Den blomstertid nu kommer

I denna stund jag skriver detta ,jag är på väg att kasta mig ut i ledighet, sommar värme, fågelsång och LIVET.

Hoppas att ni alla får en skön och underbar helg,som ni kan njuta av.

Jag tänker och hoppas det i alla fall.

To the next time CIAO!!

3. LIVET ÄR....

Det enda du skall komma ihåg,

är att livet är just nu.

Det förgångna är ej mera,

och framtiden har inte hänt ännu.

Livet är nu,

och det går inte i repris

2 LIVET ÄR.....

Eller du som tväljs idet förgångna,

och bara tänker på det som var.

Eller det som kunde varit.

Det är för evigt borta och kommer aldrig mer igen

1 LIVET ÄR....

Till dig som tänker att i morgon då...

eller nästa år,

eller om fyra om jag sparar!......

DÅ ska jag resa, ta det lugnt , köpa ett hus.....

Inget utrymme för panik

Är det någon som varit med om en punktering så vet denne att det är inte en sån"piece of cake"som de flesta tror.Man får först och främst vara hemskt glad om den som hade det sisst (med samma bil) fixat däcket,och inte minst lagt tillbaka det.Sen kan man ju vara helt säker på att den som bytte sisst använde bultdragare, så skiten sitter som fastsvettsad.Ja det förutsätter också att ett fälgkors finns med ,så det inte var,....OOOps det glömde jag visst.Men det hoppas man ju att ett sådant finns med. Å så var det domkraften ,...en mycket knepig histora av metall och ack så svår att hitta ibland(att det finns så många skrymslen på en bil?!
Så det kan alltså bli en riktig utmaning, tänk er då samma cenario med en LASTBIL!!!!!!!!
Jag kan tala om för er, att det kan lägga 10 år till ens ålder.
Hade varit och hämtat fönster som vi kommit över billigt(100:-/st med karm och allt) lastat dem i lastbilen och skulle just åka iväg, vidare till torpet.Det var faktiskt lite kyligt så här sent på eftermiddagen,så jag längtade efter att komma in i stugvärmen och få lite mat i mig.En blick på det bakre däcket talade om att "här skall det inte åkas nån stans på ett BRA tag. Från att ha varit jätte nöjd med min dag,sjönk modet i bröstet och förvandlades till missmod.
Däcket såg ut som en pajad suflé,och bilen hade blivit deprimerande låg på vänster bakdel, hjälplösheten spred sig i hela kroppen,speciell som jag såg att solen började dala betänkligt.
Detta var inget jobb som lät sig göras i mörker,här gällde det att tänka snabbt.
Först visste vi inte var och om det fanns ett däck,men i stället för att leta planlöst, då vi som sagt inte hade obegränsat med tid,så tog chaffören och ringde en person som borde veta allt om denna lastbil."Jodå det skulle finnas allt vi behövde för denna insident"
Sagt och gjort operation hitta däcket startade,det började krypas runt och under bilen,och där..... bakom registrerings-skylten,.....där satt det .
Bök, slit, skruvandeoch till sisst bändande,så lossnade till sisst däcket med gemensamma krafter och insatser. Så var däcket uttaget,nästa punkt på listan DOMKRAFTEN.
Letande, rivande, slitande lyfta på säten kolla i lastutrymmet(med tanke på att det var last i så förstår ni att det inte var så lätt att komma åt).Plötsligt av en ingivelse lyftes det på mattan på passagerarsidan, och där under en lucka låg domkraften OCH ett fälgkors,i och för sig det ynkligaste jag sett(till en lastbil alltså!!!) men ändå vi hittade det.
ÄNTLIGEN !!!...så var det dags för bultarna, och nu skulle vi snart vara på väg.
Bilen var upppumpad på domkraften,och nu skulle vi bara skruva loss bultarna!!.....BARA skruva loss bultarna. HA!
Dom satt som om de varit uthuggna i sten,blicken flackade över gården och föll på ett gammalt metallrör,hävstångseffekten yea!Det här skulle nog gå vägen i alla fall,
Min blick föll på kvinnan som sålt fönstren till mig,hon hade varit distansierad redan från början och nu började hon se rent desperat ut,Som om hon tänkte"Skall jag ALDRIG bli av med dessa människor. Så tänk er hennes min, när bulltarna inte rörde sig trotts att vi trätt röret på fälgkorset och nästan stod och hoppade på det,det enda som hände var att fälgkorset såg ut att kunna gå sönder,allt liksom bågnade.Situationen såg mörk ut.
Då fick jag en ide ,ganska logisk och jag retade mig på att det inte fallit mig in tidigare.
Jag vände mig till kvinnan,:-Har du möjligtvis en hammare? Hon såg ut som om hon trodde jag skulle ha den till att knacka ner henne med, varför jag förtydligade,:-Om man tar en chiftnyckel om bullten så kan man använda hammaren att knacka loss bulten med,det brukar funka!
Hon hämtade hammaren,vi satte i gång och det satt HÅRT,men till slut hade alla bulltarna lossat,AV med däcket .På med det"nya" och på med bulltarna igen!
VOILA!!!! Det var KLART!!!!!!! Jag har aldrig varit så glad över att komma ifrån en plats i hela mitt liv,Men jag tror kvinnan var gladare än vi var när hon blev av med oss. Tror ni det var gott att komma in i värmen på pizzerian i Jungskile,och få lite käk i sig ?!!
Går nästan inte att beskriva med ord.Men slutet gott allting gott. L

En oral angelägenhet

Ve o fasa, jag bet av en tand igår.Tungan är där hela tiden,nu mer helt sönderskavd, men tror du att jag kan låta bli för det? Nä just det , bara för att jag gör mig illa när jag petar dit den, så skall den naturligtvis vara där hela tiden.Visst är man super smart?!

Nu skall jag i alla fall till tandläkaren och få det fixat. Det känns både skönt och lite jobbigt, missförstå mig rätt, jag är inte rädd för tandläkaren. Nä det är snarare räkningen som skrämmer mig, alla vet ju att det är ju inte precis gratis att gå till tandläkaren,i dessa dar.

Men det skall bli så skönt att slippa ha en stor krater i munnen, som inte nog med att den är stor också är rakbladsvass.Hur kommer det sig att det känns som om man hade Grand Canion i käften, så tittar man in i munnen, och det enda man ser är ett litet fnös.Det är tur att det inte är tvärt om.

Nåja nu är det dags, jag måste skramla iväg. ÅJAÁG är INTE rädd för tandläkaren,så de så...................................hej på er!

Till min vän

För varje leénde jag fått

ett litet blomster till mitt hjärta nått

Och varje vänligt ord nån sagt

en guldsträng till min lyra lagt

På lyran strängar finns av skilda slag

en del gör mörka natten in till dag

Den bästa strängen så mitt inre rör

det är den som nu mig lycklig gör

Den strängen spelar mycke länge än

det är den som gjorde dig till vän

Använd inte dig själv som dörrmatta

Hon hade alltid beundrat Pia och trodde hon var hennes bästa vän,de hade umgåts under sin galna period,då livet var kompissar,fester,konserer resor och killar,i den ordningen.Trodde hon i alla fall.Det här är gången hon borde ha vaknat ur sitt "fanclubcoma,"och insett att allt inte var som hon "ville" att det skulle vara.Verkligheten såg helt annorlunda ut,fast hon hade inte sett det ännu. De hade varsin kille,Hon själv"Misse"var tillsammans med en kille som knegade på SJ,och Pia hängde med en musiker förståss. Men de var ju bästa vänner och sågs varge dag,och Misse var helt lugn med Pia´s egokickar som hon fick stå ut med JÄMT ,Typ....ÄÄÄHH,du kilar ner med soporna.....du sticker och köper lite pizza...du hjälper mig att sy detta ,måla det här ,fixa ditt och fixa datt. Hon märkte inte, att när Pia inte ville ha något, kunde det vara tyst i dagar ibland veckor.Så kom händelsen som fick henne att se klart första gången.

Misse´s kille ringde en dag,..

:-Du Misse?..gör det nåt om jag tar med mig en kompis och hans tjej?

:-Nää absolut inte,vi ska på fest hemma hos Pia så det är lugnt.

Han kom med kompissen och en tjej som istället för att gå med kompissen,hängde som ett plåster på Misse´s kille Hasse.Misse sa till honom,men han kom med en lam ursäkt;

:-Man får väl va lite vänlig va?! Kompissen såg "pissed" ut men sa inget .Tjejen blängde på Misse med en utmanande blick,den sa"jag tar vad jag vill ha,och du kan inte stoppa mig"

Misse blev kraftigt sne och tänkte att vänta bara tills vi kommer hem till Pia så får du känna på, att ingen pissar oss på näsan.Du kan inte ta både mig OCH" my girlfriend"vi är ett OSLAGBART team.

De kom hem till Pia och inget blev som hon hade hoppats.

Med en gång så satte den lilla apan igång att smöra för Pia,och anslöt sig med stor energi till Pia´s faanclub,Pia föll som en fura i skogen,och lapade i sig allt smicker som om det va chokladglass.Misse försökte att få tala med henne men hon var alltid upptagen, med" gissa vem".och det fanns inte en chans att förklara vad som var på G.

Hon satt ensam hela den kvällen,både hennes kille och Pia var hypnotiserade av den här (som Misse tyckte)inställsamma apan.Misse började må as,och försvann ut på toaletten.Hon hörde giftormen säga:-Ja där ser man,en del tål tydligen inte att festa,det är patetiskt med tjejer som inte vet sin begränsning.Hon ville spy, det var inte av för mycket alkohol,för om dom hade uppmärksammat henne det minsta lilla,så skulle de ha märkt att hon inte hade rört sitt glas i huvud taget.Hon hade faktiskt helt tappat lusten att festa.

När Misse kom ut igen hade hennes kille försvunnit ,och med "gissa vem"tror ni. Misse kände sig totalt sviken,hon försökte snacka med Pia,men hon var kall och tittade på henne med avsmak.

:-Du fattar väl att när du e så väck,och ligger på dass,så tröttnar Hasse.Jag fattar att han stack med henne,...Faktiskt

Misse ville bara försvinna,alla tittade på henne och flinade nedlåtande.Såg dom inte, ATT HON

INTE VAR FULL!!!!!!!!???

Misse rusade ut ur Pia´s våning,och bara fortsatte springa."Hur kunde Pia bara svika så där de var ju BÄSTA VÄNNER!" Hon sprang till hon inte orkade längre ,och märkte att hon stod utaför Hasses hus, hon kunde se in i hans vardagsrum,och där stod han och kysste henne,ena handen var under jumpern,och han var fullt upptagen.Sen kunde hon inte se något mera,för ögonen var så fulla av tårar. Helt förkrossad snublade hon hem.

Väl hemma begravde Misse ansiktet i kudden,så att inte grannarna skulle höra henne gråta,hon orkade inte med mer förudmujkelse nu.

Dagarna gick ock hon försökte ringa,men Pia hade aldrig tid,hon var"helt fullskiten med stuff" som hon måste göra. Misse kunde höra att"HON" var där ,och hon skrattade. Åt henne kunde man ju fatta! Hur kunde Pia bara vända ryggen till henne på det här sättet,hon ville aldrig träffa Misse numer,men den"falska giftormen"och Pia var som ler och långhalm de vek aldrig från varandras sida.Det är väl för att jag inte slickar hennes röv och att jag tycker om att ha min stolthet kvar som gör mig mindre begärlig som vän, eller ska jag kanske säga hallelujakör i stället, för vänskap tror jag inte att Pia är interesserad av,tänkte Misse. Tyvär så höll hon inte den här erfarenheten i minnet ,utan gled tillbaka i de gamla spåren igen,när Pia hade blivit utnuttjad av"ormen",och det dög att vara vän med Misse igen.

Det finns tyvärr för många Pio´r och ormar, och alla Misse därute har tyvär alldeles för kort minne. Eller är det snällhet(stavasE.N.F.A.L.D.) blandat med rädsla att inte höra till och att vara omtyckt.Har NI det?,DÅ säger jag bara... passa er så ni inte blir utnyttjade. Här slutar berättelsen,och jag hoppas den fått er att tänka,speciellt om ni känner igen er i "Pia" eller" Ormen". Men om ni till händelse skulle vara en "Misse"så tänk på detta att ha tillhörighet och vara accepterade i "gänget"är aldrig värt att bli utnyttjad eller pissigt behandlad för. VET ditt värde och STRÄCK på dig. och framför allt, umgås inte med vilka självgoda idioter som helst,livet är för kort för det. chiao!!!!

En dröm del 6 (sissta delen)

Veckan som gick förflöt utan missöden, och fänriken som redan innan varit mycket trevlig och förutseende, visade sig vara en ovärderlig vän. Inte nog med att han propsade på att få vikariera som pyjamas vän inte bara när det var hans tur, utan ställde gärna upp när helst någon av de andra hade svårt att göra sig tillgängliga. Han ordnade med att hyra en bil, och de bilade runt hela ön, det var mycket vackert, och Lena kände sig avkopplad. Befolkningen visade sig ha ett varm hjärta trots allt, och eftersom Lena tydligen varit i tidningen med bild och allting(hon hade ingen aning om när de hade fotat henne, men det fanns tydligen paparazzi där med) visade många sin sympati, och bad henne att inte döma alla efter denna våldsman. Men mestadels så gick hon in för att försöka glömma, och ha lite trevligt i stället, komma ut med sina vänner och lyssna till musik, ja kanske till och med dansandet hade gått en vecka och Lena tyckte att det började kännas bra, varpå hon sa till de andra:-Hörni! jag tror nog att jag klarar mig nu, ni skall inte behöva offra era semestrar på mig, jag kan nog sova själv igen. Alla här på hotellet är ju verkligen på alerten nu så det skall nog gå bra. En del var inte så övertygade som hon själv, så hon försäkrade att det var OK. Fänriken såg inte så lättad ut som hon väntat sig, snarare lite besviken. Men det var dags nu, intalade hon sig själv, och önskade att hon hade känt sig lika övertygad som det lät. På eftermiddagen gick de alla till "FischermansWarf "och åt en delikat middag, efteråt hamnade de på en fantastisk dansklubb, där det kostade ca.50:-att komma in, sen var allt i baren gratis, hon tyckte att namnet "Harbour lights" passade perfekt, då det hängde små lyktor överallt, och stämningen var magisk. Kvällen gick som en dröm och de började känna för att dra sig tillbaka till hotellet. Klockan var inte allt för mycket så de slog sig ner i baren en stund. Plötsligt hördes inledningen på "Islands in the stream" Lena tittade upp mot TV´n och såg att Dolly Partons show just började, hon blev alldeles stel i kroppen, hon tittade runt bardisken,........ALLA SATT PRECIS SOM FÖRRA ONSDAGEN. Det var spöklikt, det var som om allt upprepade sig .Samma människor som talade mest med varandra, samma typ av skämt och samma personer som lämnade sällskapet först. Lena kände sig som om hon var fångad i zonen mellan dröm och verklighet:-Ja för fan, tänkte hon det här e´ rena rama" fucking"twielightzoone". Hjälplöst sökte hon fänrikens ögon, men han satt och pratade och skrattade med paret från Norge, precis som förra onsdagen. Hon kände hur hon krympte och olusten spred sig i hela kroppen. Efter en stund sa "Paddington"(precis som förra onsdan):- nä nu ere nog time att gå och knoppa, de e´en dag i morron också. Dom andra instämde och en efter en började de att droppa av. Fänriken stannade till sist, frågade henne om inte han skulle följa med upp i alla fall. Hon klistrade på ett leende och skakade på huvudet:-Nä ,...det behövs inte du kan behöva sova bekvämt i natt, den där soffan är snygg men absolut inte bekväm att sova i. Leendet kändes stelt, Hon ville skrika ....Lämna mig inte stanna hos mig, snälla. Men munnen log och var tyst ,hon skämdes över sin rädsla, att hon var så feg. Så stod hon där igen och skulle gå upp för trappan, magen hade krympt ihop till ett litet knyte. Lena började gå uppför, det blev plötsligt mörkt hon ropade till, Elvis röst hördes,....... URSÄKTA, jag trodde alla hade gått och lagt sig. Han tände igen, och väntade tills hon kommit till sin dörr.:-THANKS!! and  GODNIGHT! ropade hon tillbaka. Satte nyckeln i låset och gick in. Lena kastade sig på ljusknappen rummet badade i ljus, det var ett mycket vackert rum med vackra färger i textilierna, som stod sig bra mot de olika bruna tonerna i tapeter och möbler. "Här kunde man varit lycklig", tänkte hon medans hon gick till badrummet för att tvätta sig och borsta tänderna. Lena letade länge för att hitta en annan skjorta att ha på sig, men kunde inte hitta någon ,det var bara den lila som låg där och liksom flinade åt henne:-SOOO WHAT EWER!!ropade hon ut i rummet:-Det är bara en skjorta för fan,...sa hon till sig själv. Tog motvilligt på sig den. Dom tre översta knapparna var bortslitna, som ett tyst vittnesmål om vad som hänt. Lena ville inte tänka mer på det, så hon tog en bok med sig i säng. "Det här skall väl få mig att tänka på nåt annat" sa hon till sig själv, medans hon . tände lampan och kröp ihop i sängen med sin bok. Men vad var det...............? Det var som en tyst väsning, eller ljudet av något som stryker sakta sakta över ett tyg. Lena följde ljudet med blicken till de hellånga gardinerna vid det franska fönstret. Hon höll andan och kände det som om hon frös till is. "DET VAR NÅGOT BAKOM GARDINEN!" hon fixerade stället med blicken. "Visst rörde sig tyget" ,ytterst lite men mycket regelbundet .Lena kände det som om hon inte kunde andas, som om strupen åter snördes ihop. Hon kunnde inte släppa gardinen med blicken,............var det ,var det ......HAN...som stod där", Jovisst hon kunde höra hans andetag tydligt nu, hur tydligt som helst" Lena satt stel som en pinne med blicken fixerad på gardinen ända tills solen gick upp. Den strålade rakt igenom gardinerna och lös upp hela rummet, och där fanns INGENTING!... bakom gardinen,...ingenting alls. Det var hennes egen rädsla som spelat hennes ögon och öron ett spratt. Lena bröt ihop och grät hennes axlar skakade och tårarna bara forsade. Hon slängde på sig sin morgonrock och sprang över till fänriken, som de alla kallat Larsson de sista dagarna(han var trevlig men lite formell)LARSSON!!!! Hon bankade på hans dörr "LARSSON!!!ÖPPNA!!" Han öppnade yrvaket, och mumlade ett "Kom in"  sen tillade han "kalla mig inte för Larsson é du snäll jag heter faktiskt Stefan. Lena sjönk ner på hans soffa och såg på honom.:-Jag tror att jag håller på att förlora förståndet. Hon berättade om nattens sinnessjuka upplevelse, hennes ögon var nästan bara pupill, och ansiktet alldeles vitt, händerna skakade och tårarna rann. "Fänriken "eller rättare sagt Stefan, la varsamt armen om hennes axlar, och drog henne till sig. :-Du har varit med om något fruktansvärt och hemskt, Det kommer ta sin tid innan du kan fungera precis som förut. Det du upplevde i natt var effekten av den chock som du fått både fysiskt och psykiskt. DU får ha tålamod,...och under tiden skall jag ta hand om dig...Lena såg förvånat på "fänriken" hon började förstå att det nog inte bara var kamratskap emellan dem. Han kysste henne stillsamt på pannan, det kändes bra, mycket bra. Allting kändes fortsättningsvis mycket bra, och de umgicks de kvarvarande dagarna av semestern, och roade sig med restaurangbesök, dykning, bad, och massor av dans och musik. Det var dagen före deras avresa en stor festkväll var planerad, och Lena passade på att packa, för att inte behöva tänka på det på avresedagen. Allt var klart och hon var klädd i sin vackraste klänning, håret flätat i en konstnärlig frisyr, och hon var så brun att blåmärkena knappt syntes. Läppglans och allt var topp, de skulle ha "sista natten med gänget", faktiskt Stefans idé. Innan de åkte iväg, gick Lena och kollade runt i lägenheten, "bäst att lämna ljuset på" tänkte hon "Då tror man att jag är hemma ,och gör inte inbrott". Lena stängde dörren och småsprang ner till Stefan och de andra. De hade mycket roligt och kom sent hem.:-Jag följer med dig upp ,sa Stefan och tog hennes nyckel. När de kom fram till dörren öppnade han dörren med armen om hennes liv, de förde gardinen åt sidan........Och blev bara stående. Alla hennes kläder hade vräkts ut över hela lägenheten, och skurits sönder. Alla utom de underkläder hon ej hunnit tvättat, utan lagt i en plastpåse!..........DOM VAR BORTA. Och på bordet stod ristat LUCKY FOR YOU ,YOU WAS`NT HOME BITCH!!!! Resten av tiden flöt bara ihop, Stefan tog hand om Polis och hotellägare, pratade med resebyråns personal. Ordnade papper på" hela jävla soppan som han utryckte det" Lena och Stefan höll kontakten MYCKET länge efter det, vad jag vet. Och hände det inget märkligt så hänger dom väl fortfarande ihop. Men en sak har Lena lärt sig,....Det är en risk att förverkliga sina drömmar, men ibland så kan det faktiskt vara värt det. Och vad förövaren anbelangar så försökte han samma sak, med en annan kvinna dagen efter Lena hade åkt. Men då var polisen vakna och på sin vakt ,så mannen blev tagen på bar gärning. Men han försökte fly samma väg han hade kommit,....genom fönstret!!. Halkade och föll3vån ,efter fyra dagar avled han på sjukhuset. Lena fick skickat bilder till sig, som hon skulle identifiera: Det kändes skönt att allt var över ,men hon åkte aldrig tillbaka till Barbados igen.

Lisa hälsar att.............

Fortsättningen(slutet) på följetongen kommer efter helgen,sen kommer jag nog inte skriva några fler här på bloggen eftersom en vän till mig talade om att de flesta orkar inte läsa så långa stycken(märkligt?).Men det finns en och annan t.ex.Lotta(vet ej vem hon är men hon verkar väldigt juste och intresserad) som följer berättelsen och finner den ok.Så jag skall sluta med att vara uttråkande.LOVAR!

En dröm.................. del 5

Röster,...först avlägset ,sen alldeles nära.Nattvakten snublade in i rummet,och tittade förskräkt på hennes misshandlade ansikte.Lena var som bedövad,....vad var det som hände,hon hade svårt att samla sina tankar.Ytterligare två personer hade kommit in i rummet,vad hon kunde förstå var det hotellägaren och hans fru,de surrade omkring henne som nervösa flugor och ställde tusen frågor.Vem var han?Kännde hon mannen? Hade hon själv tagit in honom,visste hon inte att det var förbjudet?Rösterna känndes mer och mer avlägsna,och mörkret slöt sig omkring henne,och hon gled bort.
När Lena vaknade igen låg hon i sin säng,en man tvättade hennes ansikte med en bekymrad min,hon förstod att han var läkare.Han såg henne i ögonen och sa;
:-Det är en ordentlig omgång du fått,det bästa är nog om du förblir sängliggande ,åtminstone idag.Man vet ju inte om du fått en hjärnskakning............?Han skulle just till att presentera sig,då rummet plötsligtblev mörkt.Hans hand som sträkts fram ,sjönk ner i hans knä ,alla såg mot dörren. Siluetten av en enormt storvuxen man avteknade sig i dörrhålet,i stort sett fyllde ha det helt. Lena kännde hur strupen snörde ihop sig och hjärtat stannade i bröstkorgen,rädslan nästan kvävde henne.Han lösgjorde sig och stegade in,när ljuset föll på mannens ansikte såg hon de vänligaste ögon hon någonsin sett.Det var som om mildhet,lugn och vänlighet formligen strålade från honom.
:-God morgon,jag är kriminalinspektör James Seawer, tillåt mig å hela ön´s vägnar beklaga detta fruktansvärda som hänt dig.Jag är verklige hemskt ledsen.
Hans hand var jättelik,varm och trygg.Han var den största svarta man Lena hade sett,hon log tacksamt emot honom med sina svullna och spruckna läppar,presenterade sig och berättade för honom om allt som hänt de sissta dagarna.Han betraktade henne intresserat samtidigt som allt antecknades nogrant.Det tog tid,då allt gicks igenom flera gånger för att ingen tillsynes obetydlig detalj skulle missas."Det är oftast de små detaljerna som fäller brottslingen",sa inspektör Seawer leénde.
När han var klar, efter att allt stöts och blöts i fyra timmar,var Lena helt slut.
:-Jag vet att docktorn sa att du borde ligga till sängs,sa han.Men jag tror att det är bättre för dig att komma ut,jag skjutsar dig till stranden så du får umgås med dina vänner.Du skall inte vara ensam nu,och det går lika bra att ligga på en solstol under ett parasoll.Han tog Lena under armen och ledde henne ut till sin bil.Hon var väldigt tacksam över solglasögonen i "Garbo"stil som var tillräckligt stora för att gömma hennes ansikte bakom,eller rättare sagt det som var kvar av det.
Hon insåg att polisinspektören gjorde ett "statement" när han tog ner henne till den alla redan rikt befolkade stranden,de väckte stor uppmärksammhet kan man nog lugnt säga,den store svarte mannen och den lilla blonda kvinnan.
:-Jag ville bara att "beachhustlerna" skall se att du inte står utan beskydd,sa han med ett brett flin,ryktet sprider sig och du blir inte betraktad som ett lätt byte längre.Men kom det ihåg, att det är fullständigt tokigt för en vit kvinna att semestra här ensam,hela ön består uteslutande av ättlingar till slavar som den vite mannen forslade hit som boskap,och synen på vita är därefter.Jag är ledsen men det är tyvär sant.
Han hjälpte Lena med solstolen hälsade på de andra,och gick med orden,att han skulle titta till henne varge dag.Det kändes onekligen skönt att höra.
Efter att hon naturligtvis fick berätta för "gänget" vad som hänt,bestämde de att hon inte skulle behöva sova ensam framöver,utan de skulle bytas av att göra henne sällskap som "pyjamaskompis".Lättnaden gjorde att hon kunde koppla av,och faktiskt roa sig igen.Hon gick ingenstans utan sina "Greta Garbo" men dem vande hon sig vid efter ett par dar,och alla var lättade att hon inte gjorde en stor dramagrej av det hela,inte minst hotellägarna.Det charmerande och numer mycket lättade paret ,hade varit "frikostiga"och inkluderat Helpension i vistelsen,vilket underlättade en hel del .Våldsmannen hade nämnligen varit inne och tagit pengar,kamera,stereobandaren och hennes smycken.HA!tänkte Lena,han kommer bli rätt snopen när han tittar närmare på dem,...Skickligt gjorda men likfult falska kopior,rätt åt honom!
De följande dagarna passerade utan några större "exitéments"och Lena hade nästan kunnat lägga det bakom sig.Åtminstone visade hon ingenting för de andra,hon hade tagit på sig en tapper mask,och började nästan tro på den själv. (fortsoch slut i del 6)

En dröm....................del4

När hon kom in i lägenheten kändes den mörk ock hotfull,men efter det att hon tänt och de trivsamma lamporna silade ut sitt mjuka sken över de komfortabelt inredda rummen,försvann känslan som i ett trollslag.
:-Gud va löjlig jag är,sa hon till sig själv,samtidigt som hon gick ut och gjorde i ordning lite the med mjölk,för att lugna magen.
Lena somnade omedelbart,och sov lugnt hela natten.När hon vaknade kände hon sig utvilad och på gott humör,alla paranoida känslor var som bortblåsta.
De följande fyra dagarna gick i harmonin och glädjens tecken,och Lena badade och dök på dagarna,på kvällarna var det ett ständigt uteliv.
Ömsom var hon ute med Lupe eller så umgicks hon med några av hotellets Scandinaviska gäster.
Det var en fänrik från Svenska armen(som hade kommit ner för att ta dykarsertifikat) en kraftig kille från Malmö(han var som en stor nallebjörn)ett rart par från stockholm,och ett ifrån Oslo samt två roliga tjejer (hon trodde de kom från Karlstad men var inte säker),de var med andra ord ett kul gäng och stämningen var god.
Den femte dagen frågade fänriken om de ville följa med honom till en bar han hade hört talas om,den skulle ha världens längsta bardisk,och alla världens spritsorter och märken var repressenterade.Och som om det inte var nog skulle det finnas speglar i var ände,så effekten blev"den oändliga bardisken". Alla tyckte detta lät kul,så efter att de svängt förbi Eddie Grant´s inspelnings-studio(Mannen i paret från Oslo hade nån "konection"så de fick gå in och titta,och det var rätt imponerande kan man väl säga)Satte de sig i en taxi och åkte dit.Väl inne på den otroligt sofistikerade Raggae-clubben,bänkade Lena sig precis på mitten av den utan överdrift mycket långa bardisken,och fänriken som var en riktig gentleman,bjöd på något gott som var i sex skikt,vad drinken hette hörde hon inte.Det var varmt och musiken pulserade som om den kom ifån hennes egen kropp,det var minst sagt ett ordentligt ÖS,och hon njöt otroligt mycket av situationen.
En röst i hennes öra......:-You vaná dance,rösten var kall och nonchalant.
Lena vände sig om och såg rätt in i mannens ögon,blodet frös till is.Det var HAN,mannen utanför hotellet.Hon kände sin arm i ett stålgrepp,ock paniken började växa.
:-Nej tack stammade hon,samtidigt som blicken sökte efter fänriken.Jag är här i sällskap,sa hon.
Greppet runt underarmen släppte inte,så hon försökte slita sig loss.Då hörde hon en lugn stämma på bruten engelska;-I think the lady sad no,let go of her arm,or lose yours!
Mannens mörka hy spännde runt käkarna,innan han släppte hennes arm.
Han blängde kallt på henne,och väste:- Next time.......
Fänriken lade sin arm runt hennes axlar,och undrade;-hur är det fatt?Lena skakade i hela kroppen,hon tänkte"Vem var den där mannen?"plötsligt var feststämningen som bortblåst,och hon ville bara tillbaks till hotellet.
Väl tillbaka,innfann sig en ovilja att gå upp till den ensamma lägenheten,och hon stannade till vid hotellbaren.
Fänriken förstod omedelbart att Lena var för uppriven för att sova,så han gastade glatt,
:-Laget runt för en säng fösare,jag bjuder! Alla bänkade sig runt baren medan Elvis bartendern hälde upp drinkar efter önskemål.Han kom till Lena,och frågade vad hon ville ha,
:-En vit rom och soda!,Hon kännde tacksamheten mot fänriken som en varm filt om axlarna,och spänningen släppte.Hon var bland vänner.
Tv´n var på och en show med Dolly Parton gnölade fram "Islands in the strem".Lena lyssnade förstrött,skrattade åt ett skämt som "Paddington"(killen från Malmö hade fått det smeknamnet)berättade,drinken var helt perfekt.Stämningen varm och trivsam,alla visste att hon behövde dem,och de stannade gärna.
Men kvällen tog slut till sisst,och de kramade om varandra och sa go´natt,de gick till sig och Lena till sitt.Ljuden tysstnade till sisst och hotellet hade gått till vila.
Lena knäppte den sissta knappen i skjortan,det var faktiskt lite kyligt i rummet p.g.a.luftconditioneringen.Kröp ner mellan lakanen,och somnade sött.

Allt kändes som en stor tumult!....Vad var det som hände,någon rev och slet i hennes skjorta.
Lena försökte slå sig fri,då kände hon det första slaget.Hon skulle aldrig glömma ljudet i huvudet som ett knytnävslag orsakade,hon fäktade villt.Ännu ett,och ännu ett,slagen haglade över henne,och hon kände sig som ett trängt djur.
Vem är du ????Vad villdu????Hon viftade hysteriskt,och försökte göra sig fri.Utan att tänka kastade hon ut armen och tände läslampan.Hon stelnade till,...........DET VAR HAN!!!!!!!!
Mannen med de kalla ögonen,och nu såg de närmast sinnes-sjuka ut.
Det som från början varit (antagligen) ett våldtäcksförsök,var nu en kamp på liv och död.Han slöt sina händer om hennes hals,och tryckte till.
I ett sista försökatt rädda sig,drog hon upp benen så mycket hon kunde,satte fötterna mot hans bäcken,och med sängbotten som avstamp kastade hon ut båda benen.Han vacklade bakåt ett par steg,och innan han hunnit få ett nytt tag,skrek hon. Hon skrek för första gången i sitt liv på hjälp,och som det varit det naturligaste i världen banade sig ett HEEEEEELP!ut genom hennes mun,och ut genom dörr öppningen.HEEEEEEEEEEEELP!ner till nattvakten som satt på gården,
Mannen måttade ett par slag till för att få tyst på henne,men Lena bara fortsatte HEEEEEEEEEEEELP!
Då hördes röster från gården,han kastade sig mot utgången,såg på henne en sissta gång,så var han borta. Hon hörde rösterna närma sig,och känslan växte sig större och större.............han skulle komma tillbaka. (forts del 5)

En hälsning från mig

Ett litet innhopp här emellan.........................Jag har delat på berättelsen för att få med det som är viktigt för den här händelsen,så ha tålamod med mig

Tack på förhand.

L

En dröm .................. del 3

Hon stod där mitt på golvet,vattnet droppade ner på marmorn från hennes fortfarande våta hår,och stirrade på de snabbt dunstande fotspåren på golvet. de skulle snart vara borta och ingen skulle tro henne om hon sa något.Den köld hon kände hade inget med vädret eller temperaturen att göra,utan en otäck känsla av maktlöshet blandat med rädsla,hon huttrade till i den fuktiga handuken.Och tanken som hade gnagt lite i henne sen första början,poppade upp till ytan och visade sitt fula ansikte,"Varför hade hon rest ENSAM"
Hon ruskade om sig själv,och sa högt :-Ryck upp dig nu,det är säkert inget att vara orolig för.Jag förstorar upp det,bara för att jag är trött efter resan,se till att få på dig klädena och gå ut och ät någonting.Sen efter en natts sömn ska du se att allt känns bättre.Det finns säkert en alldeles naturlig förklaring till allt. Hon kastade en blick ut genom glasdörren,för att kolla om någon sett eller hört hur hon pratar med sig själv.
Det stora franska fönstret såg inte så charmigt ut längre,det fick henne att känna sig som en akvariefisk,och gav ingen trygghetskänsla precis.
Hon gled in i en lätt bommulsklänning, som passade bättre in i sammanhanget än de svarta jeansen hon burit tidigare. Fick sandaletterna på fötterna,och slank ut genom dörren efter ett hastigt ruskande av det fortfarande lite våta håret.
Klackarna klapprade mot sten trappan och den varma vinden känndes mjuk mot kinden,hon nickade mot bartendern som stod och gnodde med en trasa på den blänkande koppar disken. Han log brett och gastade ett"Welkom miss,I`m your bartender,my name is Elvis.Hope to see you later??!!"Hon log brett tillbaka,och styrde sina steg mot receptionen,och Goadalupe. Den unga kvinnan såg lika sval och vacker ut som förut med den lilla förändringen att nu log hon varmt emot Lena.
:-Vad kan jag hjälpa dig med, sa hon.
:-Jo,sa hon,jag skulle vilja ha något att äta kan du rekomendera en bra restaurang?
:-Visst,jag hade tänkt att gå och äta själv,om du kan sitta ner och vänta ett par minuter så skall jag bara lämna nycklarna till nattportieren?
Lena nickade tacksamt,lättad över att inte behöva äta ensam första kvällen.Hon sjönk ner i en bekväm fotölj av rotting och mjuka kuddar.Det satt några gäster i foajén,men annars var det mycket lungt denna kväll.
Hon satt och lyssnade på ljudet av alla grodor som "visslade"ute i den svarta kvällen,då hon plötsligt fick en känsla av att vara iaktagen,hon vände snabbt på huvudet ,och såg rakt in i ögonen på en man som stod alldeles utanför hotellet,det var visserligen en glasruta emellan men hon kände sig med ens väldigt sårbar och utelämnad.Hans ögon såg rakt in i hennes och de var alldeles ISKALLA.
Hon kände en hand på sin axel,och ryckte till.
:-Vad sitter du och drömmer om ,frågade Lupe.
Hon vände sig om för att visa Lupe mannen,men han var spårlöst borta.
Lena var alldeles torr i munnen av all sinnesrörelse,men samlade ihop sig och log mot sin vän. Maten de åt var både god och billig,och restaurangen påminde om ett mellanting mellan ett lusthus och en dansbana,en stor åttakantig byggnad ytan fönster med ett lätt konformat tak med spira på toppen.Den låg alldeles nära havet nere på stranden,och man förstod att det inte var ett turistställe,för gästerna bestod av uteslutande lokalbefolkning.
Hon skämdes lite för att hon var frånvarande och disträ,men skyllde på jetleg och trötthet.
Lupe log varmt och sa att hon förstod "kompletly"och klappade henne på handen.Hon hade helst sluppit att gå till det ensamma hotellrummet,men kvällen började lida mot sitt slut, då Lupe var tvungen att gå hem för hon hade ju arbete nästa dag.
De skildes utanför hotellet ,och de sa "Godnight".
Hon stod åter igen nedanför den vackra spiraltrappan,men denna gången känndes den inte så inbjudande....................(frts.del4)