min hjärna, jag hade hört det ofta på sissta tiden.
Bara dagen innan så hade ett inredningsprogram på TV,.... Ja ett inredningsprogram på TV, skratta du bara, det gjorde jag. Jo i alla fall, där pratade man om boken "liftarens guide i gallaxen", där det stå att meningen med livet är nr 48!, Lista ut det om du kan,och vid fikarastbordet satt madammerna och dryftade samma sak även vid fyra andra tillfällen kom ämnet upp, allt innom loppet av 3 dagar.
Jag började undra om detta är ett tecken på att människor börja gå ifrån sina vanligtvis lite ytliga och egobaserade värderingar,och kanske letar efter det äkta och meningsfulla,...MENINGEN MED LIVET!
Bäst som jag satt där och tänkte,och såg mig omkring på kvinnan som tröstar sin dotter,såg tidnings artickeln om att rädda isbjörnarna,hörde flickan som pratade om en man som plågat sina hästar till "konsentrationsläger oigenkännlighet", slog det mig.
Det var ju inget märkvärdigt eller filosofiskt,inte ens djupt.
Det var det mest simpla och självklara, kanske just därför man inte har reflekterat åt det hållet.
Det enkla, och som jag ser det självklara meningen med livet........
ÄR LIVET. Att skapa, värna och skydda ALLT liv, att måna om det som lever och växer,
och som för världen frammåt,är inte det självklart?
Alltså meningen med livet,är livet.

Nu går vi mot ljusare tider (vitvaror)

Jag är väl en av de utdöende som bor i hyreslägenhet, men förutom att jag är ensam om hyran, så måste jag säga att det är väldigt bekvämt. Se nu tex, så kommer jag få nytt i köket, kyl frys skåpslukor och så vitt jag förstår även en ny köksfläkt.
Det är inte helt otrevligt att bara vara i den motagandes sida och slipper betala det när det levereras, men det är ju det jag betalar hyran för eller hur.
Jag ser verkligen fram emot att få lite fräscht i köket, speciellt så här till våren.
Det kan ju va nån ide att tvätta fönstrena nu när jag får nya grejor att se,när solen kan leta sig in.
Det är så sällan jag kan unna mig nått nytt, så detta är lite som julafton för mig, fånigt va?
Kul ska det bli i alla fall, och det är schysst med lite positiva vibbar i påskatider.
Jag önskar er alla en KANONFIN påsk.
ciao L

Sudden.C(Cesar)Thorstenson (Maincoon)

Måste bara lägga in lite bilder på min tossigaste och lurvigaste kompis,kan inte låta bli han blir bara finare och finare.

Tittut emmellan ruttna löv och gula grästuvor

Nu är våren här........ äntligen.
Och det kvittrar och skriker i varenda tuva och buske.
Å den där doften som kommer endast på våren, ...ni vet...
en blanding av blöt jord, asfalt i solsken och hundbajs som tinar i vårsolen, mmmmmm.
Man måste vara desperat eller tokig för att tycka att det luktar gott,
men efter en lång, kall och framför allt mörk vinter, vem är inte lite desperat skogstokig i sin längtan efter sol, värme, gräs, blommor och ännu mer sol sol sol.
Men nu har den börjat smyga in över Sveriges avlånga landtunga,
och jag är så lättad.
Även om det blir lite mer av rusket, så har det i alla fall börjat,
det hörs på katterna om inte annnat.
Ciao tills vidare.

Easy does it

Så har man karvat in ett hack i åldersträdet igen,det gick diskret och smärtfritt i år. Inga depessioner och ingen bakfylla, faktiskt riktigt skönt. Och nu när det har blivit fredag skall jag ta det lungt och kolla "burken", lugnt och skönt.
I morgon får vi se vad "den hormon sugande vampyren" hitta på.
SÅ.......HIPP HURRA igen för mig.
TJENIS!!

Tystnaden kan vara högljud

Har ni haft en fest med många människor, och det har spelats musik, "sjungits" (eller vad man kan kalla det)dansats , skrattats och allt har varit allmänt lyckat.
Timmarna går och det är dags för uppbrott, de droppar av en efter en, eller snarare två eller tre åt gången, och plötsligt är det alldeles tyst.
Du är ensam och plockar lite eftersom det är pest att vakna till ett kaos, och plötsligen slår det dig,.....Faa´n va tyst det är!
Jag menar inte bara tyst som i avsaknad av ljud, utan TYST!! En tystnad som dånar i öronen och hela huvet, och är rent obehaglig. Helt freaking weard alltså,till sist MÅSTE man sätta på lite musik för att inte förlora det helt.
Är det så, att dagens människa inta fixar FÖR mycket av tystnaden, eller är det bara jag som är beroende av människors röster, även om de inte säger något av världsbetydelse HELA tiden. Skitsnack kan vara rätt rogivande eller hur?