Numer vaknar man upp på mornarna,med lite mindre avsmak för livet. Anledningen är,..
.......det är nästan ljust ute.Där jag bor kan man tyvärr inte höra koltrasten,men dom finns överallt det vet jag. Även om det är så,att utanför mitt fönster har alla gamla kajor från Hitchkockfilmen"Fåglarna"morgonmöte i alla trän,så vet jag att just nu nånstans i stan sitter det en sångfågel och drillar vackert och sjunger sin sång om vår och kommande sommarhärligheter,trots utsikten som påminner om fladdermus betäckta trän,eller svarta lövbeklädnader som fladrar och skriker.Inte nog med att det ser läbbigt ut,det är ett sånt helvetes oljud och kakafoni,inte trevligt alls.
Det vore faktiskt inte för mycket begärt ,att komunen gallrar ut lite ibland kajbeståndet,det är faktiskt ett större problem än både Duvorna och fiskmåsarna tillammans.
Nog om det,här kommer man ut,det är nästan ljust och solen börjar strila emellan husen.Människor ser inte så truliga och trötta ut,en och annan ler faktiskt.
Busschaffören viker ihop sin metro ler och säger godmorgon,när jag kliver på bussen,jag sätter mig ner och läppjar på min medhavda mugg kaffe(med lock),och skrattar lite åt en hund som försöker kissa på ett barn i en sittvagn.Behöver jag säga att mamman är lindrigt road,och matte mycket stressad och bekymrat ologisk i sitt förfarande.
Hunden "missar"barnet och blir i kissposerande skick släpad mot busshållplatsen.
Om man är uppmärksam så kan man bli bjuden på en liten "morgonteater",där man sitter på första parkett på bussen.För livet är ju en teater,vedervärdig eller underbar,drama,tragedi eller komedi. Det är en pyttipanna av allt,för som jag alltid har sagt,...Vi har alla huvudrollen i vår egen film,till och med killen du avskyr som pesten,i hans film är det DU som har en biroll,kanske en mycket obetydlig sådan till och med.Så om man tänker efter så är hela världen full av miljarders filmer,och över alla lyser solen stor och bekymmerslös utan att göra skillnad på vita svarta,rika eller fattiga.
Nåt att fundera över,eller hur?...
