Påsk,våren för dörren och huset som får nya kläder

Ja nu är det klart, huset skall kläs om (få ny fasad m.m.)i Augusti.
Min vän Anna som hade en silversmides affär på Heden förut, har slagit sig samman med sin bror som är husbyggare (hantverkare), och startat en byggfirma.
De är nu på sitt 3:e år och det går riktigt bra för dem.
De har antagit uppgiften att göra jobbet, och det känns hur skönt som helst.
Så det är ju något att glädja sig åt, tyvär så har min hälsa tagit lite stryk på sista tiden och jag har fått lite svårt med andningen ibland,(kan va vad som helst så jag spekulerar inte) är lite jobbigt bara när man känner att man inte får tillräckligt med luft, men en så länge hjälper det om jag jäspar ett par gånger.
Men skall till läkaren den 9:e så det skall nog bli bra, jag kanske behöver nån astma medicineller så.
Nu är jag i alla fall ledig över påsken, och skall försöka att inte tänka mer på nojjiga saker.
Det finns så mycket positivt att fokusera sig på nu när det är vår på gång, och man har allt kul framför sig. VISST?

Grannar är som äpplen, bra..mmmmm, dåliga...urk!

I en gammal slagdänga från 50,60-talet av Påvel Ramell så går refrängen "ä de nån som har en våning åt mig". Det handlar om en stackare som har otroligt störande grannar, och som håller på att helt enkelt "flippa över". Han försöker att säga till snällt, men det hjälper inte. Han försöker då med att säga till på skarpen , men DET hjälper då ännu mindre. Till sist blir han så desperat att han spelar in dem allihop, och sätter på bandet likaledes högt, så de får uppleva vad han har upplevt i en längre tid. Och vad resulterar detta i tror ni?..........JO!!!!! Han blir VRÄKT.
Vad vill jag belysa med detta lilla inlägg, tror ni?
Jo, det är ju så att vi har ju bråkiga grannar lite var till mans, även jag.
Och ibland blir det för mycket (ganska ofta numer)då väggarna är tunna, fast det inte borde vara så egentligen (det är ett gammalt sekel skifteshus 18-1900)
Men eftersom det inte hjälpt att jag vänligt sagt till, och jag har svårt att säga till på skarpen (man bor ju i samma trapp och skall träffas rätt som det är)så fattar jag ju att detta problem inte kommer att gå sin väg av sig själv.
Och jag vill absolut inte bli "kärringen som bara klagar", men jag har ju ett liv jag med, och detta "krampar min livs-stil".
Grannarna över är unga grabbar som gillar att "parta"vid varje möjligt tillfälle och gärna med efterfester till ca 3-4 på morgonen.Jag hajar,jar har ju också varit 20 nånting och livet var oändligt (trodde jag i alla fall).
Men nu är det så att många gånger när de kommer hem redo för efterfest så skall jag upp kl 05.30, för jag ska till jobbet. Då är det inte så kul att ha "de stora elefanterna" dansande över mitt huvud till de öronbedövande tonerna från "Red hot chili pepper", bra musik men INTE kl 03.45 på morgonen.
så har vi familjen under, som vid ALLA tider på dygnet, skäller på varann, ungarana gallskriker ibland upp till 20 min i sträck, för att inte tala om de två stora hundarna de har, som skäller av ALLA anledningar dygnet runt i skift.
och sist men inte minst nu i säsong och allting.
Sport dårarna vid sidan av mig, som bjuder in hela gänget att titta på sporten, och vid minsta tecken på att nått händer... (både bra och dåligt), vrålar så huset nästan flyttar på sig. Ni vet,...."MÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL, HUHH HUHH HUHH HUHH" osv osv.
Man vet inte vad man ska göra eller säga,UTAN att bli intensivt avskydd.
Så jag sitter och försöker få lite målat, höjer cd-spelaren för att kunna dölja oljudet (klockan är ca 20.00) DÅ DUNKAR MIN GRANNE I VÄGGEN, och jag hör ett dovt....
"SÄNK MUSIKEN FÖR FAÀN".
Vad trött jag blir, (ja, jag vet att det är ett uttryck jag använder ofta, men fatta...) E de nån som har en våning åt mig(suck)

Rosenbuskar och andra glädjeämnen

Livet går vidare, en röd Volvo v40 är införskaffad, inte så stor men praktisk.
Jag har haft turen (eller skall man kanske säga fräckheten) att få lägga rabarber på några rosenbuskar (från planteringen framför sjukhuset som nu skall renoveras),för de skall ändå bara gräva upp dem och göra som de gör när man inte lägger in sitt intresse, bara "trascha" allihop.
Så nu kan jag planera för en UNDERBAR!! rädgård.
Var det någon som misstänkte att jag är "lite" intresserad av plantor och trädgård.
Det kan nog vara fallet, ja.
Men det finns ju andra glädjeämnen också här i livet, som tex....rockmusik, gott vin, god mat och en lagom "välhängd" karl.Eller vad säger ni tjejjer, är det inte "gött" att leva när solen kommer fram,och glädjeämnena "poppar" upp ur jorden, symboliskt talat. Så nu har man allt det schyssta framför sig, eller hur.
Nä nu skall jag dra iväg och handla, rätt kul det med.
Så jag säger Ciao, så länge.

JA MÅ JA LEVA ! HURRA HURRA!!

Så var det så igen, man har haft födelsedag. Inget stort egentligen bara jämna femtal,tillräckligt för att man skall känna sig färdig för "skroten".
Tja hade jag varit en bil hade man väl varit själaglad om man bara hade fått skrotpriset för "kärran". Men skämt åsido, det är alltid en tankeställare angående vad man gjort av sitt liv egentligen.
Som tur e, är jag inte den typen som går in för att endast fördriva tiden.
Fördriva tiden,...hur totalt idiotiskt ät inte det egentligen.
Livet d.v.s. tiden som du lever, är antagligen den mest värdefulla gåva du någonsin får. Att slösa med den som om den vore ett irritationsmoment är inte bara otacksamt utan jävla blåst om du frågar mig.
Det vore väl mer smart att försöka göra något meningsfullt av livet, även om det bara är meningsfullt för dig, så ändå!!
Nä,jag tänker bara försöka ha det så kul och trevligt som möjligt, det känns meningsfullt för mig. Och ju fler som har det kul och trevligt desto bättre,
eller hur?
Jag hade i alla fall en verkligt mysig födelsedag med middag på Bombay, med fyrverkerier i glassen och gott vin till maten.
Och att Henrik gav mig en kanonfin digital systemkamera i present, gjorde inte saken sämre.
Sen har jag faktiskt skickat efter OTROLIGT vackra rosenplantor till trädgården
(det blir min present till mig själv) tyck inte att jag är förr EGO nu, men de kommer ju att glädja alla som ser dem.
Så ser JAG det.
Ja, så man kan väl säga," att fylla år är inte BARA deprimerande"
i alla fall inte för mig.
JAG= EN NÖJD GNU. hi hi!!