En dröm del 6 (sissta delen)

Veckan som gick förflöt utan missöden, och fänriken som redan innan varit mycket trevlig och förutseende, visade sig vara en ovärderlig vän. Inte nog med att han propsade på att få vikariera som pyjamas vän inte bara när det var hans tur, utan ställde gärna upp när helst någon av de andra hade svårt att göra sig tillgängliga. Han ordnade med att hyra en bil, och de bilade runt hela ön, det var mycket vackert, och Lena kände sig avkopplad. Befolkningen visade sig ha ett varm hjärta trots allt, och eftersom Lena tydligen varit i tidningen med bild och allting(hon hade ingen aning om när de hade fotat henne, men det fanns tydligen paparazzi där med) visade många sin sympati, och bad henne att inte döma alla efter denna våldsman. Men mestadels så gick hon in för att försöka glömma, och ha lite trevligt i stället, komma ut med sina vänner och lyssna till musik, ja kanske till och med dansandet hade gått en vecka och Lena tyckte att det började kännas bra, varpå hon sa till de andra:-Hörni! jag tror nog att jag klarar mig nu, ni skall inte behöva offra era semestrar på mig, jag kan nog sova själv igen. Alla här på hotellet är ju verkligen på alerten nu så det skall nog gå bra. En del var inte så övertygade som hon själv, så hon försäkrade att det var OK. Fänriken såg inte så lättad ut som hon väntat sig, snarare lite besviken. Men det var dags nu, intalade hon sig själv, och önskade att hon hade känt sig lika övertygad som det lät. På eftermiddagen gick de alla till "FischermansWarf "och åt en delikat middag, efteråt hamnade de på en fantastisk dansklubb, där det kostade ca.50:-att komma in, sen var allt i baren gratis, hon tyckte att namnet "Harbour lights" passade perfekt, då det hängde små lyktor överallt, och stämningen var magisk. Kvällen gick som en dröm och de började känna för att dra sig tillbaka till hotellet. Klockan var inte allt för mycket så de slog sig ner i baren en stund. Plötsligt hördes inledningen på "Islands in the stream" Lena tittade upp mot TV´n och såg att Dolly Partons show just började, hon blev alldeles stel i kroppen, hon tittade runt bardisken,........ALLA SATT PRECIS SOM FÖRRA ONSDAGEN. Det var spöklikt, det var som om allt upprepade sig .Samma människor som talade mest med varandra, samma typ av skämt och samma personer som lämnade sällskapet först. Lena kände sig som om hon var fångad i zonen mellan dröm och verklighet:-Ja för fan, tänkte hon det här e´ rena rama" fucking"twielightzoone". Hjälplöst sökte hon fänrikens ögon, men han satt och pratade och skrattade med paret från Norge, precis som förra onsdagen. Hon kände hur hon krympte och olusten spred sig i hela kroppen. Efter en stund sa "Paddington"(precis som förra onsdan):- nä nu ere nog time att gå och knoppa, de e´en dag i morron också. Dom andra instämde och en efter en började de att droppa av. Fänriken stannade till sist, frågade henne om inte han skulle följa med upp i alla fall. Hon klistrade på ett leende och skakade på huvudet:-Nä ,...det behövs inte du kan behöva sova bekvämt i natt, den där soffan är snygg men absolut inte bekväm att sova i. Leendet kändes stelt, Hon ville skrika ....Lämna mig inte stanna hos mig, snälla. Men munnen log och var tyst ,hon skämdes över sin rädsla, att hon var så feg. Så stod hon där igen och skulle gå upp för trappan, magen hade krympt ihop till ett litet knyte. Lena började gå uppför, det blev plötsligt mörkt hon ropade till, Elvis röst hördes,....... URSÄKTA, jag trodde alla hade gått och lagt sig. Han tände igen, och väntade tills hon kommit till sin dörr.:-THANKS!! and  GODNIGHT! ropade hon tillbaka. Satte nyckeln i låset och gick in. Lena kastade sig på ljusknappen rummet badade i ljus, det var ett mycket vackert rum med vackra färger i textilierna, som stod sig bra mot de olika bruna tonerna i tapeter och möbler. "Här kunde man varit lycklig", tänkte hon medans hon gick till badrummet för att tvätta sig och borsta tänderna. Lena letade länge för att hitta en annan skjorta att ha på sig, men kunde inte hitta någon ,det var bara den lila som låg där och liksom flinade åt henne:-SOOO WHAT EWER!!ropade hon ut i rummet:-Det är bara en skjorta för fan,...sa hon till sig själv. Tog motvilligt på sig den. Dom tre översta knapparna var bortslitna, som ett tyst vittnesmål om vad som hänt. Lena ville inte tänka mer på det, så hon tog en bok med sig i säng. "Det här skall väl få mig att tänka på nåt annat" sa hon till sig själv, medans hon . tände lampan och kröp ihop i sängen med sin bok. Men vad var det...............? Det var som en tyst väsning, eller ljudet av något som stryker sakta sakta över ett tyg. Lena följde ljudet med blicken till de hellånga gardinerna vid det franska fönstret. Hon höll andan och kände det som om hon frös till is. "DET VAR NÅGOT BAKOM GARDINEN!" hon fixerade stället med blicken. "Visst rörde sig tyget" ,ytterst lite men mycket regelbundet .Lena kände det som om hon inte kunde andas, som om strupen åter snördes ihop. Hon kunnde inte släppa gardinen med blicken,............var det ,var det ......HAN...som stod där", Jovisst hon kunde höra hans andetag tydligt nu, hur tydligt som helst" Lena satt stel som en pinne med blicken fixerad på gardinen ända tills solen gick upp. Den strålade rakt igenom gardinerna och lös upp hela rummet, och där fanns INGENTING!... bakom gardinen,...ingenting alls. Det var hennes egen rädsla som spelat hennes ögon och öron ett spratt. Lena bröt ihop och grät hennes axlar skakade och tårarna bara forsade. Hon slängde på sig sin morgonrock och sprang över till fänriken, som de alla kallat Larsson de sista dagarna(han var trevlig men lite formell)LARSSON!!!! Hon bankade på hans dörr "LARSSON!!!ÖPPNA!!" Han öppnade yrvaket, och mumlade ett "Kom in"  sen tillade han "kalla mig inte för Larsson é du snäll jag heter faktiskt Stefan. Lena sjönk ner på hans soffa och såg på honom.:-Jag tror att jag håller på att förlora förståndet. Hon berättade om nattens sinnessjuka upplevelse, hennes ögon var nästan bara pupill, och ansiktet alldeles vitt, händerna skakade och tårarna rann. "Fänriken "eller rättare sagt Stefan, la varsamt armen om hennes axlar, och drog henne till sig. :-Du har varit med om något fruktansvärt och hemskt, Det kommer ta sin tid innan du kan fungera precis som förut. Det du upplevde i natt var effekten av den chock som du fått både fysiskt och psykiskt. DU får ha tålamod,...och under tiden skall jag ta hand om dig...Lena såg förvånat på "fänriken" hon började förstå att det nog inte bara var kamratskap emellan dem. Han kysste henne stillsamt på pannan, det kändes bra, mycket bra. Allting kändes fortsättningsvis mycket bra, och de umgicks de kvarvarande dagarna av semestern, och roade sig med restaurangbesök, dykning, bad, och massor av dans och musik. Det var dagen före deras avresa en stor festkväll var planerad, och Lena passade på att packa, för att inte behöva tänka på det på avresedagen. Allt var klart och hon var klädd i sin vackraste klänning, håret flätat i en konstnärlig frisyr, och hon var så brun att blåmärkena knappt syntes. Läppglans och allt var topp, de skulle ha "sista natten med gänget", faktiskt Stefans idé. Innan de åkte iväg, gick Lena och kollade runt i lägenheten, "bäst att lämna ljuset på" tänkte hon "Då tror man att jag är hemma ,och gör inte inbrott". Lena stängde dörren och småsprang ner till Stefan och de andra. De hade mycket roligt och kom sent hem.:-Jag följer med dig upp ,sa Stefan och tog hennes nyckel. När de kom fram till dörren öppnade han dörren med armen om hennes liv, de förde gardinen åt sidan........Och blev bara stående. Alla hennes kläder hade vräkts ut över hela lägenheten, och skurits sönder. Alla utom de underkläder hon ej hunnit tvättat, utan lagt i en plastpåse!..........DOM VAR BORTA. Och på bordet stod ristat LUCKY FOR YOU ,YOU WAS`NT HOME BITCH!!!! Resten av tiden flöt bara ihop, Stefan tog hand om Polis och hotellägare, pratade med resebyråns personal. Ordnade papper på" hela jävla soppan som han utryckte det" Lena och Stefan höll kontakten MYCKET länge efter det, vad jag vet. Och hände det inget märkligt så hänger dom väl fortfarande ihop. Men en sak har Lena lärt sig,....Det är en risk att förverkliga sina drömmar, men ibland så kan det faktiskt vara värt det. Och vad förövaren anbelangar så försökte han samma sak, med en annan kvinna dagen efter Lena hade åkt. Men då var polisen vakna och på sin vakt ,så mannen blev tagen på bar gärning. Men han försökte fly samma väg han hade kommit,....genom fönstret!!. Halkade och föll3vån ,efter fyra dagar avled han på sjukhuset. Lena fick skickat bilder till sig, som hon skulle identifiera: Det kändes skönt att allt var över ,men hon åkte aldrig tillbaka till Barbados igen.