Ensamhet och gamla bedömningsnormer

Ensamheten,...jag känner väl till den.Både den själv-valda och den påtvingade, ett slag vakumets jing och jang, motpoler som är varandras skugga.
Under mitt liv som godtrogen idiot har jag upplevt att efter en traumatisk händelse bli helt lämnad ensam, med en stum telefon, i en tystnad som ringde gällare än någon ringsignal i världen. Då!, när jag behövde dem som mest, de som så innerligt bedyrat sin vänskap innan, och svängde sig med ord som "Vi är vänner för evigt" och "Du är min bästa vän vad skulle jag göra utan dig" efter att jag lånat ut min soffa och fött vederbörande med mat och öl,för vilken gång i raden vet jag inte.Det hände efteråt, att jag lyfte på luren och kollade om den fungerade fortfarande, det kunde inte falla mig in att de hade svikit mig ALLIHOP. Men det är så att problem och ångest luktar illa, och människor skyr en som pesten under sådana omständigheter.
Och senare i livet, så har jag nog blivit lite van vid att bara ha mig själv som sällskap emellanåt, och tycker det faktiskt kan vara rätt skönt ibland, kravlöst liksom.Men visst är det en frukansvärd känsla att uppleva, att alla har lite generade vänt dig ryggen, för att det är för jobbigt att konfronteras med dina demoner.
Men jag har accepterat att det är så "vanligt folk" fungerar, DVS om du inte är känd eller rik,eller de kan ha någon annan nytta av dig,så dumpar den "bäste" kompis dig som en het potatis.
Det är bara så det är!
Det att man får skörda det man sår, gällde på den tiden som människor uppskattade att man "bara" var en bra vän och en bra människa.
Och det där att de inte har tid, är B.S., om intresset finns, finns tid.

Den stora frågan

Jag sitter längst bak på bussen, en grupp med unga studenter (ca19-20år)står framför mig, och diskutions ämnet är meningen med livet.
Den ena tillkrånglade teorin efter den andra poppade upp, de riktigt njöt av att vara så djupa som möjligt,
Mina tankar började sakta driva iväg, men ämnet stannade kvar i min hjärna, jag hade hört det ofta på sissta tiden.
Bara dagen innan så hade ett inredningsprogram på TV,.... Ja ett inredningsprogram på TV, skratta du bara, det gjorde jag. Jo i alla fall, där pratade man om boken "liftarens guide i gallaxen", där det stå att meningen med livet är nr 48!, Lista ut det om du kan,och vid fikarastbordet satt madammerna och dryftade samma sak även vid fyra andra tillfällen kom ämnet upp, allt innom loppet av 3 dagar.
Jag började undra om detta är ett tecken på att människor börja gå ifrån sina vanligtvis lite ytliga och egobaserade värderingar,och kanske letar efter det äkta och meningsfulla,...MENINGEN MED LIVET!
Bäst som jag satt där och tänkte,och såg mig omkring på kvinnan som tröstar sin dotter,såg tidnings artickeln om att rädda isbjörnarna,hörde flickan som pratade om en man som plågat sina hästar till "konsentrationsläger oigenkännlighet", slog det mig.
Det var ju inget märkvärdigt eller filosofiskt,inte ens djupt.
Det var det mest simpla och självklara, kanske just därför man inte har reflekterat åt det hållet.
Det enkla, och som jag ser det självklara meningen med livet........
ÄR LIVET. Att skapa, värna och skydda ALLT liv, att måna om det som lever och växer,
och som för världen frammåt,är inte det självklart?
Alltså meningen med livet,är livet.

Nu går vi mot ljusare tider (vitvaror)

Jag är väl en av de utdöende som bor i hyreslägenhet, men förutom att jag är ensam om hyran, så måste jag säga att det är väldigt bekvämt. Se nu tex, så kommer jag få nytt i köket, kyl frys skåpslukor och så vitt jag förstår även en ny köksfläkt.
Det är inte helt otrevligt att bara vara i den motagandes sida och slipper betala det när det levereras, men det är ju det jag betalar hyran för eller hur.
Jag ser verkligen fram emot att få lite fräscht i köket, speciellt så här till våren.
Det kan ju va nån ide att tvätta fönstrena nu när jag får nya grejor att se,när solen kan leta sig in.
Det är så sällan jag kan unna mig nått nytt, så detta är lite som julafton för mig, fånigt va?
Kul ska det bli i alla fall, och det är schysst med lite positiva vibbar i påskatider.
Jag önskar er alla en KANONFIN påsk.
ciao L

Sudden.C(Cesar)Thorstenson (Maincoon)

Måste bara lägga in lite bilder på min tossigaste och lurvigaste kompis,kan inte låta bli han blir bara finare och finare.

Tittut emmellan ruttna löv och gula grästuvor

Nu är våren här........ äntligen.
Och det kvittrar och skriker i varenda tuva och buske.
Å den där doften som kommer endast på våren, ...ni vet...
en blanding av blöt jord, asfalt i solsken och hundbajs som tinar i vårsolen, mmmmmm.
Man måste vara desperat eller tokig för att tycka att det luktar gott,
men efter en lång, kall och framför allt mörk vinter, vem är inte lite desperat skogstokig i sin längtan efter sol, värme, gräs, blommor och ännu mer sol sol sol.
Men nu har den börjat smyga in över Sveriges avlånga landtunga,
och jag är så lättad.
Även om det blir lite mer av rusket, så har det i alla fall börjat,
det hörs på katterna om inte annnat.
Ciao tills vidare.

Easy does it

Så har man karvat in ett hack i åldersträdet igen,det gick diskret och smärtfritt i år. Inga depessioner och ingen bakfylla, faktiskt riktigt skönt. Och nu när det har blivit fredag skall jag ta det lungt och kolla "burken", lugnt och skönt.
I morgon får vi se vad "den hormon sugande vampyren" hitta på.
SÅ.......HIPP HURRA igen för mig.
TJENIS!!

Tystnaden kan vara högljud

Har ni haft en fest med många människor, och det har spelats musik, "sjungits" (eller vad man kan kalla det)dansats , skrattats och allt har varit allmänt lyckat.
Timmarna går och det är dags för uppbrott, de droppar av en efter en, eller snarare två eller tre åt gången, och plötsligt är det alldeles tyst.
Du är ensam och plockar lite eftersom det är pest att vakna till ett kaos, och plötsligen slår det dig,.....Faa´n va tyst det är!
Jag menar inte bara tyst som i avsaknad av ljud, utan TYST!! En tystnad som dånar i öronen och hela huvet, och är rent obehaglig. Helt freaking weard alltså,till sist MÅSTE man sätta på lite musik för att inte förlora det helt.
Är det så, att dagens människa inta fixar FÖR mycket av tystnaden, eller är det bara jag som är beroende av människors röster, även om de inte säger något av världsbetydelse HELA tiden. Skitsnack kan vara rätt rogivande eller hur?

Tjooohooo! here I go again ska man va fin så......

Ja så skall man nu börja sitt nya liv(igen) nya tag, ny diet(denna gången en inteligent sund sådan)nya possitiva tankar att fylla mitt huvud med. Det är inget som är bättre än att vara ordentligt upplyst, och att ha läst på sin läxa.
Istället för att försöka äta så lite som möjligt, och så magert som möjligt, är tydligen modellen att äta ordentligt, äta sunt och rätt, och att alltid äta alla måltider(det är inte duktigt att skippa t.ex. lunch bara idiotiskt)och gärna lite mellanmål typ morot el. frukt.Tja hur svårt kan det va??eller,.....
Men det är naturligtvis det hela i grova drag, och jag skall inte trötta ut er med detaljer. Så nu med större ork och (som utlovat)gladare humör, skall jag se fram emot en innehållsrik och givande bloggVÅR, och hoppas att min "publik" inte har tröttnat på att vänta, medans jag var både trött och passiv.
Så med ett stort bett i biffen och moroten, avslutar jag dagens lilla passus,och bjuder er på kärt återseènde snart.
Kam på er alla från Lisa i blåbärs-skogen.

Tankar i fredagsnatten

Natten ligger utanför som en svart filt, jag dövar ensamheten med nostalgisk musik brasa i öppna spisen och ett kallt vitt vin.Grannen har fest och jag hör en ung kvinnoröst skrika förtjust(någon spelade nog henne ett "hemskt" spatt).
Jag har på senare tid blivit extrem förtjust i Nina Simone ,och sätter på hennes "My baby" för säkert 10:e ggn, undrar om grannen tröttnar på Nina Simone.
Jag har kommit underfund med att ,alla de människor som man tror man betyder något för, egentligen har villt upp med sig själva och skiter rätt mycket i hur man har det.
Det är ju så ,alla har fullt upp med sig själva. Så vem är intresserad av en kvälls samvaro och en middag,??? inte många!
Men det är inte synd om mig,..För det första är jag ett alldeles ypperligt sällskap, och för det andra så jag har kanske inte ett jätteuppbåd av vänner, men de få jag har de är äkta, så jag gråter inga tårar utan njuter av sången och häller upp ett nytt glas KALLT vitt vin, Skål på er.

Ingen gratis-utelning av min vänskap längre

"Umgås ofta med din vän, för en oanvänd stig växer snart igen"
Något som en del jag "känner" tydligen inte är medvetna om,
Men när de behöer något typ en tjänst av något slag, skaffar de sig en lie, så att de kan slå sig en väg tillbaka.
Och blir antagligen mycket förvånade när jag inte har lust längre att vara en "juste kompis" och låta mig användas endast när det främjar dem.
Av någon nledning så anser jag att en vän är någon som ibland kommer och hälsar på dig, och inte alltid skall ha vänskapen "levererad till dörren" som en pizza.
Kort sagt en vän är någon som har tid att lyssna, och tid att ägna sig åt något annat än sig själv, kanske rent utav göra något för Dig utan egen vinning.
Snacka om ett utdöende släkte, idag är det mer intressant att ha bekanta som ger utdelning.
Jag är inte synisk eller bitter, men har insett att några av dem som jag känt sen ungdomen och inbillat mig var mina vänner, bara hade mig som utfyllnadsmaterial och någon istället för de som var VERKLIGT intressanta.
Trist men sant, så det är bara att spotta sig i händerna och se frammåt, och strunta i de stigar som vuxit igen.