Utanför ruvar natten tung av fuktigt regn, som ringlar i våta ormar på fönstrets glas.
Brasan sprakar i spisen, sprider värme och ljus i rummets trygghet.
Tankar svärmar i mitt huvud, medans TV´ns ljud tränger oinbjudet in i örats gångar.
Jag tänker drömmande, på allt jag vill åstadkomma och självsvåldigt skapa med min fantasi.
Och verkligheten löses upp för att flyta ihop med drömmen, och viktlös svävar jag i euforins sällsamma drömvärld.
För en stund jag upplever en fullkomlig lycka en känsla av att ingenting är omöjligt eller svårt.
Att gränserna för mina själsliga tillgångar är obefintliga och möjligheten klar och inom räckhåll.
Så avbryts tankens band av telefonens skarpa signal, och drömmens mjuka bild rivs tvärt itu.
Verkligheten tränger in med osäkerhet och oro, och din största fiende ditt tvivel.
Svarar inte, vem bryr sig om mobilen, det är inte tid för det just nu.
För just nu är det viktigaste stillheten, lugnet, regnet,kattens spinnande, eldens sprakande och den mjuka känslan av lugnt vemod som fyller varje del utav min kropp .
